•  
  • Glimtar om mig (68)
  • Page 3

Ögonblicksbilder

Comments: 2 Comments
Published on: May 10, 2012

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frusna små ögonblick. De här fina bilderna som Anna Wedin Andersson har tagit påminner mig om det. Frusna små ögonblick.

Samtidigt så funderar jag över uttrycket. Det finns liksom inget fruset över ögonblicket. :)..Stilla absolut men det finns en rörelse och rörelsen går inåt. Utrymmet och vidvinkelsperspektivet försvinner, smalnar av och det går djupare och försvinner.

Plötsligt befinner jag mig bara i mig själv och allt det som pågår där. Allt som detta ögonblick berör inom mig själv. Jag omges av doftminnen, stilla skogsstigar, barnskratt och packade badväskor.

Alla dessa underbara frusna ögonblick som innehåller så mycket rörelser.

Tack Anna för denna möjlighet.

Hej o hå..

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: May 1, 2012

Ja, oj vad det går undan nu. Dagarna o timmarna bara rinner förbi. Det är mycket som ska göras, mycket som ska planeras för det som är nu och ändå lite mer som ska planeras för det som komma ska. Rimmar kanske lite illa med det där med att leva här och nu men det fungerar utmärkt.

NU planerar jag för den och den tiden. NU gör jag ditt och nu gör jag datt. Och sedan släpper jag det för att jag vet att jag gjort det. Och bli inte förvånad om jag sedan har glömt det dagen efter…

Och det är roligt att vara i gång och i språng med saker åtminstone om man har min personlighet eftersom jag får gjort mest när jag har mycket. Trots allt glömmer jag inte av att andas….jag stannar till, andas in och sedan är jag i den stunden, bara med min andning under 5 till 10 minuter och det gör underverk. Underverk för koncentrationen och  för orken.

Och sedan varvar jag självklart med saker som är lika roliga men som tillhör familjen så att säga. Imorgon är jag med dottern hela dagen…ser fram emot detta.

Däremot så vet jag inte om jag ser fram emot en av de sakerna som hon kommer att prata om förstås. …En tatuering! Hon vill göra en mor och dotter tatuering och jag vet inte riktigt hur jag känner för det..

Göra mor o dotter grejer,,absolut,,mest hela tiden,, men tatuering?!..hm,,jag funderar,,kanske ,,en jätteliten.

 

 

 

Jaha…tooommmt..

Categories: Allmänt, Glimtar om mig
Comments: 4 Comments
Published on: April 22, 2012

Så sätter jag mig för att börja skriva efter 2 mycket intensiva veckor och vad händer..Ingenting.

Är det inte typiskt? Men också helt typiskt för så som jag fungerar och även hur vi fungerar rent generellt.

Mycket och varierande saker att göra, tajta tider och helst ingen tid alls egentligen, då händer det saker minsann. Ju närmare en deadline, ju mer blir det gjort på alla möjliga plan.

Men det finns gränser som sagt, med 2 veckor i oerhört intensivt tempo så säger både hjärna o kropp Stopp! Och det är tomt.

Och det är okey, även om det tar en stund att acceptera detta. I tomheten processas det och bitar hamnar på plats. Om jag accepterar min frustration och inte jobbar mot den, då lämnar den mig strax.

Så istället för att pressa mig tar jag och gör lite PSYCH-K istället (psychological kinesiology). Balans är alltid bra att ha. :)

Med PSYCH-K kan du kommunicera med ditt undermedvetna. Med den tekniken kan du identifiera och även förändra det som begränsar ditt tankesystem. Blockerande och negativa tankar!? Bort med dem!..

Tänker förresten lägga ut att jag söker klienter för att “öva” mig på när det gäller den här tekniken. Så är du intresserad kan du höra av dig.

En vecka…

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: April 16, 2012

Efter en vecka på resande fot är jag hemma. Underbart, berikande och inspirerande dagar tillsammans med bl.a. Maria Äxter Johansson. Tillsammans har vi tillbringat i princip 3 dagar i bilen. Åkandes fram och tillbaka med stopp hos intressanta personer och platser för artikelskrivning till Ascala Magazine.

Dessa dagar har varit lika fyllda med prat som tystnad. Stunder då vårt möte med varandra och omgivningen givit inspiration för nya idéer och planering av den kurs som vi två ska ha tillsammans under hösten. Nya idéer och vinklingar till artiklar har fötts och samspråk om livet har gett djupare förståelse och kunskap om varandra. Visst är det underbart när gemenskap, när två delar, blir något mer?

Jag startade min resa genom att åka ner till Hörda Herrgård, den fina kursgård som drivs av Anna Stråhlén. Ett fantastiskt ställe. Inbjudande, varmt och där finns möjlighet till bubbelbad och bad i vedeldad tunna. Lite extra bonus för mina deltagare i PAU kursen. Kursen som nu var handlade om teman som har sitt ursprung i det andra chakrat. Här fick de finna inspiration i allt från diskussioner, musik, tyg, färger, silkespapper och skrivandet.

Efter detta blev det som sagt en resa med Maria som sedan avslutades uppe i Stockholm på den mycket roliga kursen i PSYCH-K®. En metod som hjälper dig att balansera höger och vänster hjärnhalva. Ett verktyg för att kommunicera med ditt undermedvetna. Mycket spännande och givande. Anna Skarin på Spokesplace var det som sponsrade kursen och som hade bjudit hit Stan Hall som är certifierad PSYCH-K instruktör.

Så nu har jag nya effektiva och värdefulla verktyg i mitt eget arbete som coachande samtalspartner/symbolterapeut. Glad, glad och tacksam över det.

Nyfikna på PSYCH-K® ? Ta gärna kontakt med mig och boka en tid…

Tungt att bära..

Categories: Glimtar om mig
Comments: 4 Comments
Published on: April 2, 2012

 

När jag såg den här bilden var min absolut första tanke,,så här skulle alla “tyngder” kännas. När jag var yngre fick jag ofta höra av min mormor,,snälla räta på dig, det ser ut som om alla världens sorger ligger på dina axlar!..

Och kanske gjorde de det. Jag tillhör nog en av de där som lätt tar på mig andras problem och sorger. Kan jag inte lösa dem vill jag nog i alla fall dela bördan.

Men det var förr det. Inte så att jag har förändrat min personlighet sådär jättemycket men däremot har jag helt andra förhållningssätt och helt andra verktyg att arbeta med.

Idag har jag gränser och metoder för att bearbeta, acceptera, lägga ifrån mig, skilja ditt från mitt etc.

Trots detta kan jag då och då i mitt inre höra min mormors röst…:) fast då ursäktar jag mig med att det är en ren ovana. ;o)

Hur gör du för att få känslan av en fjäril istället för blytyngder på axlarna?

Döden..

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: March 23, 2012

Är du rädd för att dö?

Jag kan ärligt säga att jag inte är det. Jag kan lika ärligt säga att jag har ett starkt motstånd till tanken att jag skulle dö just nu. Jag vill nämligen leva.

I många fall när man pratar om rädslan för döden tycker jag mig upptäcka att det snarare är rädslan för att inte få vara kvar i livet som är det väsentliga. Döden i sig brukar inte vara det som egentligen skrämmer. Antingen så tror de att de bara somnar in och sedan händer inget mer eller så tror de att själen fortsätter att leva och att det bara är kroppen som slutar fungera. Att sluta leva verkar snarare vara det som skrämmer många alltså.

Och denna rädsla för att inte leva längre verkar för några vara så förlamande att man inte vågar leva för risken att man ska sluta göra det?!..

Min egen upplevelse är att vi alla skulle må bra av att vara i närheten av döden. Vi behöver anamma den och ta emot den. För är det inte så att det egentligen bara finns en enda sak som vi kan vara absolut säkra på? Har vi en gång fötts till den här världen då kommer vi också att dö. Detta faktum att jag kommer att dö en dag gör att jag gärna passar på att leva just nu. Jag tillåter inte detta faktum att förlama mig så att jag inte lever när jag nu har chansen att göra det. Så onödigt och så bortkastat det här livet skulle vara i så fall.

Kanske kommer min inställning ifrån att jag har ganska många ögonblick tillsammans med personer som har gått bort. Kanske kommer den ifrån att jag själv varit väldigt nära att gå över.

När jag var 17 år föddes mitt första barn. Ett akut kejsarsnitt var nödvändigt och det gick bra och en mycket härlig och vacker son föddes. Min man upptäckte strax efter snittet att det blödde väldigt mycket från operationssåret och det visade sig att mitt blod inte koagulerade som det skulle. 13 liter blod sammanlagt var det som de fick ge mig tills det slutligen slutade att rinna rakt igenom. Släktingar kallades till sjukhuset för de trodde inte att jag skulle klara natten. Mina släktingar var närvarande och själv var jag frånvarande.

Jag har väldigt vaga upplevelser av händelserna som pågick och ändå har jag upplevelser. Jag tror att dessa upplevelser la grunden för min trygghet. Det låter lite konstigt kanske men det är ialla fall så som jag känner.

Min mor försvann tidigt från världen, redan som 25-åring, då jag var 9 år och när jag var mellan 38 och 40 gick de flesta av mina nära släktingar bort. En av dessa har jag redan skrivit om här på min blogg.

2 av mina barn fick en sjukdomsdiagnos som innebar att vi levde med kunskapen om att prognosen för lång livslängd inte var så god. Det fanns inte så många som var över 18 år även om behandlingarna stadigt förbättrades.

Under 2 år följde jag en ALS sjuk kvinna, varje steg i hennes förändring tills hon tillslut somnade under natten.

Och trots att jag inte har mitt yrke inom vården har jag vakat och hållt handen på flertalet personer i deras sista stund.

Kanske har jag fått den förmånen att få dessa erfarenheter för att verkligen kunna leva? kanske är det detta som gör att Liv Lust Balans är så oerhört viktigt för mig.

Varför berättar jag detta? För att just idag blev det åter aktuellt med rädslan för döden. Ett samtal ledde in till mina egna erfarenheter och dessa erfarenheter blev till denna persons möjlighet att för ett ögonblick släppa sin rädsla för att leva. Döden är livsviktig.

Omfamna döden och jag upplever livet. Låt inte det som du upplever som rädsla för döden hindra dig från att vara närvarande här och nu.

———————————————————————————————————-

Bild: hittad på google bilder.

Då prövar jag då

Categories: Glimtar om mig
Tags: , ,
Comments: No Comments
Published on: March 19, 2012

Jaha, så här ser en tallrik med hallon ut. En tallrik som snart ska fyllas med grädde och som sedan ska mumsas på.

Jag tänker ge det där med LCHF ytterligare en chans. Äggen jag försökte mig på att äta i morse var nog de sista kokta sådana förstås. Förra omgången föråt jag mig på dessa och nu växer de i munnen. :(

Förutom det där med ägg så ska det nog funka. Fast jag undrar över det där med att äta så här fet mat nattetid? Jag jobbar ju då och då extra på natten och något behöver jag få i mig under den tiden. Känns som om jag får ta och forska lite på det där.

Nattjobb är det som gäller inatt också men innan dess ska jag ge mig iväg på en lång promenix med lilla terroristen Ozzy. Hade tänkt ta mig ner till koloniområdet som finns här i Sävenäs. Tänker passa på att hålla ögonen öppna angående Pierre, den 25 åring som fortfarande inte har hittats. Vilken fruktansvärd situation!

Efter denna blir det att fokusera på lite artikelskrivning, arbetet med nästa nummer Ascala startar omedelbart. Nummer 4 är ute nu och går bra att beställa eller varför inte gå in och fråga i någon butik om de kan beställa den så det blir enkelt för dig att få tag på den?

Om du har några idéer om vad du vill läsa om får du gärna tipsa!

Vad mycket det finns..

Categories: Glimtar om mig
Comments: 4 Comments
Published on: March 18, 2012

Tänk vad mycket det finns att försjunka i. Så mycket att delta i, förkovra sig. Så mycket upplevelser att dela, så många diskussioner som är värda att vara delaktig i. Så mycket intressant att läsa.

Ibland blir både hjärnan och kroppen plottrig i allt som de vill delta i. Låter det som om jag på något sätt har separerat mig från kropp o hjärna? Hm,,ibland känns det liksom så. Som om allt som jag skulle vilja vara med om splittrar mig i många delar. Vi har ju det där med tid och fokus. Fokus som är bra, för mig, för min hälsa och för själen. Men vad gör man när fokus är på allt och ingenting.

För ingenting blir ju lätt resultatet. Min önskelista är just nu lång och varierande när det gäller områden som jag gärna vill fördjupa mig i.

Jag vill återigen ta tag i det där med LCHF kost. Prövade detta för ca 1 år sedan och tyckte att jag mådde mycket bättre av detta, men resor och en aning lathet gjorde att det upphörde. Häromdagen fick jag på Qoola Qvinnors nätverksmöte en vinst dragen på mitt visitkort och vad var det om inte en bok om LCHF! Kanske dags nu då…

Det kliar i fingrarna att börja måla igen och för detta behöver jag avsätta tid för meditation. För mig går detta hand i hand. Meditation och sedan måla. Mina bilder kommer från mig och har en helande inverkan på mig. Detta är jag starkt intresserad av att utveckla.

Den där boken som jag har börjat på sisådär tusen gånger gnäller för att jag inte sitter med den tillräckligt ofta.

Mina fina grekiska Gudinnor tycker att jag borde tillbringa lite mer tid med dem. Lära känna dem ännu lite mer, fördjupa mig ännu lite mer i myter och berättelser. Det finns så mycket att lära och så oändligt mycket kunskap som kommer därifrån.

Vi ska inte ens nämna hur jag själv gnyr efter att umgås med mina nära och kära lite mer. Barnbarn ska väl kanske umgås med medan de är barn? När de blir lite äldre är kanske inte en farmor det som de kommer att tänka på allra först att umgås med.

Jag suktar efter ruiner! Japp man kan göra det också. Historia, arkeologi är underbara ämnen att fördjupa sig i. När jag lägger handen på gammal mur, när jag tar steget in i en gammal byggnad eller en stig för länge sedan glömd då går jag direkt in i en annan tid. Underbart..

Släkthistorian hade varit roligt att ta tag i igen. Är det någon som har förstått att jag är intresserad av det som har varit?! Allt som jag kan djupdyka ner i är fascinerande.

Det finns underbara kurser i meditation o medialitet att delta i, härliga utbildningar att ta del av. Inspirerande konserter, filmer och böcker att fördjupa sig i.

Kreativa nätverk att vara med i, fina kvinnor att fnittra med och utmanande samtal att delta i.

Intressanta reportage att skriva och härliga resor att göra. Färgglada bloggar att ta del av och ämnen som berör och upprör.

Det finns bilder som vill bli tagna och en natur som lockar. Ceremonier som fördjupar och relationer som behöver brytas.

Jag har ett sinne som vill dansa och en kropp som vill utöva Nia.

Det finns helt enkelt så otroligt mycket att fascineras av och ta del av.

Fokus! Ett djupt underbart andetag, att fylla lungorna med syre och sedan andas ut. Det är när jag andas ut som jag hittar lugnet. När jag ger ut det som finns inom mig själv. När jag ger av mig och från mig själv då hittar jag mig själv. Då blir jag och tiden ett. När jag andas ut är jag i balans. I balans med mitt liv, ett rikt liv!

Foto: Anna Wedin-Andersson

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
«page 3 of 9»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Wednesday, March 26, 2025