På ett kort ögonblick har vinden vänt. Jorden har en annan doft på morgonen. Vi vet att en ny årstid är på väg, vi bara vet att det är dags.
Vi bär ut stolen på gården bara för att sitta och lyssna. Som vi alltid har gjort. Vi lyssnar på uråldriga sånger från alla hjärtans hjärta, och vi vet när vi ska låta det dö som är redo att dö, och när vi ska förlösa det som är redo att födas.
Vi stiger in i den enkla vetskapens katedral, där villigheten att låta det hända som måste hända står på altaret.
-Ardagh-
Ardaghs text berör mig extra starkt just nu. Under helgen fick jag nyheten om att en gammal kär vän till mig har fått besked om att hon inte har långt kvar av sitt liv. Cancern går inte att medicinera och inte heller att operera. Den sitter nu i levern och jag vet av erfarenhet hur detta förlöper.
Det finns stunder när man känner sig mer maktlös än andra och för en kort stund både sörjer jag och känner mig oerhört ledsen och maktlös inför detta. När jag pratar med henne inser jag att jag inte är så maktlös som jag uppfattar mig.
Jag kan vara där som medmänniska om hon vill ha mig där. Jag kan vara där med min kraft,styrka och erfarenhet. Jag kan vara där och lyssna om hon vill prata, jag kan prata när hon vill lyssna. Jag behöver inte sörja innan hon går bort. Just nu lever hon och det är nu och inte sedan.
Personligen tror jag det är oerhört viktigt att inte vara rädd för att umgås med personer som har kroniska sjukdomar eller som just nu förbereder sig på att lämna jorden. Det är en styrka och en kraft i att möta döden och inse att döden är en del av vårt liv.
Mitt möte med Hekates hundar 
Vi är våra förmödrar
Att vara ensam, udda och ledsen
Broar
Varför ett altare?
Vilken lycka att få vara
Vilka spår lämnar du efter dig?
Not logged in
Starkt av dig att känna så. Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag fick detta besked som du fick i helgen. Men jag hoppas för min och min väns skull att jag skulle tänka och göra som du. Kram och ha en bra helg. Jag åker till Göteborg på lördag
Som allt annat tror jag att det handlar om att bli medveten om hur man tänker,känner och agerar. När man ryggar tillbaka gör man det kanske för att man idag inte är van vid att umgås med döden och självklart blir det enklare när man har erfarenhet av att följa nära och kära dit.
Hoppas du får ett härligt väder då så du kan njuta lite av staden.
En strosardag eller mötesdag?
Kram