Härligt, frigörande och oerhört behövligt. Hjärtats tal.
Då och då behöver vi ta de här stunderna, stunderna då vi låter hjärtat prata fritt. Det räcker inte att skriva, vi behöver höra orden komma från oss själv. Och tro mig, även om du är själv blir det en upplevelse som är befriande.
För visst är det så att vi går och bär på ord som aldrig blir sagda. Ej uttalade för att vi ännu inte vågar eller vet om vi får uttala dem. Ord som berör vårt innersta och visar att vi är sårbara.
Visst är det så att vi är ärliga och att vi försöker vara så sanningsenliga som vi bara kan, men allt kan man ju inte säga, eller?
Vi blir arga, ledsna och upprörda och ändå stannar orden inom oss, för vi vill ju inte verka bittra, småsinta eller egoister.
Ibland gör vi saker som vi efteråt ångrar men som vi har svårt för att yppa till någon annan. För tänk vad de ska tycka om oss då.
Ibland gör våra vänner saker, kanske utifrån deras situation det bästa, men som vi själva har svårt för att förstå. Vem är jag att säga eller döma om detta?
Kort sagt…vi har mycket i våra hjärtan som behöver få uttryckas. Så ta en stund för dig själv eller tillsammans med en vän som du har förtroende för, och uttryck ditt hjärtats tal.
Uttryck all den sorg som hjärtat bär på och uttryck all den längtan som hjärtat har.
Not logged in