Nu när jag börjat fundera på det där med förlåtelse, försoning och acceptans kommer även tankar på uttrycket Älska din nästa såsom dig själv?
Har vi tänkt på det uttrycket någon gång tro? Vad det verkligen säger menar jag?
Jag menar, vill du älska någon annan som du älskar dig själv? Vill du behandla och tänka om någon annan som du tänker om dig själv?
Vi kanske först ska tänka tanken och ta reda på Hur älskar jag mig själv? innan jag börjar älskar min nästa som mig själv..
Vad jag menar är att det inte är många runt omkring mig eller de som jag kommer i kontakt med som verkligen älskar sig själva, alltid är det något som är “fel”, som man har mindervärdighetskänslor över, eller som man tycker rent illa om.
Och ska vi lägga över denna känslan till någon annan då? Nja,,kanske inte.
Älska din nästa såsom dig själv…eller tvärtom..tänk om de tankar, det agerande vi har mot andra visar hur vi älskar oss själva? Om allt det jag gör/tänker och känner inför en annan person är en spegelbild av det som jag inte klarar av ta till mig som mitt eget? Jag tänker nu inte bara på det som man vanligen har en tendens att projicera över utan även det som inte tänker på.
Vi har våld, hat, misshandel, övergrepp, svält och krig runt omkring oss. Vi går förbi hemlösa och skadade och låtsas som vi inte ser.
Är det så att vi inte ser då att vi själva är hemlösa, att vi själva är skadade och låtsas vi att vi inte känner och ser detta eftersom det skulle göra för ont? Att hata någon annan är inte ett stort steg om man hatar sig själv, inte heller är det ett stort steg att ta om man inte ser orsaken i sitt inre. Ignorerar vi svält, kanske vi ignorerar den näring som vi själva behöver. Att vi begår övergrepp på oss själva är ganska vanligt, när vi inte lyssnar på oss själva och gör det som är bäst för oss utan följer andra behov istället.
Ja listan går att göra lång bara av en sådan “enkel” mening som Älska din nästa såsom dig själv.
Så det viktigaste kanske är: Hur älskar du dig?
