Tänk vad mycket det finns att försjunka i. Så mycket att delta i, förkovra sig. Så mycket upplevelser att dela, så många diskussioner som är värda att vara delaktig i. Så mycket intressant att läsa.
Ibland blir både hjärnan och kroppen plottrig i allt som de vill delta i. Låter det som om jag på något sätt har separerat mig från kropp o hjärna? Hm,,ibland känns det liksom så. Som om allt som jag skulle vilja vara med om splittrar mig i många delar. Vi har ju det där med tid och fokus. Fokus som är bra, för mig, för min hälsa och för själen. Men vad gör man när fokus är på allt och ingenting.
För ingenting blir ju lätt resultatet. Min önskelista är just nu lång och varierande när det gäller områden som jag gärna vill fördjupa mig i.
Jag vill återigen ta tag i det där med LCHF kost. Prövade detta för ca 1 år sedan och tyckte att jag mådde mycket bättre av detta, men resor och en aning lathet gjorde att det upphörde. Häromdagen fick jag på Qoola Qvinnors nätverksmöte en vinst dragen på mitt visitkort och vad var det om inte en bok om LCHF! Kanske dags nu då…
Det kliar i fingrarna att börja måla igen och för detta behöver jag avsätta tid för meditation. För mig går detta hand i hand. Meditation och sedan måla. Mina bilder kommer från mig och har en helande inverkan på mig. Detta är jag starkt intresserad av att utveckla.
Den där boken som jag har börjat på sisådär tusen gånger gnäller för att jag inte sitter med den tillräckligt ofta.
Mina fina grekiska Gudinnor tycker att jag borde tillbringa lite mer tid med dem. Lära känna dem ännu lite mer, fördjupa mig ännu lite mer i myter och berättelser. Det finns så mycket att lära och så oändligt mycket kunskap som kommer därifrån.
Vi ska inte ens nämna hur jag själv gnyr efter att umgås med mina nära och kära lite mer. Barnbarn ska väl kanske umgås med medan de är barn? När de blir lite äldre är kanske inte en farmor det som de kommer att tänka på allra först att umgås med.
Jag suktar efter ruiner! Japp man kan göra det också. Historia, arkeologi är underbara ämnen att fördjupa sig i. När jag lägger handen på gammal mur, när jag tar steget in i en gammal byggnad eller en stig för länge sedan glömd då går jag direkt in i en annan tid. Underbart..
Släkthistorian hade varit roligt att ta tag i igen. Är det någon som har förstått att jag är intresserad av det som har varit?! Allt som jag kan djupdyka ner i är fascinerande.
Det finns underbara kurser i meditation o medialitet att delta i, härliga utbildningar att ta del av. Inspirerande konserter, filmer och böcker att fördjupa sig i.
Kreativa nätverk att vara med i, fina kvinnor att fnittra med och utmanande samtal att delta i.
Intressanta reportage att skriva och härliga resor att göra. Färgglada bloggar att ta del av och ämnen som berör och upprör.
Det finns bilder som vill bli tagna och en natur som lockar. Ceremonier som fördjupar och relationer som behöver brytas.
Jag har ett sinne som vill dansa och en kropp som vill utöva Nia.
Det finns helt enkelt så otroligt mycket att fascineras av och ta del av.
Fokus! Ett djupt underbart andetag, att fylla lungorna med syre och sedan andas ut. Det är när jag andas ut som jag hittar lugnet. När jag ger ut det som finns inom mig själv. När jag ger av mig och från mig själv då hittar jag mig själv. Då blir jag och tiden ett. När jag andas ut är jag i balans. I balans med mitt liv, ett rikt liv!

Härligt inlägg! Och jag känner igen mig så väl, allt som erbjuds och allt man vill delta i. Ibland kokar mitt huvud för jag kan inte stänga av. Då måste jag också andas. Jag upplever precis som du historiens vingslag när jag går på en gammal väg eller är vid en ruin. Jag kan nästan höra ljudet av forntida aktiviteter och ibland så starkt så jag känner att jag varit där.
Jag vill dela detta inlägg på min sida Dum Spiro Spero på fb. Ha en skön söndag. kram
just att känna sig splittrad är en del av alltet för mig.
ibland svårt att veta vad man skall sätta fokus på.
bra inlägg!
hälsar tant i dalsland//
<3 Vilken mysig blogg du har..tant i dalsland. Omedelbart börjar jag fundera på vad det är du förknippar med tant?!
Det låter fint tycker jag.
Ibland tror jag att vi själva uppfattar oss eller känner på ett visst sätt, men när man ser på det "utifrån" så ser det lite annorlunda ut. Att sätta saker på pränt är ett bra sätt att låta hjärnan få vila på då och då.
Jag säger bara: härligt inlägg! jag känner igen mig. Så många eldar att sprida sitt fokus på, det gäller att “huhållera” med kraften. De ger alla input och energi, men risk för splittring finns. Tack för att du delar med dig!