” Varje människa är en del av den helhet som vi kallar ‘universum’, en del som är begränsad i tid och rum. Hon upplever sig själv, sina tankar och känslor, som åtskilda från allt annat – en slags optisk villfarelse som medvetandet ger upphov till. Denna villfarelse är ett fängelse som begränsar oss till våra personliga önskningar och till att känna tillgivenhet för några få människor som står oss nära. Vår uppgift måste vara att befria oss från detta fängelse genom att vidga våra cirklar så att vi kan omfatta och känna medkänsla med alla levande varelser och hela naturen i dess skönhet.”
- Albert Einstein-
En stilla nåd är det att få vara i de stunder där allt blir ett. Där gränser suddas ut och närvaron tar plats. Där det nät du har spunnit binds ihop med allt annat och där du upplever pulsen av allt levande som en del av dig. Ingenting annat än en stilla nåd är upplevelsen som får dig att andas tillsammans med naturen, att känna din släktskap med grönskan och le igenkännande mot kvinnan som du möter på din väg.
Not logged in