•  
  • Glimtar om mig (68)
  • Page 5

Jag, Nu, Kärlek

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: January 18, 2012

Jag, Nu och Kärlek.

Tänk att så små ord ska vara så svårt att hålla i minnet. Så enkelt det är bortse från sig själv. Även när man är sjuk.

Självklart skriver jag detta eftersom jag just nu är det. Och ser mina egna mönster framträda så klart. Det är bra! :)

Jag är inte sjuk så ofta så jag får ju passa på när möjligheten kommer.

Jag kan ligga i soffan och har ett sådant där “jätte-sjuk-pass”. Du vet när febern är på väg upp och frossan sätter till. När lederna bara vill protestera och huvudet helst vill vara någon annanstans än på min kropp. Och när jag nu ligger där kan jag ändå känna att musklerna drar ihop sig och sinnet vill iväg för att hjälpa “till”, plocka undan något eller att de bara reagerar för något samvete som tycker att jag inte borde ligga där jag ligger.

Jag, Nu, Kärlek. Det behöver upprepas hela tiden.

Jag, Nu, Kärlek.

 

Saknad

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: January 3, 2012
sweetlilmzmia

Idag har jag en dag där jag gärna skulle vilja se flera av de personer som gått över på den här bänken.

Visst känns det som att den väntar på någon speciell?

Det finns några armar jag skulle vilja känna om mig igen, några röster jag åter vill höra.

Det spelar ingen roll om jag kan förnimma dessa personer, det spelar ingen roll om jag kan “prata” med dem. Ibland gör detta till och med saknaden större.

 

Jag vill ha dem här hos mig, just nu. Lyssnande på mig och sedan sägandes,,,jag vet, kom hit så får du en kram.

Ibland är det lilla barnet i mig bara väldigt liten.

Just nu

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: December 28, 2011

överfölls jag av en längtan till den här platsen,,,i sol och stillhet. Underligt hur en plötsligt känsla bara kan ta över. Det gick som ett stråk precis framför näsan på mig. Doft, värme..allt blev till den här fina dammen på Fanthyttan. Så mysigt och vilsamt att sträcka ut sig på en varm sommardag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad är det för sinne som är starkast för dig när det gäller minnen? Dofter är nog något som får mig att omedelbart reagera. Hm,,kan ju inte alltid härleda doften rätt men kroppen reagerar omedelbart.

 

Hur kär är du i din tillvaro?

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: December 14, 2011

Jag tycker att jag är duktig på att se positiva värden i mig själv och även vända om det som inte alltid går min väg i min vardag. Att inte fastna och skylla på omgivningen när det går emot. Men ibland faller jag och då plötsligt går det fort.

Det räcker med att det händer en liten grej som jag då tar “negativt” för att de ska rada upp sig som om de hade betalt för det. Och min dag blir som att åka rutschkana i snabbt tempo. Och ont gör det när jag tillslut är nere.

Fast just den där smällen behövs för att jag ska vakna till och upptäcka att jag under hela dagen befunnit mig i “halmpestens” makt.

Halmpesten som Brita Haugen, en dansk teolog, berättade om. Pesten som greppar och som gör att man bara vill vända ryggen till livet och gotta ner sig i sin egen eländighet.

Jag är helt enkelt inte kär i min egen tillvaro. Dunsen som jag får när jag tillslut landar hjälper mig att höja min blick. Jag får syn på vart mina tankar har tagit mig. Det är bara att borsta av mig och inse att det är inte hur jag har det utan hur jag tar det som är av betydelse. Just den där meningen hittade jag som ett citat i en tidning för många år sedan och för mig är den kärnfullt frisk.

När jag höjer min blick får jag även syn på andra saker i min tillvaro, det kan vara en blick och ett leende från någon nära men lika gärna en obekant och sakta kommer kärleken till mitt liv tillbaka.

Yihaa,,sa jag

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: December 2, 2011

och släppte taget. Jag tog sats och landade rakt i mig själv.

Precis så blev det. Med en duns befann jag mig i mig själv. I alla de där känslorna, obekväma och bekväma, bekräftade och obekräftade befann jag mig plötsligt.

Sedan dess har jag fortsatt att befinna mig just där, i mitten av allt det som är jag. Inte är det smärtfritt men det är också den mest underbara befriande känsla som jag någonsin upplevt.

Och det underliga är att det liksom inte går att ta sig själv tillbaka till det som en gång varit. Har man väl tagit sats och hoppat går det inte att ha låtit bli att hoppa.

Hur jag än vrider på mig så ser jag det som är jag. Jag ser mig själv mitt i ilskan och sorgen. Jag ser mig själv i de lyckliga ögonblicken. I alla de ögonblick som finns i vårt känslomässiga register, då är jag där och ser mig själv.

De lyckas liksom inte smita förbi mitt radar längre utan det är snarare så att det är jag som är radarn. Jag har koll.

Att ha koll är inte samma sak som att det är möjligt att bestämma sig för att inte vara ledsen, olycklig samt alla de där känslorna som är mindre roliga att dras med. Snarare så att när jag är det så scannar radarn av och berättar för mig att nu har du känslor som är arga. Inte nog med det,,oftast har radarn mage nog att tydligt visa för mig att ilskan bottnar i ett beteende hos mig själv.

Det är enkelt att vara i sig själv och det enkla är det svåraste du någon gång kan vara i.

Att ta sats och hoppa rakt in i den invecklade utveckling som det innebär att landa i sig själv är värt allt. För det finns inget som är så smärtsamt och samtidigt så fullständigt underbart som att lyckas få syn på sig själv.

Lycka till med ditt hopp!

Koll på hjärnan

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: November 23, 2011

Japp. Då är det idag dags att göra en MR scanning igen. Det var många år sedan och det enda jag egentligen minns är att jag inte var speciellt förtjust i att rullas in i den där helt enorma maskinen.

Jag får lugna mig själv med att jag idag är betydligt bättre på att sätta mig själv i ett tillstånd av stillhet än vad jag var då.

Eftersom min släkt inte har den bästa historien när det gäller status på kärlen, får jag göra en undersökning då och då när de rara doktorerna tycker att det är dags.

Ibland är det bra att ha en något unik och rörig sjukdomshistoria i släkten,,jag har oftast full koll på hur det ligger till med min egen fysik.

 

På tal om näring

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: November 8, 2011
Kamil Fazrin Rauf | Dreamstime.com

Något som ger mig näring är när Aha-känslan sätter in. När hela kroppen inordnar sig och allt pekar åt samma riktning. Jag får så mycket energi av detta, prata om att känna sig levande.

När jag leder mina bergsmeditationsgrupper är detta en känsla som oftast kommer. Det är som om energin, tanken och känslan studsar runt i kroppen till olika små punkter för att tillslut sammanfogas i mitten och där uppstår AHA..Heureka,,jag har det!

Små, små lyckomoln för min själ och väldigt mycket näring. Näring som varar betydligt längre än en middag..

 

Mätt och belåten säger jag god natt!

Malou

 

Spöken?

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: November 5, 2011

I natt såg jag nog ett spöke!

Jag arbetar extra på lite olika boenden och då arbetar jag oftast ensam.

Det kommer ytterligare en person två gånger per natt då vi hjälps åt och i natt ringde han och sa att han är lite sen. Där jag är nu är ett låst boende och jag tänkte jag skulle börja förbereda tills han kom.

Jag öppnade och ställde dörrarna öppna så att han kunde komma in utan problem ( dörrarna inom huset alltså) och gick in till en av de boende där. Jag lät även denna dörr vara öppen så att jag kunde se och även personen som skulle komma, kunde se vart jag var.

Jag hör en knackning och tänkte att nu kommer han nog då. Jag står och pratar med den boende samtidigt som jag tittar mot dörren. Då ser jag en mörk figur, men han går förbi dörröppningen. Jag ropar hans namn och tänker att han kanske går direkt till en annan person som vi brukar vara två hos.

Jag hör en knackning igen..underligt..jag går ut ur rummet och knackningen kommer igen. Där står då personen som ska hjälpa mig utanför köksdörren. Han har aldrig kommit in och aldrig gått förbi rummet där jag står.

Att förnimma andar, att se och uppleva dessa inom mig själv är jag van vid och det är inget skrämmande. Men denna skugga blev lite hua måste jag erkänna. Framförallt då hela den här byggnaden är lite “dov”. Det finns en konstant närvaro som inte har så stor lust att prata.

Jag förnimmer och ser ofta skuggor så där i ögonvrån men det här var något helt annat. En solid skugga på något sätt.

Vem vet,,kanske är det för att det är Allhelgonahelgen..nu är nätterna tunna sägs det. Ett svagt dis skiljer världarna åt och det ska vara enklare att kommunicera med de som har gått före oss.

Ta hand om dig och prioritera en stund där du kan känna närvaron av de du håller kär.

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
«page 5 of 9»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Friday, May 1, 2026