•  
  • Home
  • Page 55

Engagerande vecka

I morgon är det dags för att träffa massa härliga människor. Många vänner som jag inte träffar så ofta, hoppas jag att jag kommer att få se när jag nu kommer att vara i Alingsås. Terry har ju sin demonstration där och då blir det att ett antal kända ansikten för mig kommer dit. Härligt!! Ser fram emot detta.

Nu ska vi se..onsdag,,på natten jobbar jag igen och på torsdag..

Föreläsning med Malin Hammar på Cafe Cava, Linnegatan 41 i Göteborg.

” Att leva med attraktionslagen”, ska bli jättekul att få höra henne igen.

Därefter..lite nattjobb igen.

Fredag! Härlig nätverksträff på Incontro. Ser mycket fram emot en kväll med härliga människor, både kända för mig och okända. Att mingla runt med nya härliga energier ser jag fram emot.

Lördag…yiahaa..barnbarn fyller år. Kalas med tårta  j  kkkk

( eller Annelie?) och träffa familjen. Det blir det mysigaste…

Söndag,,tror faktiskt jag ska ta och sova då. En vilodag helt enkelt…

Tar en snabb titt i almanackan, tror att nästa vecka blir lika kreativ och engagerande den. Minsann ligger det inte en liten kurs till helgen där,,egentid, utvecklingstid. d

Vilka inspirationsstunder har du i veckan? Har du bokat in lite tid för dig själv? En timma att göra något du aldrig gjort förut? En timme att strosa i en bokhandel kanske, eller museum, eller fika, eller något helt annat?

Härlig energi önskar jag till er

Malou

 

 

Pilgrimsvandring i vardagen

Categories: Medlemssida
Comments: 1 Comment
Published on: September 19, 2011

Denna veckan har jag funderat över vad alla dessa saker som man gör i vardagen har för betydelse.

Hur många gånger har man inte irriterat sig på dammråttor, smulor, tvätt etc? Mina tankar har gått till hur det skulle vara att inte ha denna vardag som jag har. Vissa saker vill jag naturligtvis ta bort men andra skulle jag sakna.

Alla de där småsakerna som vaggar in i en trygghet, något självklart som bara finns där.

Under den här veckan har den där känslan av ‘måste’ sakta försvunnit och istället har jag hittat känslan av trygghet och närhet i det jag gjort. Jag har verkligen hittat min Hestia, härdens Gudinna. Jag hoppas att hon kommer att stanna ett tag.


Image: nuchylee / FreeDigitalPhotos.net

Ledarskapets Tao

Comments: No Comments
Published on: September 19, 2011

Foto: Anna Wedin Andersson

Mitt förra inlägg fick mig att ta fram boken igen och denna text tycker jag är talande.

Mjuk och stark

Vatten är flytande, mjukt och eftergivet. Men vatten urholkar sten som är hård och inte kan ge efter.

I allmänhet besegrar det som är flytande, mjukt och eftergivet det som är stelt och hårt.

En vis ledare vet att eftergivenhet besegrar motstånd och att mjukhet övervinner hårdnackat försvar.

Ledaren bekämpar inte kraften i gruppens energi utan flyter och ger efter och absorberar och släpper taget. Ledare får stå ut med en hel del utskällningar. Om de inte var som vattnet skulle de knäckas.

Förmågan att vara mjuk gör dem till ledare.

Det är ännu en paradox; det som är mjukt är starkt.

~Ur Ledarskapets Tao~

 

Eckhart Tolle

Comments: No Comments
Published on: September 18, 2011

” När jag ger upp det jag är, blir jag det jag skulle kunna bli. När jag ger upp det jag har, får jag det jag behöver.”

Och så är det väl eller hur? När du har gett upp ditt motstånd kommer en känsla av acceptans och med detta kommer en känsla av frid. Ibland håller vi fast våra smärtsamma tankar som om de vore “sanningen”, vi trampar vatten i vår egen sörja. Är det inte så att vår “smärta” redan har varit och det är vi som håller fast den och återupplever den med våra tankar. Jag hade en upplevelse i min Bergsmeditation för flera år sedan som påminner om detta som Tolle pratar om i den filmsnutt jag lagt in.

Jag läste idag en snutt från boken “Ledarskapets Tao”.

” När jag ger upp det jag är, blir jag det jag skulle kunna bli. När jag ger upp det jag har, får jag det jag behöver.”

Detta fick mig att bli påmind om en Bergsmeditation som jag hade för många år sedan och som var såpass stark att jag fortfarande kommer ihåg den.

I Bergsmeditationen går man en specifik väg varje gång, även om vägen är detsamma är upplevelsen och symbolerna oftast olika. Den här gången var jag i mitt berg och jag var uppe vid toppen av berget. Jag tänker inte gå in på detaljer utan mer på vad som jag upplevde. Berget var uppdelat i olika skikt och i varje skikt befann jag mig i olika traumatiska situationer. I varje skikt kämpade jag på olika sätt. I ett trampade jag vatten, det fanns inga möjligheter att ta tag i något, jag trampade ganska länge tills jag insåg att jag så småningom inte skulle orka trampa längre. Situationen gjorde att jag helt enkelt bestämde mig för att “ge upp”. I samma sekund som jag gjorde detta öppnade sig något i botten av skiktet och jag drogs med på samma sätt som när man drar ut badkarsproppen, ner till nästa skikt och nästa moment av kämpande.
Varje skikt bestod av olika saker men samma sak hände varje gång, jag gav upp och ett lager till fanns.

Denna meditation gjorde att jag blev väldigt känslomässigt berörd och jag fick en väldig tydlig bild, känsla, insikt i hur jag känslomässigt betedde mig. I mitt liv slet jag verkligen med att hålla mig uppe känslomässigt och detta var ett mönster som jag hade med mig från det jag var mycket liten. Att visa hur utsatt jag var, hur sårad jag var och hur illa jag for, var samma sak som att dö. Jag insåg hur mitt “lilla barn” hade fått trampa vatten och hur jag fortsatt med detta eftersom jag inte visste att det fanns ett annat sätt att vara/bete sig på.

Med detta vill jag påminna, visa, att det ibland är mer värt att släppa taget än att kämpa emot. Att fundera vidare och djupare över den känslan som du kämpar med att hålla nere, vad händer om du ger efter? Vad är det värsta som kan hända? Och vad tror du händer efter det?

Så något värt att minnas är: ” När jag ger upp det jag är, blir jag det jag skulle kunna bli. När jag ger det jag har, får jag det jag behöver.”

 

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Besök

Categories: Glimtar om mig
Comments: No Comments
Published on: September 18, 2011

I morse när jag gick och lade mig låg jag en stund och bara slappnade av. Plötsligt får jag min mammas ansikte framför mig. Det är inte speciellt ofta som hon visar sig för mig och hon gick bort som 25-åring redan 1969.

Väldigt nära, med näsan mot min, tittade hon på mig. Successivt drog hon sig bakåt så att jag kunde se hela henne.

Hon sa inget, jag sa inget. Jag var bara fylld. Jag är fortfarande fylld. Så småningom förmedlade hon bilder. Bilder jag fortfarande funderar över. En del har även försvunnit ner i glömskans arkiv.

(Det är min förhoppning att jag har ett arkiv för “glömdheter” annars vore det för sorgligt så mycket som jag tycker att jag tappar bort i vardagen.)

Men vad som är kvar är känslan av att bli omhållen. Tacksamhet och ödmjukhet.

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

=) Lite kul..

Comments: No Comments
Published on: September 17, 2011

I temat kvinnlighet….PMS-Blues

Vilka möten gör du idag?

Tags:
Comments: No Comments
Published on: September 17, 2011

Vilka härliga livsviktiga möten kommer du att göra idag?

Bilden tagen av min svägerska Anna Wedin Andersson och killen är min brorson Mikael.

Aha..

Comments: No Comments
Published on: September 16, 2011

Jag håller ju på att sätta upp en cirkelserie som vänder sig till kvinnor. Kvinnor som vill dela och ta del av andra kvinnors erfarenhet, känslor och tankar.

När man pratar om menopausen (klimakteriet) så handlar mycket om den förändring som sker. Ordet förändring lyser nästan med ett neonljus och det har det gjort för mig med.

När jag nu under ganska långt tid jobbat med den här processen så ser jag saker i ett annat ljus än just det här neonljuset.

Någonstans djupt inne i mitt sinne har jag ju haft den här idén om att det är först nu som jag kommer att förändras. Nu när menopausen är här då sker min förändring. Hua!

Men det är ju inte så att jag varit utan förändringar genom åren! Det har ju bestått av förändringar hela tiden. Jag har ju inte befunnit mig i en liten bubbla och varit obemärkt av alla strömningar som funnits.

Jag har varit korthårig och långhårig. Jag har haft kolsvart och till och med brandgult hår. Jag har varit smal och ännu smalare. Jag har förändrat min stil allt efter tiden har förändrat sig och även låtit bli att förändra mig eftersom tiden ändrat sig.

Jag tog helt enkelt fram massa kort på mig själv från olika tidsepoker. Här hade jag framför mig en hel radda förändringar. Olika klädstilar, olika frisyrer med olika hårfärg. Förändringar från ett kort till ett annat. Men jag fanns ju på alla korten. Det som är jag, min själ, min energi. Och inte kommer den plötsligt försvinna bara för att jag är i en förändring till!

Den dagen då jag gjorde detta, den dag då jag medvetandegjorde mina tankar i en praktisk handling hände något. Inte bara med tanken förändring utan även med min upplevelse att se mig själv.

Varför inte pröva du också och varför inte delge om du har några funderingar här med en kommentar?

Image: luigi diamanti / FreeDigitalPhotos.net

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
«page 55 of 71»
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Sunday, May 3, 2026