Då och då hamnar vi alla i situationer där vi får stifta bekantskap med döden. En nära anhörigs död eller en egen upplevelse kan göra att vi börjar fundera på vad vi lämnar efter oss.
Om du varit med om begravning eller samling efter någons bortgång är det vanligt att man börjar prata om den här personen. Man kanske går igenom dennes saker och minnen dyker upp.
Jag funderar själv då och då i de här banorna, framförallt efter att det är tydligt att jag ärvt vad “alla” kvinnor på min mors sida har haft, tendensen att få proppar och hjärnblödningar. Vad är det jag lämnar efter mig?
Jag tänker inte på saker utan mer på hur mina anhöriga kommer att minnas mig, vilka värderingar kommer de att förknippa med mig? Vad är det som jag fört vidare och som de kan känna igen i sig själva?
Varje gång de här funderingarna dyker upp, och jag tycker nog att de kanske behöver dyka upp oftare, inser jag att det finns saker i livet som jag borde prioritera på ett annat sätt.
Det hjälper varken mig eller mina nära att jag sitter här hemma och själv vet att jag älskar och bryr mig om. Handling är viktigt.
Men det är inte bara handlingar utan de egna värderingarna som man lämnar efter sig som spår.
Att våga vara sig själv, på gott och på ont, och att fundera över om man lever på ett sätt som innebär att man lämnar de spår efter sig som idag är värdefulla för dig…..bara ett tips!
Viktiga rader att bära med sig och återkomma till ofta.
Varma hälsningar
Då och då dyker dessa ord upp i mitt sinne och varje gång inser jag att det finns något som jag behöver göra..Vi blir så lätt fångna i ett görande som utesluter det som egentligen är viktigt för oss..Tack för din kommentar Elisabeth. Kram