Åkte igår ner för att träffa fina Kerstin som nu går symbolpedagog utbildningen på Symbolons kursgård i Fjärås.
Underbart att se omgivningarna en stund och att träffa Kerstin var en kram för själen.
Idag packar jag väskan för att ge mig iväg till Norrköping för att träffa en annan sällan sedd väninna.
Visst är det underbart att veta att det finns vänner som bara är där? Det spelar ingen roll hur långt det är mellan möten, kontakt och närhet finns där som självklar och varm kram.
En nära vänskap behöver vård men det behöver inte betyda täta besök eller frekventa telefonsamtal. Det finns många sätt att vårda något.
Hur gör du för att vårda dina vänner?
