Ibland bara beter jag mig. Jag håller inte alls måttet när det gäller att uppföra mig och framförallt inte att vara min ålder. Ibland suckar jag djupt över mig själv och ler glatt och ibland går det en skamfull våg inom mig.
- Kunde jag inte tänkt efter och uppfört mig som man “ska” göra?! Var det nödvändigt att skratta så högt eller skämta om sådant som man inte “ska” göra?!
Många av oss har en autopilot som tar över och som genast börjar värdera om vår omgivning inte uppfyller den norm som vi anser ska finnas. Det är det vanligaste och detta är bland annat något som jag själv tycker är viktigt att veta om. Jag styr själv vad jag vill att andra ska tycka och tänka om mig.
Det är viktigt att du för ut de budskap som du vill ska vara tydliga, att du känner till vad din omgivning reagerar på och det bästa sättet som du kan få de som du vill ska lyssna, verkligen att lyssna på dig.
Men ibland känns det trångt, ibland vill jag vara i en omgivning som förstår att det går att vara humorfylld och samtidigt seriös. I en omgivning som inte särskiljer dessa begrepp, som ser bakom normen och som förstår att den egna värderingen kan bli till ett fängelse.
Ibland önskar jag att bara vara jag. Ibland önskar jag mig en form som är åldersneutral, könsneutral och yrkesneutral och funderar på vem jag då är?
Mitt möte med Hekates hundar 
Vi är våra förmödrar
Att vara ensam, udda och ledsen
Broar
Varför ett altare?
Vilken lycka att få vara
Vilka spår lämnar du efter dig?
Not logged in
Det är bara bra Malou. Man blir inte äldre än man gör sig. You go girl!
Ååh, så skönt att vi är fler!!!
Men jag vill inte vara ngnannan än mig själv hela tiden, går inte det? Jag trodde att det bara var jag själv som stoppade mig från att vara bara mig. Jag har jobbat med att inte känna mig malplacerad eller skämmas över mig själv när jag märker att människor i min omgivning försöker tvinga på mig en roll eller ett sätt att vara som inte alls passar mig. Förr reagerade jag med en gång med att klanka ner på mig själv men idag har jag blivit snällare, dock är jag inte riktigt färdig med detta. Men du tror alltså att det kan hämma mig om jag inte bryr mig om att anpassa mig? Jag har alltid tänkt att det finns fler som anpassar sig och är jag då som jag är så får även de lättare att visa vem de verkligen är och tillslut så får alla bara vara utan att ngn bryr sig. Men det kanske är en utopi?! ;))
Det är klart att det går att vara sig själv hela tiden. Frågan är i vilken grad man är det? Vi är så påverkade av vår omgivning och i allra flesta fall utan att veta om det. Om du som ledare beter dig på ett sätt som inte passar in får du svårt att få fram ditt budskap eller hur? Det innebär kanske inte att du inte är dig själv men däremot att du kanske får tänka dig för. Eftersom ditt sätt påverkar hur man uppfattar dig. Det är inte alla som tar ett steg till och ser att “gamla” värderingar påverkar det sätt som vi lyssnar och tar till oss. Jag tror inte att det kan hämma dig som du skriver men däremot är det viktigt, tror jag, att man är medveten om hur vårt beteende kan påverka och att vi då är beredda att ta konsekvenserna av detta. Ibland blir det bara tråkigt att göra detta.
Lite allmänt gnällande bara.