•  
  • Allmänt
  • Med inspiration av Punctium Saliens inlägg

Med inspiration av Punctium Saliens inlägg

Categories: Allmänt
Comments: 2 Comments
Published on: April 1, 2012

Jämförelse, det är vad Elisabeth ställer frågor om i dag i hennes inlägg “ Med vems ögon mäter du ditt värde?” Och Sanna Nova Emilia som driver  True Heart Education funderar över Elisabeths inlägg på Facebook; Vad kan konkurrens ge oss som samarbete inte kan?.

I ett tidigare inlägg här har jag skrivit om jämförelse, och det måttband som vi har en tendens att använda. Att det måttband som vi har inom oss inte bara får oss tävlingsinriktade det kan även få oss att inte ens börja göra något. Många är de som ger upp redan innan de ens tagit första steget.

Det finns ju även studier som visar att vi har oerhört svårt för att hålla isär olika personer när vi jämför oss med andra. Om vi exempelvis anser att vi är odugliga eller inte klarar av lika mycket som många andra gör har vi en tendens att lägga ihop våra intryck från flera andra personer samtidigt. Du har kanske en granne som alltid har kliniskt rent, en annan granne som alltid har sett det senaste på teatern, en annan som alltid har läst de senaste böckerna m.m. Alla dessa lägger vår hjärna ihop till en och vi separerar inte individerna utan jämförelsen blir så mycket tyngre då vi minsann är så värdelösa så vi inte har förmågan till något av detta.

Precis som många andra tycker jag att det är en komplex fråga. Den innehåller så många variabler så det blir svårt att trassla ut vad det är som är början.

Kanske ligger det kvar i vår reptilhjärna att vi behöver vara alerta, pigga, på vår vakt. Vi behöver vara starka och jägare i vår natur för annars överlever vi inte. Sjuka lämnas kvar för de sinkar gruppen. Det sägs ju också att vår reptilhjärnas tendens att vara på sin vakt och granska allt med misstänksamma ögon ligger till grund för den ström av negativa tankar som långt överskrider våra positiva tankar under en dag.

Om vi nu har kvar dessa instinkter, behöver vi kanske hitta sätt att hantera detta. Finna nya strategier som fungerar för vår nutid. Rätt sätt är kanske inte att fördöma något som är nedärvt och som triggas med automatik i vissa situationer. Då kanske vi skapar andra negativa mönster.

Någonstans tror jag att “tävlingskänslan” triggar igång vår förmåga att hitta nya lösningar, att det i likhet med konfliktsituationer, skapar kreativa tankebanor. Precis som jag tror gränser skapar kreativitet. Jag tror också att om vi inte kan hantera denna impuls på ett bra sätt då hamnar vi i den situation där vi försöker överträffa varandra överallt och ingenstans.

Jag tror att “tävlingskänslan” är en del av det som gör att ett samarbete fungerar bra. Att det är ett ypperligt verktyg om det från början hanteras rätt. Samarbete betyder för mig att det finns ett mål som man vill komma fram till. För jägarna betydde det kanske att fälla djuret som skulle ge mat till hela gruppen. Slutresultatet var det som gällde. Alla insatser hade sitt värde och betydelse för resultatet.

Individ plus samarbete. Idag har vi ett mer materiellt utvecklat samhälle men någonstans så tror jag att vi inte har utvecklat vårt inre i takt med detta. Kanske är det till och med så att om jägarsamhället fortfarande fanns och hade vår materiella status, vår kunskap om sjukvård, då hade de på ett naturligt sätt införlivat detta verktyg med sin målsättning?

Istället är vi så rädda att bli utan och utanför att många blir förlamade av rädslan eller så triggade att vi gör allt för att känna att vi är med i racet.

Jag tror att vi behöver ge våra barn den möjlighet från början att se att de inte blir utan för att delar, de får med automatik mer. Medmänsklighet gör livet rikare, inte fattigare. Jag skulle vilja se barn bli glada när de får extrahjälp när det behövs, inte skämmas och gå undan. Jag vill se barn som uppmuntrar varandra, som peppar och som stöder. Och det är vi föräldrar, vi vuxna och vi som formar samhället som behöver införa detta som norm.

Jag vill ha verktyg som gör att denna “konkurrens”, “tävlingskänsla” riktas på rätt sätt. Att den bygger på kreativa möjligheter för mig, så att jag hittar mer av det som jag kan göra, jag kan hitta mina talanger. Jag jämför mig med mig inte med dig.

Att vårt behov att spegla varandra, vilket vi behöver redan från det ögonblick vi är födda, är en hjälp och inte blir till negativa stämplingar.

Att du har “finare” möbler, “märkeskläder”, mer “gillare”, mer “pengar” säger faktiskt ingenting om mig. Om jag inte tillåter det att göra det.

……………………………………………………………………………………………………………

Bild: alvaro tapia hidalgo

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

2 comments on “Med inspiration av Punctium Saliens inlägg

  1. Det känns så skönt att inte vara ensam i dessa tankegångar och jag blir varm av att läsa det du skriver.Jag tror vi behöver arbeta på de sätt du beskriver om vi vill få ett mänskligare och mer innerligt samhälle.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>


Welcome , today is Friday, March 29, 2024
Close Print