•  
  • Glimtar om mig (68)
  • Page 2

Som en bro över mörka vatten…

Categories: Glimtar om mig
Tags: No Tags
Comments: No Comments
Published on: June 14, 2012

Det är kanske inte det roligaste att läsa om död och begravningar men döden är en realitet för oss alla. Det är väl egentligen det enda som vi med säkerhet vet att vi alla ska få erfara. Och ju mer vi pratar om döden och har den nära oss, ju mer upplever i alla fall jag livet som väldigt närvarande.

Och trots att det var på min väns begravning så var hon väldigt levande där. Jag tror inte att det fanns några platser lediga i kyrkan och faktum är att de hade ställt ut extra stolar. När jag var framme vid hennes kista så sa en man som var med framme – Ja, du Asta, det ska vara du som fyller en kyrka.

Det är en otroligt uppskattad kvinna som nu har gått över.

Dagen innan hon gick bort var jag där och när jag kramade henne innan jag gick viskade hon till mig,,-Vi ses, jag kommer på besök.

Det var något som vi delade, tron på att själen är bosatt för en kort tid i den här fysiska världen och att något annat väntar. Nu är hon där,,nu vet hon vad det var som väntade.

Hennes egna ord finns som avskedsord på minnesbladet;

Om Du ropar

Om Du viskar

Om Du andas mitt namn

Så kommer jag

var Du än är

- Asta

 

Samlar ihop mig..

Categories: Glimtar om mig
Tags: , ,
Comments: No Comments
Published on: June 13, 2012

Nu samlar jag ihop mig för att gå på begravning i morgon. En kvinna som var som blomman på bilden gick över för ett tag sedan. När man träffade henne blev man innerligt glad. Hon var så otroligt naturlig, rak och ärlig och hon var verkligen en person som aldrig sa något ont om någon. Under alla år har jag aldrig hört henne prata illa om en enda person. Vi gick bergsmeditationsutbildningen tillsammans och eftersom vi bodde i samma stad åkte vi upp, kamperade i samma rum och åkte hem tillsammans. Vi hade våra grupper på samma ställe, vi pratade allvar, vi grät och vi skrattade tillsammans.

Efter att jag flyttade från Alingsås och ner till Göteborg blev vår kontakt mer spridd och när hennes dotter ringde och talade om att hon var sjuk var det inte med speciellt lätt sinne som jag åkte upp. Jag nämnde i en grupp i dag att jag är så oerhört tacksam över att jag fick följa henne under hennes sista tid. Min vän och även hennes familj ringde efter mig då och då och jag fick förmånen, för det var verkligen en förmån, att vara ett stöd för henne. Det är sällan man träffar så starka personer. Hon hade liksom en klar personlighet som gick utöver allt annat.

I morgon är det alltså dags för begravningen och trots att mina ögon tåras är jag oerhört tacksam för att jag fick förmånen att få träffa och lära känna henne och att jag imorgon kan delta i ceremonin.

Skriver o skriver

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: June 8, 2012

Tänk, nu har jag haft flera dagar i rad utan att jag jobbat natt. Även om det enbart är ett extra jobb så har det under den senaste tiden blivit ganska många nätter. Nu när jag varit “ledig” har jag också haft tid att skriva och planera för resten av mitt liv. Härligt och behövligt.

Visst är det en skön och befriande känsla när man tar tag i det där som ligger eller när man får gjort det som man vill göra?

Har startat upp samarbete med två härliga kvinnor. Ett samarbete som vi pratat om länge men där tiden inte varit det rätta,,men nu är det sannerligen rätt tid. Ett samarbete med fina Agneta Oreheim som handlar om hur vi slår ihop våra gemensamma kunskaper om drömmar och även plockar in våra individuella nischer i detta. Sidan på Facebook heter Månmagi vilket även är namnet på den kursdag vi kommer att under oktober månad. Jättekul helt enkelt.

Nästa samarbete är med Maria Äxter. Detta energiknippe som är redaktör för Ascala Magazine och kinesiolog m.m. Tillsammans har vi kursserien Upp Lev Hela Dig som även sidan på Facebook heter. ( Det blir mycket facebook). Med den kursserien vänder vi oss till alla de som uppfattar sig att tillhöra personlighetstypen högkänsliga men även till alla som vill uppleva mer av sig själva helt enkelt. ..Det är så kul helt enkelt att få starta upp detta som vi pratat om så länge…Kursserien kommer att finnas i Piteå, Stockholmsområdet och Göteborg.

Det är så härligt och givande att samarbeta med andra,,det tillför perspektiv och vidgar vyerna helt enkelt.

Vilka samarbeten har du i ditt liv?

Jag skapar mitt liv.

Kram Malou

Island, yihaaaa

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: May 29, 2012

Jag ska till Island i sommar..så kul!…Väninnan har i sin tur en väninna bosatt just där och som välkomnar oss bägge. Flygbiljett till överkomligt pris är inhandlad…bubblar.

Ska bli så kul att få vara med om denna resa. Undrar om det inte var så att Snorre Sturlasson hörde hemma i släktregistret också?..adoptivson eller fosterson..något var det har jag för mig. Så långt tillbaka är källorna är lite osäkra men vad gör det. Varför inte, känner jag..;) han sägs ju vara författare till den yngre Eddan vilket är en skaldebok och berättelse om nordisk mytologi. Gemensamt intresse alltså, tänker mytologi nu. I vilket fall som helst så passar han ypperligt in. :)

Visst är det skönt att ha något härligt att se fram emot? Något som ligger där borta och bara ger en massa god energi…

Jag behöver det här nu. Min själ vill ha näring.

Jag ska inte heller påstå att detta är det enda som jag ser fram emot. Jag har mer godsaker som väntar i min korg. …

Jag arbetade med en ALS sjuk kvinna fram till hennes bortgång förra året och jag har fortfarande kontakt med hennes man då och då. Så välgörande och härligt att kunna mötas och prata då och då, både för honom, deras barn och mig. Det var påfrestande och ganska tunga år att följa någon med den fruktansvärda sjukdomen. I vilket fall som helst ska jag få låna deras helt underbara hus under en vecka i sommar. Först några dagar tillsammans med min dotter. Bara vi två, mycket prat och bara umgås. Blir fint. Sedan kommer man och bonusdotter dit några dagar också.

Så jag har två härliga och mycket speciella veckor som väntar på mig under sommaren.

Mysigt.

Mors dag…

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: May 27, 2012

Åkte upp o träffade två av mina barn idag. En kopp kaffe och en härligt avslappnad promenad. Inga konstigheter, en stund med att bara vara med varandra. Det känns skönt i hjärtat, sinnet blir mätt. Visst är det underligt men vissa saker gör att man bara får den där känslan.

Ibland vet man inte ens att man varit själsligt hungrig utan det märks först när man är mätt. Det är lätt att vänja sig vid en känsla och betrakta den som det som är bra.

Det är också bra att ha barn som påminner en om massa händelser,,både goda och mindre goda. Min son han skakade på huvudet lätt överseende när han berättade hur han mindes när han kom hem en dag.

I en kopparpentamid hade jag och hans far suttit och mediterat..:) stackars barn, vilka trauman. Måste skratta åt mig själv och vi har haft rejält roligt med de där pentamiderna.

Något annat som gjorde att jag gick tillbaka i mitt minne var bilden på de gamla GB glassarna från -69. Nostalgi..älskade igloo cola..

Ibland är det skönt att bara frossa i det som varit.

 

 

 

 

 

Det här med högkänslighet

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: May 23, 2012

 

Härliga sommar, vacker natur och en ljum vind som smeker kinden. Visst låter det underbart och hur skönt som helst. Och jag kan nu njuta av det här men för flera år sedan gick det liksom överstyr. Det var samma härliga natur och ljumma vindar men jag kunde inte få stopp på känslan. Det blev för mycket och för intensivt. Jag kunde bli så överväldigad av en vacker utsikt eller känslan av gräs under fötterna att tårarna bara rann.

Musik kunde bara överväldiga mig. Ni vet Julia Roberts scen när hon första gången hör opera i filmen Pretty Women? Det är bara förnamnet av det som jag kunde uppleva. Jag var verkligen ett offer för mina egna känslor.

Och samtidigt sökte jag mig till upplevelser eller sammanhang där jag kunde bli överväldigad och därefter var jag hur trött som helst.

Jag sökte mig också till sammanhang där jag hela tiden kunde bli berörd och engagerad på något sätt, allt annat var otänkbart.

Men alla de där konstigheterna att samtidigt ha behov av avskildhet som djupt engagemang tillhör det som man nu benämner som Hs-personer och det var inte förrän jag började fundera över vem jag egentligen var som jag kunde få lite kontroll över mina egna upplevelser.

När jag började medvetandegöra mina tankar, känslor och agerande började det förändra sig. När jag började ta mitt inre på allvar bland annat med hjälp av Bergsmeditationen började det hända saker i mitt liv.

Idag vet jag mina gränser och idag är jag medveten.

Idag klarar jag av det jag inte gjorde då och det är gott!

Min bok börjar ta form

Categories: Glimtar om mig
Comments: 2 Comments
Published on: May 22, 2012

Jag har haft en idé om en bok under många år. Ibland har jag startat upp men det har alltid blivit att jag lägger den på is. För varje gång börjar jag också om från början. 

Nu har jag påbörjat den och för första gången känns det genuint och starkt. Jag vill egentligen inget annat än bara sitta och skriva.

Det är en spännande process att gå igenom alla mina anteckningar som jag har gjort genom åren och bli inspirerad och lycklig.

Lycklig och samtidigt lite sorgsen blev jag också i går då det var dags att avsluta vårens bergsmeditationsgrupp. Som alltid kan jag tillägga!

Samma känsla av glädje att ha förmånen att få vara med om andras utveckling och även min egen utveckling. Det är en rikedom att få ha den möjligheten att växa tillsammans med andra.

Nu släpper jag taget om våren och går in i sommarens planering med kurser, upplevelser och möten.

Just nu…..oerhört tacksam för livet!

Godkännande

I förra veckan på Comunicera satt vi och pratade om vilka olika roller som det är vanligt att man tar i en familj. Det är ju ganska vanligt och om man är fler syskon kan det även vara tydligt vilken roll man själv tagit. Den duktiga kanske, den osynliga eller räddaren och så har vi clownen och det svarta fåret.

Själv har jag haft rollen som det svarta fåret. Den udda med “fel” åsikter, den upproriska och protesterande. Den som varit föremålet för suckar och beklagande. En stämpling som i många fall håller i sig långt upp genom åren.

Alla väljer vi hur vi ska överleva och mitt val för att synas och även för att få lov att finnas till, var att ta den rollen. Hur det gick till har jag svårt för att reda ut eftersom det här skedde ganska tidigt men jag kan ana mig till att det handlade om den eller att bli osynlig. (vilket jag även var för en kortare period)

Ett skäl till min roll tror jag även var för att min omgivning skulle klara av den roll de själva hade i min uppväxt. Om jag inte var den person som man kunde lägga “skuld” på så skulle det ju betyda att de kanske själva fick ta en lite noggrannare titt på sig själva.

För att klara av förluster, övergrepp och bortskjutande blev jag helt enkelt den som var tuff och revoltrisk. Och roller har en tendens att hålla i sig genom åren, ett skäl kan vara att det lilla barnet fortfarande finns kvar där inne. Ett barn som behöver ha attityder som känns trygga för sin överlevnad.

En roll som behövs för “godkännande”. Detta kom jag att tänka på när jag läste bloggen Dum Spiro Spero.

Marie-Louise bloggade där i går om godkännande och den oron som fanns för att göra sina närmaste besvikna. Upplevelsen av nödvändigheten att uppfylla sin släkts förväntningar. Och det är ju inte så konstigt..vi har ju alla haft en uppväxt som varit en del av det som format oss. En del av de val av roller som vi själva tagit på oss.

Det kan ta tid och det kan göra ont att släppa taget om det som är tryggt. Det kan ta tid att acceptera en annan syn på sig själv och ännu längre tid att vara trygg med att visa den för de som varit delaktiga under uppväxten.

Ibland händer det även att när vi själva klarar av att gå ut ur rollen så upptäcker vi att omgivningen för länge sedan har släppt sin “stämpling”, att de successivt har förändrat sin syn. Det är vi själva, som är så rädda för att släppa taget om det gamla invanda, som har kvar den roll vi fortfarande tror att vi behöver ha för vår överlevnad.

Då och då kan det nog vara värt att fundera över de roller vi tar i olika situationer…

——————————————————————————————

Image: luigi diamanti / FreeDigitalPhotos.net

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
«page 2 of 9»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Friday, February 7, 2025