Idag är en dag då längtan kan bli stark. Mors dag. Jag lärde aldrig känna min mamma och de få minnen jag har, vet jag inte längre om de är minnen eller om de är bilder från foton eller berättelser.
Jag skulle vilja åka hem till henne, ta en kopp kaffe, få en kram och prata lite om mina barn, hennes barnbarn, skratta och gråta tillsammans.
Det är inte en saknad jag känner utan en längtan till något självklart.
Visst har jag “pratat” med min mamma, men den inre kontakten går inte att jämföra med ett fysiskt möte, det underlättar men det är inte detsamma.
Idag skänker jag min tanke till alla de som varit och är sin egen mamma.
Image: m_bartosch / FreeDigitalPhotos.net

Hej Malou,
din längtan till din mamma är stor. Du längtar att träffa henne, prata, skratta och gråta tillsammans, kramas och prata om allt. Jag har haft min mamma i livet i hela 45 år men jag längtar lika mycket som du att ha kontakt med henne, prata, skratta och gråta tillsammans och få en KRAM och höra att hon älskar mig. Det har jag inte fått. Hennes ord till mig innefattade bara kritik och elaka påstående. Aldrig kände jag mig älskad och accepterad för den jag är. Så även om jag hade min mamma så ändå hade jag inte henne heller.
Du vet inte hur det skulle vara mellan er. Du idealiserar bilden av mamma som du vill att den skulle vara… Och det gör jag med.
kram till dig
//Mira