Är du rädd för att dö?

Jag kan ärligt säga att jag inte är det. Jag kan lika ärligt säga att jag har ett starkt motstånd till tanken att jag skulle dö just nu. Jag vill nämligen leva.

I många fall när man pratar om rädslan för döden tycker jag mig upptäcka att det snarare är rädslan för att inte få vara kvar i livet som är det väsentliga. Döden i sig brukar inte vara det som egentligen skrämmer. Antingen så tror de att de bara somnar in och sedan händer inget mer eller så tror de att själen fortsätter att leva och att det bara är kroppen som slutar fungera. Att sluta leva verkar snarare vara det som skrämmer många alltså.

Och denna rädsla för att inte leva längre verkar för några vara så förlamande att man inte vågar leva för risken att man ska sluta göra det?!..

Min egen upplevelse är att vi alla skulle må bra av att vara i närheten av döden. Vi behöver anamma den och ta emot den. För är det inte så att det egentligen bara finns en enda sak som vi kan vara absolut säkra på? Har vi en gång fötts till den här världen då kommer vi också att dö. Detta faktum att jag kommer att dö en dag gör att jag gärna passar på att leva just nu. Jag tillåter inte detta faktum att förlama mig så att jag inte lever när jag nu har chansen att göra det. Så onödigt och så bortkastat det här livet skulle vara i så fall.

Kanske kommer min inställning ifrån att jag har ganska många ögonblick tillsammans med personer som har gått bort. Kanske kommer den ifrån att jag själv varit väldigt nära att gå över.

När jag var 17 år föddes mitt första barn. Ett akut kejsarsnitt var nödvändigt och det gick bra och en mycket härlig och vacker son föddes. Min man upptäckte strax efter snittet att det blödde väldigt mycket från operationssåret och det visade sig att mitt blod inte koagulerade som det skulle. 13 liter blod sammanlagt var det som de fick ge mig tills det slutligen slutade att rinna rakt igenom. Släktingar kallades till sjukhuset för de trodde inte att jag skulle klara natten. Mina släktingar var närvarande och själv var jag frånvarande.

Jag har väldigt vaga upplevelser av händelserna som pågick och ändå har jag upplevelser. Jag tror att dessa upplevelser la grunden för min trygghet. Det låter lite konstigt kanske men det är ialla fall så som jag känner.

Min mor försvann tidigt från världen, redan som 25-åring, då jag var 9 år och när jag var mellan 38 och 40 gick de flesta av mina nära släktingar bort. En av dessa har jag redan skrivit om här på min blogg.

2 av mina barn fick en sjukdomsdiagnos som innebar att vi levde med kunskapen om att prognosen för lång livslängd inte var så god. Det fanns inte så många som var över 18 år även om behandlingarna stadigt förbättrades.

Under 2 år följde jag en ALS sjuk kvinna, varje steg i hennes förändring tills hon tillslut somnade under natten.

Och trots att jag inte har mitt yrke inom vården har jag vakat och hållt handen på flertalet personer i deras sista stund.

Kanske har jag fått den förmånen att få dessa erfarenheter för att verkligen kunna leva? kanske är det detta som gör att Liv Lust Balans är så oerhört viktigt för mig.

Varför berättar jag detta? För att just idag blev det åter aktuellt med rädslan för döden. Ett samtal ledde in till mina egna erfarenheter och dessa erfarenheter blev till denna persons möjlighet att för ett ögonblick släppa sin rädsla för att leva. Döden är livsviktig.

Omfamna döden och jag upplever livet. Låt inte det som du upplever som rädsla för döden hindra dig från att vara närvarande här och nu.

———————————————————————————————————-

Bild: hittad på google bilder.