The psyches and souls of women have their own cycles and seasons of doing and solitude, running and staying, being involved and being removed, questing and resting, creating and incubating, being of the world and returning to the soul-place…In order to converse with the wild feminine, a woman must temporarily leave the world and inhabit a state of aloneness in the oldest sense of the word. Long ago the word alone was treated as two words, all one. To be all one, meant to be wholly one, to be in oneness, either essentially or temporarily. That is precisely the goal of solitude, to be all one. It is the cure for the frazzled state so common to modern women…Clarissa Pinkola Estés
Alone – all one
Känslan av att möta detsamma…
“For each of us as women, there is a deep place within, where hidden and growing our true spirit rises…Within these deep places, each one holds an incredible reserve of creativity and power, of unexamined and unrecorded emotion and feeling. The woman’s place of power within each of us…it is dark, it is ancient, and it is deep.” –Audre Lorde
Det är när jag läser text som denna ovan som jag känner att jag tillhör. Jag känner att jag möter densamma. Jag blir varm och upplyft precis som jag uppfattar att alla blir som känner sig bekräftade.
För det är min tro och inom oss bor styrkan. Det kraftfulla som gör liv. Och vi är livgivare. När jag läser ord som jag själv skriver, när jag känner känslan som jag själv känner då blir jag stark och inte ensam. Samhörighet gör skillnaden. Samhörighet och gemenskap väcker hopp.
Det här året kommer jag att vandra på stigar som redan har känt fötter trampas på. Jag kommer att dricka vid källor som redan visats mig. Inte för att jag inte behöver nytt, inte för att jag är rädd för det som inte är känt utan för jag känner behovet att ta fram det som redan finns.
Vår styrka är ärvd, ärvd från jordens ursprung. Och den styrkan väcker mod och hopp. Den väcker liv, empati och djup. Den väcker det mörka som behöver ut i ljuset för att bli till något större. En styrka som väcker den vilda kvinnan, kvinnan som behövs för att visa på det stora i livet.
Nätverk
Idag är det nätverksmöte igen med Qoola Qvinnor i Göteborg. Över 80 personer är det som har anmält sig den här gången.
Roligt o inspirerande men självklart finns det inte en chans att prata och mingla runt med alla.
Det är något speciellt med nätverk och de kan ju se ut på så många olika sätt. Just Qoola Qvinnor är stort och många som kommer på träffarna är också företagare men det finns ju mindre och mer intima också.
Jag har ett sådant som värmer min själ och det är det gäng kvinnor som jag gick min symbolutbildning med.
Kvinnor som jag har delat skratt, ilska och sorg med. Kvinnor som är starka nog att vara precis som de är.
När jag funderar över nätverk och den kraft som de har med sig är det starkt förknippat med upplevelser. Upplevelser som vi haft tillsammans. Där vi delat något av betydelse. När vi delat och gett av oss själva.
Samma känsla har jag för de vänner där jag delat tider i både lycka och sorg, där jag likväl som de visat känslor som kommer från det allra innersta.
Att ha personer där man känner en samhörighet med är en styrka som bär tycker jag.
Även om jag inte träffar dem ofta så finns de runt omkring och de minnen man har skapat tillsammans går alltid att framkalla till nuet och de har fortfarande lika mycket kraft i sig.
Aha..
Jag håller ju på att sätta upp en cirkelserie som vänder sig till kvinnor. Kvinnor som vill dela och ta del av andra kvinnors erfarenhet, känslor och tankar.
När man pratar om menopausen (klimakteriet) så handlar mycket om den förändring som sker. Ordet förändring lyser nästan med ett neonljus och det har det gjort för mig med.
När jag nu under ganska långt tid jobbat med den här processen så ser jag saker i ett annat ljus än just det här neonljuset.
Någonstans djupt inne i mitt sinne har jag ju haft den här idén om att det är först nu som jag kommer att förändras. Nu när menopausen är här då sker min förändring. Hua!
Men det är ju inte så att jag varit utan förändringar genom åren! Det har ju bestått av förändringar hela tiden. Jag har ju inte befunnit mig i en liten bubbla och varit obemärkt av alla strömningar som funnits.
Jag har varit korthårig och långhårig. Jag har haft kolsvart och till och med brandgult hår. Jag har varit smal och ännu smalare. Jag har förändrat min stil allt efter tiden har förändrat sig och även låtit bli att förändra mig eftersom tiden ändrat sig.
Jag tog helt enkelt fram massa kort på mig själv från olika tidsepoker. Här hade jag framför mig en hel radda förändringar. Olika klädstilar, olika frisyrer med olika hårfärg. Förändringar från ett kort till ett annat. Men jag fanns ju på alla korten. Det som är jag, min själ, min energi. Och inte kommer den plötsligt försvinna bara för att jag är i en förändring till!
Den dagen då jag gjorde detta, den dag då jag medvetandegjorde mina tankar i en praktisk handling hände något. Inte bara med tanken förändring utan även med min upplevelse att se mig själv.
Varför inte pröva du också och varför inte delge om du har några funderingar här med en kommentar?
Image: luigi diamanti / FreeDigitalPhotos.net
