•  
  • Glimtar om mig (68)
  • Page 4

Förb…t Arg

Categories: Glimtar om mig
Comments: 6 Comments
Published on: March 10, 2012

Arg  det är precis vad jag är just nu.

En ilska som inte gör sig att bli undantryckt eller att läggas åt sidan. Inte heller tänker jag använda mig av någon utav alla dessa populära uttalanden som – Vänd den till en positiv kraft.

Ilskan är i många fall en positiv kraft precis så som den är.

Den är en reaktion på något som man tycker är fel. Den går att använda precis så som den är utan att omvandla den till något annat. Det går att vara arg utan att göra något obetänksamt eller självdestruktivt.

Och förresten så har arga personer något gemensamt med lyckliga personer – de är optimistiska. Underligt? Kanske men så visar studier i vilket fall som helst.

Alltså, jag är arg och optimistisk.

I natt hände det som gjorde att droppen rann över och som gjorde att jag startade den tankebana som jag nu skriver ner. Det finns många olika skäl till varför jag låtit det gå så här långt, en del medvetna, andra omedvetna naturligtvis. Jag har i vilket fall som helst inte praktiserat det som jag vet är bäst.

Prata inte om den där droppen utan om bägarens innehåll” – Loesje -

Jag har låtit glaset bli fullt helt enkelt.

Jag har ett extra jobb, nattetid oftast, som innebär att jag hoppar in natten på boenden inom Göteborgs kommun. Det kan vara allt från neurologiskt eller psykiskt funktionshinder till äldre/demensboende. Min frustration när jag arbetat på dessa ställen har ibland varit minst sagt stor. Inte bara för hur de boende har det utan även för hur det ser ut för personalen. Att jag är engagerad i detta är kanske inte så konstigt, det är inte för inte som jag är utbildad personalvetare.

Nu tänker jag inte gå in i detalj på vad det var som utlöste den här droppen, det blir allt för långt, men det har både med personalens attityd likväl som med ledningens.

Jag har i alla fall suttit halva natten på sjukhus tillsammans med en äldre dement person medan en annan person har varit tvungen att försöka ta hand om de dryga 60 personerna som finns på det här boendet. Jag vet inte hur stor föreställningsförmåga ni har, men jag ber er att lita på när jag säger att det går inte att ge någon som helst vård under de premisserna.

Jag hade gått om tid att låta min ilska växa under timmarna på sjukhuset.

Jag var arg för att jag inte kunde ge läkarna adekvat information ang den här personen eftersom personalen underlåtit sig att dokumentera. Den information som jag fått muntligt när jag gick på fanns inte heller den nedtecknad. Inte bara när det gällde denna personen utan även andra. Det fanns inte heller någon rutin som jag kunde hitta angående hur man skulle gå tillväga vid en sådan här händelse.

Jag var arg för min erfarenhet säger mig att personalen i många fall har tröttnat/orkar inte/blivit oengagerade/tappat sin medmänsklighet på grund av att de inte blir lyssnade på/får inget gehör/blir inte bekräftade/är nedvärderade/inte har rätt utbildning etc.

Jag var arg för jag satt där medan den här personen har släktingar/barn etc som väljer att vara hemma istället för på sjukhuset. Jag Vet att jag inte har en aning om hur situationen ser ut för dessa släktingar men just då var jag i alla fall arg på dessa.

Jag var arg på andra släktingar och närstående som inte reagerar/bryr sig om/ som tycker att det är enklare att blunda när det kommer till hur det ser ut för våra äldre.

Jag var arg på att jag sitter där och på bästa sätt försöker förmedla lugn o trygghet till en person som jag inte känner ( vilket jag faktiskt tycker är helt okey) och jag gör det till en lön som är löjlig med tanke på värdet.

Och det är vi, du och jag, de boendes barn, personer i beslutandeställning, personer som har makt som tycker att det är helt okey att de personer som tar hand om deras föräldrar inte ska ha lön för det jobb de gör. Det sägs ju nu att kvinnor rent generellt jobbar 1 timma gratis varje dag,,jag undrar om de stämmer för vårdpersonal? Jag undrar om det gäller för vårdpersonal som har exakt samma ansvar och arbete men som inte har adekvat utbildning?

Jag kom att tänka på det populära uttrycket att du måste bry dig om dig själv, du måste värdera dig själv för att andra ska tycka att du är viktig.

Jo, jag tror på det..men Andra måste också tycka att du är viktig när du inte har möjlighet att göra det själv! MEDMÄNSKLIGHET!!

Jag tror nog att många av dessa äldre och även funktionshindrade tycker att de är viktiga men om vi runt omkring inte också tycker det hjälper dessa uttalanden dem inte ett dugg.

Faktum är att jag kan sitta här och tycka att jag är värd hur mycket som helst och det har ingen betydelse om inte någon annan faktiskt speglar mig i det. Det måste vara någon som också anser att jag har ett värde.

Jag kan också sitta här och tycka att jag är värdelös, inte har något att komma med. Trots detta har jag ett värde, medmänsklighet gör att andra kan upplysa mig om det. Kan hjälpa mig vidare.

Medmänsklighet är inte bara att vi ler och är gulliga mot varandra. Det är inte bara att skicka ljus och säga att du är bra och bäst.

Medmänsklighet visar sig kanske bäst genom Handling och ilska är alldeles ypperlig motivationsfaktor.

 

Bild: flickr.com/alvarotapia/

När det är dags

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: February 23, 2012

På ett kort ögonblick har vinden vänt. Jorden har en annan doft på morgonen. Vi vet att en ny årstid är på väg, vi bara vet att det är dags.

Vi bär ut stolen på gården bara för att sitta och lyssna. Som vi alltid har gjort. Vi lyssnar på uråldriga sånger från alla hjärtans hjärta, och vi vet när vi ska låta det dö som är redo att dö, och när vi ska förlösa det som är redo att födas.

Vi stiger in i den enkla vetskapens katedral, där villigheten att låta det hända som måste hända står på altaret.

-Ardagh-

Ardaghs text berör mig extra starkt just nu. Under helgen fick jag nyheten om att en gammal kär vän till mig har fått besked om att hon inte har långt kvar av sitt liv. Cancern går inte att medicinera och inte heller att operera. Den sitter nu i levern och jag vet av erfarenhet hur detta förlöper.

Det finns stunder när man känner sig mer maktlös än andra och för en kort stund både sörjer jag och känner mig oerhört ledsen och maktlös inför detta. När jag pratar med henne inser jag att jag inte är så maktlös som jag uppfattar mig.

Jag kan vara där som medmänniska om hon vill ha mig där. Jag kan vara där med min kraft,styrka och erfarenhet. Jag kan vara där och lyssna om hon vill prata, jag kan prata när hon vill lyssna. Jag behöver inte sörja innan hon går bort. Just nu lever hon och det är nu och inte sedan.

Personligen tror jag det är oerhört viktigt att inte vara rädd för att umgås med personer som har kroniska sjukdomar eller som just nu förbereder sig på att lämna jorden. Det är en styrka och en kraft i att möta döden och inse att döden är en del av vårt liv.

 

 

 

Lite besök sådär mitt i natten

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: February 13, 2012

Här kikar de in titt som tätt de små spökena. :)

I det här huset som jag just nu befinner mig där duggar andebesöken tätt. Även om jag egentligen inte riktigt förstår varför de skulle vilja vara kvar här. Varför inte vila istället, eller vara i en miljö som inte är lika ledsam som denna?

Här finns 2 avdelning äldreboende, 2 avdelningar demensboende, 1 avdelning korttidsboende äldre och 1 avdelning korttidsboende funktionshinder.

Det finns roligare ställen att vara tänker jag. Men ändå smyger det då och då en liten skugga förbi, en plötslig påtaglig närvaro som absolut inte tillhör mig och inte någon av de boende här heller.

Kanske kan man tycka att det är min fantasi som spelar mig ett spratt, helt ensam o två avdelningar att springa i mellan. Men nej, så är det nog inte. Jag kan gå runt ett hörna och bara sisådär springa in i känslan om det är någon som förstår vad jag menar.

I vilket fall som helst så kanske de samsas väl med de äldre här, alla är ju inte helt alerta och friska som nötkärnor precis.

Jag kanske också behöver lite sällskap förutom de förvirrade små damerna som prompt ska gå iväg till jobbet kl 02 på natten eller som är ytterst förgrymmade över att de inte blir serverade frukost kl 04.

Det är alltså inte speciellt lugnt o tyst här :)..Nu är klockan snart 05, jag har gått min runda, hjälpt de som behövt bli hjälpta, lotsat tillbaka lilla damen för femte gången till sitt rum och försäkrat mannen att förrådet inte är hans rum som har blivit ockuperat och sitter nu en liten stund innan det är dags för att sista gången gå runt.

Jag hoppas att ni alla sovit lugnt o fridfullt o drömt sött!

Förbereder

Categories: Glimtar om mig
Comments: 1 Comment
Published on: February 12, 2012
Foto: Anna Wedin-Andersson

 

Just nu försöker jag förbereda för veckan som kommer. Att leva i nuet kräver en viss planering så att inte vardagen slår bakut ;)..

4 nätters jobb denna veckan varav inatt är en av dessa. Imorgon Bergsmeditationsgruppen, som alltid lika intressant men tyvärr lär de bli utan den information som jag lovade dem då skrivaren fortfarande ståtar utan toner. Planerat är en tripp till databutiken imorgon eftermiddag. Lite nödvändigt också då erbjudande ska skrivas ut till Qoola Qvinnors möte i Göteborg på torsdag eftermiddag.

Att få träffa ca 80 kvinnor på Soho ska bli så kul..jag undrar hur långt 2 timmar räcker?

Onsdag kväll är vikt åt prova-på Bergsmeditationen. Det är några personer som anmält sig och förhoppningsvis kanske det blir några till. Ett bra tillfälle om man är nyfiken på hur tekniken fungerar. Kl 17,30 börjar denna kväll.

Fredag eftermiddag sätter jag mig återigen i bilen för att köra upp till Fanthyttan. Denna gång för övernattning och sedan med bil tillsammans med Terry och Viktoria vidare till huvudstaden där vi har lite möten inbokade. Det ska bli en jätteintressant helg.

Och så tillslut hem igen sent söndag kväll räknar jag med.

En intensiv vecka med allt annat som ska in också. Just nu sitter jag och planerar in den tid som ska vara fri, utan några göromål alls. En nödvändighet och en viktig bit i planeringen i allas schema oavsett hur tajt eller luftig den ser ut. Ibland tror jag till och med att när veckan är väldigt luftig då är det än svårare att se till att man får dejtingtid med sig själv.

 

 

Morgonsidor

Categories: Glimtar om mig
Tags:
Comments: 2 Comments
Published on: February 11, 2012

Vissa mornar tar jag bara och skriver ner de ord som poppar upp. Orden kommer när jag fortfarande är i ett halvsovande tillstånd. Ibland ger de mig en mening direkt och ibland ger de mig bara ett gott skratt. I morse kom följande ord;

Bakvänt ugnsvarmt                  

brinnande mat 

Lustigheter

Heter Lustig

Namn

Ärlig

är det sant

Efter 10

Categories: Glimtar om mig
Comments: 1 Comment
Published on: February 3, 2012

Hade morgon-Tv på när jag satt o planerade idag ( hm, jag vet, bra fokus! ;)) I vilket fall som helst var det om “sjätte sinnet” och hur det på en man hade utvecklats efter en olycka.

Något som ständigt upprepades under programmets gång var just att det är så många som har dessa privata upplevelser som vi aldrig pratar om.

Som vi aldrig pratar om på grund av….. orsak?

Allvarligt talat så är jag ganska trött på att det ska vara en nödvändighet idag att förklara allt i vetenskapliga termer. Att vår bild av det som är sant eller ej är format av den vetenskap som vi själva har skapat.

En vetenskap som i sin tur är skapat av vår “tro” att detta är den “sanning” som är grunden för allt liv. En vetenskap som är formad av vår, människans, behov av förståelse och kontroll. ( Min slutsats)

En vetenskap som fick sitt starka fäste (enl. Karl-Erik Edris, författare till boken “I ett annat ljus”) bl.a. som ett resultat av det avståndstagande som man tog från kyrkans makt.

Vetenskapen har blivit vår religion. En trossats som vi ska akta oss noga för att försöka ifrågasätta. För aj då vad vi blir påhoppade, eller blir sedda över axeln på.

Någonstans tycker jag att det har blivit samma häxjakt på de som anser att deras subjektiva upplevelser är upplevelser som är meningsfulla och “sanna” som de som kyrkan hängav sig åt förr.

Och kanske jag ska modifiera mitt uttalande med att säga att min upplevelse så här långt är att det är de som är anhängare av den vetenskapliga tron som är mer besatta av att misskreditera de som inte tror att vetenskapen har svar på allt, än de forskare som faktiskt är insatta i den vetenskapliga världen.

Karl-Erik Edris anser också, vilket jag till fullo håller med om, att vetenskapen idag på något sätt anser att de måste konkurrera med religionen och allra helst eliminera den. Och jag citerar från hans bok:

Och att den i konsekvens därmed bör försöka misskreditera och underkänna intuitionen så att intellektet får en oinskränkt maktposition när det gäller att fastställa kunskap om alla aspekter av den magnifika verklighet som vi lever i.

 

Kan det vara så att vetenskapen ( inom ovanstående genre) lever på grund av att vi har gjort oss själva till “offer” och slavar under det som vi själva har skapat? Vi underminerar våra egna möjligheter till utveckling genom att frivilligt begränsa oss?

Om fler av oss faktiskt vågar vara och uttrycka allt det som vi faktiskt är då kanske det är den signal som behövs? Varför leva detta liv i det fängelse som vi själva har skapat?

Jag tror på mina upplevelser. Min tro gör att jag är jag, den skapar mina möjligheter eftersom den är en del av det som är jag. Min tro är en tro i dess egentliga mening. Inte en tro som att jag “anar” eller “gissar”, utan en tro som är en levande del av mig. Det är en tro som jag inte kan ge förklaringar på eftersom min hjärna och dess logik vill begränsa och inte förstår.

Denna tro hindrar mig inte från att vara en skeptiker. Jag är oerhört skeptiskt. Jag tar in och funderar, försöker se vad som kommer från mina önskningar och behov. Jag väger in mina erfarenheter/upplevelser från min uppväxt och vad som kan komma från dessa. Jag är en analytiker av ohejdad vana. Kanske till och med lite för analytisk ibland.

Detta hindrar mig inte från att vara öppen för andra verkligheter än den som jag har gjort till min. Jag instämmer till fullo med Adrian Parkers (forskare Gbg:s universitet) i det svar han gav i en frågeställning insänd till tidningen “Modern Psykologi”

Enligt sociologiprofessorn Marcello Truzzi finns det flera sorters skepticism. Den äkta skeptikern söker inte bara normala förklaringar till påstådda fenomen utan granskar också sin egen skepticism. Den äkta skeptikern är också beredd att avstå från ställningstaganden tills vi vet mer. Denna inställning stämmer överens med de gamla grekernas användning av ordet skeptikoi som en väg mot ny kunskap.

Ny symbol att fundera på

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: January 30, 2012

Ikväll var det dags att påbörja vårens bergsmeditationsgrupp. Alltid lika kul och spännande att starta upp en ny grupp. Några vana “bergsklättrare” och någon helt ny.

Spännande konstellation som säkert ger härlig dynamik i sluttampen. :)

Under tiden deltagarna mediterade fick jag själv till mig en alldeles ny symbol. Ska bli kul att fundera och känna vidare på den. Alltid något nytt att lära, alltid lika nyttigt att hålla sinnet öppet för det som kommer susande förbi.

 

MikeRIch

Lite trött nu…

Categories: drömmar, Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: January 23, 2012

Det är tur att jag inte så ofta är sjuk för hua vad trött jag blir av det. Vad ska jag kalla den här omgången för tro? Feberinfluensa?..

Och när jag nu tyckte att det började vända igår…vad händer? Upp mitt i natten för att placera kroppen i ett helt annat rum..maginfluensa? Just nu matt o lite lätt uppgiven!

In ut i drömmarnas värld har veckan bestått av. Konstiga, roliga, sorgliga och svettiga drömmar.

Jag hade en häftig upplevelse som fortfarande finns kvar hos mig..

Det var under en period som man brukar kalla “hypnagoga” tillståndet. Den där stunden precis innan du somnar. Du är inte riktigt vaken och inte riktigt sovande heller.

Det som finns kvar i minnet är;

Jag ska delta vid något evenemang; jag står utanför ett helt enormt vackert vitt hus och kommer precis på att det här kräver nog lite förberedelser. Det är någon form av samgående som ska ske, ett par som ska gifta sig kanske. Men den ena är ifrån sydstaterna och den andra från nord. När jag kommer på det blir jag lätt förundrad och tittar mig omkring. Jisses,,jag är i USA! Hur kom jag hit? Vad underligt!

Jag står utanför på den grus/sandbelagda uppfartsvägen och bara är förvirrad, hur kom jag hit? I nästa sekund känner jag hur jag är omgiven av lågor. Det brinner! Jag kan se och uppfatta mig själv mitt inne i dessa flammor och när jag tittar närmare ser jag att jag är bunden vid något mitt inne i elden. Mitt huvud hänger ner mot bröstet och jag försöker förstå vad den här bilden kommer ifrån. Vad är det som händer?

Jag börjar fundera över om jag håller på och vandrar i tiden? Med den tanken landade jag i ett rum. Jag står mitt på ett golv i ett litet ganska mörkt rum. Det är oerhört mycket lukter som når mig, så många att jag inte kan särskilja någon utan bara mer får ta ett djupt andetag som för att hämta mig från chocken. Jag ser mig omkring, massor av skränande människor sitter runt grovt yxade träbord.

Jag ser ner på min egen kropp och märker att jag har klänning med ett förkläde på mig. På mitt huvud har jag en “mössa”, det enda sätt som jag kan beskriva den på är som en “nattmössa”.

Lite lätt förvirrad tar jag ett steg bakåt och går då emot en person. Han vänder sig om, tar ett grabbatag i min hand och liksom spärrar upp ögonen. Det känns som om han är förvånad, förskräckt och arg samtidigt när han får syn på mig.

Jag blir rädd och sliter loss min arm och försvinner ut genom en av de dörrar, (väldigt låga sådana) som finns vid sidan av en öppen spis. När jag tar ett steg ut,,vaknar jag..

Åtminstone tror jag att det är då som jag vaknar eftersom saker flyter ihop. Det är det som finns kvar från “drömvaken-tillståndet”. Någonstans vet jag att jag inte hade somnat ordentligt så en “riktig” dröm var det inte.

Häftig upplevelse som jag fortfarande suger på som en karamell.

Och förresten på tal om att sällan vara sjuk! Min man pratade med sin mamma häromdagen, ca 82 år. Hon hade för första gången i sitt liv haft ont i huvudet! För första gången!

Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle vara?!

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
«page 4 of 9»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Sunday, November 16, 2025