Liv | Liv Lust Balans

Trumma skapas

by malou

Categories: Liv

Tags: kraftdjur, namngivning, Shamansk Healing, trumman

Comments: No Comments

Published on: March 26, 2013

Shamansk Healing. Visst låter det lite spännande?

Jag har alltid varit intresserad av olika ursprungsbefolkningars traditioner. Det är det enkla och naturliga i dessa som fascinerar mig. Enkelt men ack så svårt vill jag tillägga.

Jag tror det enkla alltid är svårt eftersom det innebär att du behöver använda dig av det rena och klara inom dig och vi är inte så vana vid det.

Att ta del av vad naturen berättar och att samarbeta med de olika elementen har jag nog alltid gjort och trumman som ofta används är egen kraft.

Allt det här var skälet till att jag nu går den här kursen i Shamansk Healing. Trumbyggandet var del 2 och vi ägnade hela helgen för att skapa band med trumman.

Jag undrar om det inte var så att trumman mer skapade sig själv än att jag gjorde det.

Vi pratade gott tillsammans i alla fall och något som lite förvånade mig var att trummans röst var väldigt klar och tydlig redan från början.

Vi fick börja kursen med att bjuda in vårt kraftdjur, förra omgången var det spindeln som kom och trots att detta inte är ett av mina favoritdjur precis har vi nu en innerlig och väldigt lärorik relation med varandra. Djur är en otroligt stark symbol för olika aspekter av oss själva och är vi bara tillräckligt öppna för detta kan vi lära oss så mycket.

Den här helgen fanns spindeln med redan från början, den har funnits där mest hela tiden måste jag erkänna och denna gång smälte den liksom samman med en varg som blev det djur som rörde sig och var mest aktiv. En spindelvarg helt enkelt

Vi var ute i naturen och bar då med oss våra trumramar..vi slipade, sydde och pratade. Vi lät renskinnen välja oss och utefter vissa regler blev sedan trumman mer och mer formad. En minst sagt spännande process.

Vi sov fyra personer i rummet och den här gången förvarnade jag inte att jag då och då pratar i sömnen. Jag trodde helt enkelt inte att jag var i en sådan period och oftast brukar jag inte prata när jag kommer till nya ställen. Men det gjorde jag minsann. Lördag morgon var det en person som hade vaknat till och som förvånat hade börjat se sig omkring efter någon som pratade. Skyldig måste jag då erkänna.

Söndag morgon vaknade jag själv av att jag pratade. Jag vaknade av att jag sa ett namn, eller rättare sagt jag försökte få ihop rätt uttal på ett namn. Rumskompisarna tittade glatt på mig när jag kikade ut från min säng. När vi samlades igen för att påbörja dagens ceremonier fick vi reda på att nu var det dags att trumman talade om sitt namn.

Ah..där hade vi min dröm! Så fantastiskt det omedvetna fungerar.

Nu ska vi fördjupa vår kontakt, trumman och jag, så att vi kan samarbeta och göra det som är meningen att vi ska göra.

Vi ska väva och vad det innebär kommer jag att återkomma till när vi arbetat färdigt med det konceptet, trumman och jag.

Våra relationer påverkar alla aspekter

by malou

Categories: Liv

Tags: lycka, Nätverk, påverkan, relationer

Comments: No Comments

Published on: March 21, 2013

Våra relationer påverkar alla aspekter av våra vardagsliv. Att våld föder våld och medmänsklighet föder medmänsklighet vet vi kanske men vet du att hur vi mår, vad vi vet, vem vi gifter oss med, om vi blir sjuka, hur mycket pengar vi tjänar och vem vi röstar på beror på banden som knyter oss samman med andra människor?

Nicholas A Christakis läkare och professor tillsammans James H Fowler biträdande professor har tillsammat forskat på nätverk och dess påverkan på oss och har tillsammans ställt samman en del av resultaten i boken “Connected”.

Superintressant och viktiga rön får mig till att tänka mer än en tanke medan jag läser. Är min granne missnöjd är risken att jag blir missnöjd mer än stor. Mina vänner kan göra mig tjock och mina gener kan bestämma vilka vänner jag har.

Bor jag i ett lyckligt område blir jag lycklig och tvärtom. Visst får bara de där meningarna tankarna att löpa?

Deras forskning visar att vi styrs av en så kallad trestegsregel; vi påverkar och blir påverkade av människor på upp till tre stegs avstånd från oss, till stor del av människor vi inte ens känner. Din kompis kompis kompis har till exempel större inflytande över ditt välbefinnande än vad en större summa pengar har.

Ett litet smakprov är exempelvis lycka. Deras matematiska analyser av olika nätverk visar att det är ungefär 15% mer sannolikt att en person är lycklig om en person som är direkt relaterad till henne (på ett stegs avstånd) är lycklig. Och spridningen av lycka stannar inte där. Lyckoeffekten för människor på två stegs avstånd (vän till vän) är 10% och för personer på tre stegs avstång (en vän till en vän till en vän) är den omkring 6 procent%.

Orsaken till att det ser ut så här kan man naturligtvis diskutera och några definitiva svar finns nog inte ännu även om flera teorier läggs fram.

Jag fortsätter läsa boken och tänker att det här är ju jättebra information och kanske en grund för att kreativiteten ska växa angående hur man kan arbeta för att förebygga mobbing och ensamhet exempelvis.

Varför ett altare?

by malou

Categories: Balans, Liv, Lust

Tags: altare, det osynliga, element, intention, mål, skapa, värderingar

Comments: 2 Comments

Published on: March 4, 2013

Mitt altare är för mig den plats som är både mitt sätt trycka på min inre kontakt och min största påminnelsetrigger.

I vardagen är vi väldigt upptagna med det som hörs, doftar och syns. Ja alla de sinnen används som är väldigt påtagliga och praktiska. Att få tag på det som inte syns är inte alltid lika lätt och ett sätt att medvetandegöra denna värld kan vara altaret. Här kan vi göra det osynliga synligt för oss själva genom att placera föremål som har den kraften för oss.

Du väljer själv vad det är för föremål du vill ha på ditt altare, det viktigaste är att det är föremål som starkt förknippas och sätter dig i förbindelse med de aspekter som är viktiga för dig.

Du väljer också själv hur aktivt du vill använda dig av ditt altare och min erfarenhet är att ju oftare det används desto mer tar jag in dessa osynliga element i min vardag. Föremålen på altaret kan förändras allteftersom jag arbetar med olika saker men oftast har jag med symboler för de fyra elementen.

För jord har jag stenar som tilltalar både mitt öga och själ. För vatten har jag en liten skål med vatten i. För eld har jag ett ljus som jag oftast tänder då jag vill ha kontakt med mitt inre eller de vägledare jag har med mig. För luft har jag fjädrar.

När du skapar ditt altare är det viktigt att göra klart för sig själv vilken intention du har. Som alltid, vill jag tillägga, är intentionen med dina handlingar något av det viktigaste att vara klar över eftersom intention skapar konsekvenser.

Det betyder även att ett ihopkrafsat altare utan en välgrundad intention ger dig den upplevelsen eller känslan. Säkert kan du känna igen känslan i någon annan handling du gjort någon gång. Den lilla gnagande känslan av “illamående” när du gjort något lite slarvigt och det är meningen att det ska vara mer ordentligt.

Att skapa altaren blir då viktigt och du skapar naturligtvis utefter vad du känner är bäst för dig. Själv såg jag till att skapa platsen genom att plocka undan allt som jag inte ville ha runt min altarplats. Min känsla ville ha en “ren” plats vilket innebar att jag renade både rummet, platsen och mig själv.

All stagnerad energi skulle ut så nyduschad öppnade jag fönstret och gick sedan medsols i rummet medan jag sjöng, eller mer repeterade de mantraord jag valt, och klappade i händerna för att få en positiv rörelse i rummet. Alla föremål som skulle placeras renades med hjälp av rökelse och placerades sedan en efter en under en meditation då jag upprepade min intention.

Oavsett vad man tycker, tänker eller känner inför en altarplats så är den en plats som får dig att gå tillbaka till vad som är viktigt för dig. Den kan hjälpa dig att fokusera på det som du har svårt för att hålla fast vid i din vardag. Den kan bli din trygghet på samma sätt som andra ritualer du har i din vardag får dig att känna dig trygg.

Använd ditt altare och manifestera de osynliga elementen så att de får sin rättmätiga plats i ditt liv.

Tänk om vi ändå kunde komma ihåg detta..att det alltid skapas nytt.

by malou

Categories: Liv

Tags: cykler, hålla fast, liv, måne, rädslor

Comments: No Comments

Published on: February 18, 2013

Låt detta vara dig ett av naturens största och högsta mysterier: att en sak fullständigt kan förlora sin gestalt och form, bara för att framträda på nytt, ur ingenting, och bli någonting vars potential och dygder vida överträffar vad det från början var.

- Paracelsus

Tänk om vi ändå kunde komma ihåg detta..att det alltid skapas nytt.

Vi är så benägna vid att hålla fast. Hålla fast vid det som vi anser oss gör oss lyckliga och hålla fast vid det som gör oss olyckliga.

Vi är så rädda för att förlora lyckan att vi lägger mer fokus på att behålla den än att uppleva lyckan. Och vi är så rädda för att förlora det som gör oss olyckliga för vi vet inte vad vi får i stället. Tänk..det kan ju bli värre. Vi vet vad vi har men inte vad vi får.

Men är det inte så att vi egentligen inte släpper någonting helt ur sikte? Någonting, en kärna av den erfarenheten finns ju kvar.

En kärna som är det fröet som bildar något helt nytt. Det ombildas, växer, tillför och berikar och därefter är det återigen dags att släppa taget.

Den eviga cykeln, liv, död och återfödelse.

Döden som en befrielse..

by malou

Categories: Liv

Tags: död, liv, meningsfullt, reflektioner, viktigt

Comments: No Comments

Published on: February 10, 2013

Döden som en befrielse, en mening som Kristian använder sig av. Döden, tänker jag, kan också vara det som är befriandet. Ett befriande från de omständigheter och tankar som håller oss fast varje dag. Att acceptera döden som en realitet i vårt liv kan ge liv, liv som innebär att vi ser och lever efter det som är viktigt och det som betyder något.

Jag läser Kristian Gidlunds artikel publicerad i Aftonbladet den 8 februari i år.

“Kollektivet monteras ner till förmån för den individuella karriären. Vi sågar av de ben som vi behöver för att stå upp tillsammans. Den välfärd som har byggts upp gemensamt, säljs nu ut till vrakpris.”

Kristian har fått tillbaka en cancer som nu är aggressiv och obotlig. Nu har inte jag, vad jag kan påminna mig om, läst något annat av honom utan jag fick syn på artikeln där den delas runt på facebook. Och varför delas den då runt?

För vi lyssnar och läser det som en utsatt person skriver om. Döden får oss att stanna till, inte den död som vi läser om eller ser på i nyhetssändningarna varje dag. Inte den död som drabbar barn och vuxna som svälter eller som blir offer i krig som de egentligen inte vill ha med att göra. Utan den död som en person långsamt eller plötsligt blir tvungen att hantera som en realitet, en död som obevekligt närmar sig genom sjukdom.

Precis som du läser jag och blir berörd. Precis som du tycker jag att det Kristian skriver är sant. Men vad är det för fenomen egentligen att vi inte uppmärksammar detta i samma höga grad förrän en person skriver om det som själv befinner sig i en sådan utsatt situation?

Kan det vara för att vi blir berörda? Inte egentligen av det som han skriver om utan för att det är just han som skriver det.

Vi har läst samma sanningar förut, gång på gång ser vi löpsedlar och rubriker som skriker ut sanningar. Vi går förbi, vi orkar inte ta in. Det är för mycket och för stort och vi har fullt upp med att försöka hålla näsan över vattenytan själva.

Och så kommer någon och smiter förbi vårt försvar, tar sig in bakvägen och står plötsligt rakt framför oss. Vi värjer oss inte för det är ingen idé, det har redan skett. Vi reagerar.

Han ska möta döden, något vi alla ska göra men han vet ungefär när. Han kämpar varje dag, varje minut och varje sekund med något som vi alla skjuter upp och inte vill se och plötsligt så står han där i vårt medvetande och levererar sanningar. Sanningar som man inte upptäcker förrän man har döden framför sig och man blir varse vad det är som är betydelsefullt och viktigt.

Döden som får oss att förstå att det är livet som är viktigt och får oss att fundera på vad det är som är liv. Döden som får oss att reagera.

En resa med Hekate

by malou

Categories: Liv

Tags: Hekate, möta sina skuggor, rädslor, tiden, underjorden, vishet

Comments: No Comments

Published on: February 8, 2013

Vi närmar oss återigen mörkermåne och aspekten som många känner rädsla och obehag inför. Hekate, nyckelbäraren närmar sig. Gudinnan som kan anlända när vi står inför vägval i livet och som är närvarande i kvinnans övergångsfaser i livet.

Mina starkaste upplevelser tillsammans med henne har jag fått i hennes roll som nyckelbärare även om hon även bär andra och är känd under andra namn också.

Har du bjudit in Hekate i ditt liv då har du bjudit in en resa som omfattar olika dimensioner. Det är inte en gudinna som bär på en lärdom utan du kommer att upptäcka att så fort du har öppnat en dörr så står du framför nästa.

Hon är en lärare som sannerligen undervisar i naturens cykler. Hon förkroppsligar det förflutna, nuet och framtiden. Man kan säga att hon gör som Kali, ( en gudinna i en annan kultur med likvärdiga egenskaper ) vars namn betyder ” den som dödar kal “, alltså den som dödar tiden.

Hekate är läraren som du inte kan undvika när du väl begett dig in i hennes domäner. Här står du plötsligt öga mot öga med det som är nuets realitet. Oavsett vilka demoner de innehåller. Men det är inte bara så att hon piskar dig att se, hon omfamnar dig och ger av hennes egen styrka när du är beredd att ge upp.

Hekate har överlämnat nycklar till många dörrar för mig, hon har varit min vägvisare ner i underjorden och hon har varit den som sett till att jag mött flera av mina nära som gått över och som jag inte hade blivit “sams” med innan.

Då jag egentligen inte haft några föräldrar eller annan äldre person som vakat över mig från det jag var 9 år, då min mor dog, har Hekates energi varit den som burit mig.

Många gånger har jag irrat i underjorden, blint rusat fram och tillbaka eller uppgivet krupit ihop då jag inte har hittat något ljus. Det är i dessa stunder som hon kommit. Hon har burit sin fackla högt så jag kunnat se att ett ljus närmat sig på håll. Så jag kunde förbereda mina ögon och öppna dem för att se att dörren inte var långt ifrån där jag satt. Hon fick mig att välja väg vid de vägkorsningar jag stått vid. Hon har fått mig att omfamna den ilska, sorg och skam jag har burit på.

Och detta är en del av det man kan förvänta sig när man ger sin i hennes värld. Vi får möta det vi kallar “mörkret” och det vi är rädda för. Våra egna känslor.

Men hon är medkänsla och hon bär på den vishet som kommer av erfarenhet. Som symbolen för den gamla, visa och The Crone, bär hon med sig sin ungdom, den mogna kvinnans fas och visar med en fast hand att för att växa behöver vi omfamna våra skuggor.

En text med betydelsfullt innehåll för mig

by malou

Categories: Liv

Tags: intellekt, kropp, känslor, liv, medvetande

Comments: No Comments

Published on: February 7, 2013

En text med ett innehåll som har varit som ett mantra under otaliga stunder under väldigt många år. Och som jag har haft på bloggen förr. Tycker att det är så viktigt att komma ihåg att vi är mer än det som syns!!

Jag har en kropp men jag är inte min kropp. Min kropp kan befinna sig i olika tillstånd av hälsa eller sjukdom: den kan vara utvilad eller trött….Min kropp är mitt dyrbara instrument när det gäller att förvärva erfarenhet och att handla i yttervärlden, men den är bara ett instrument. Jag behandlar den väl. Jag försöker hålla den frisk, men den är inte jag. Jag har en kropp, men jag är inte min kropp.

Jag har känslor, men jag är inte mina känslor. Känslorna är otaliga, motsägelsefulla, skiftande, och ändå vet jag att jag alltid förblir jag, mig själv, i hopp eller förtvivlan, i glädje eller i smärta, när jag är irriterad eller lugn. Eftersom jag kan observera och förstå mina känslor, och sedan i växande grad styra och utnyttja dem, är det tydligt att de inte är jag. Jag har känslor, men jag är inte mina känslor.

Jag har ett intellekt, men jag är inte mitt intellekt. Det är mer eller mindre utvecklat och aktivt, det är odisciplinerat men läraktigt, det är ett organ för kunskap både vad beträffar den yttre världen och den inre, men det är inte jag. Jag har ett intellekt, men jag är inte mitt intellekt.

Vad är jag då? Vad återstår efter att jag från min jag-identitet har utrangerat det fysiska, känslomässiga och mentala innehållet i min personlighet, mitt jag?

Det är mitt innersta väsen – ett centrum av rent självmedvetande och självinsikt. Det är den permanenta faktorn i det ständigt växlande flöde som är mitt personliga liv. Det är det som ger mig känslan av att finnas till, av varaktighet, av inre trygghet. Detta centrum har inte bara en statisk självmedvetenhet utan också en dynamisk kraft; det kan observera, styra och använda alla de psykologiska processerna och den fysiska kroppen. Jag är ett centrum av medvetenhet och av makt.

Att läsa med själen.

by malou

Categories: Liv

Tags: myt, Psyke, relationer, säga nej, välja

Comments: No Comments

Published on: January 30, 2013

En myt förblir aktuell och personligt giltig eftersom de rymmer en kärna av sanning som förmedlar mänskliga erfarenheter gemensamma för alla.

-Jean Shinoda Bolen

Det är denna egenskap, förmedling av mänskliga egenskaper, som gör myten till ett sådant härligt redskap att arbeta med. Att läsa en myt är att läsa med själen.

Gåvorna du får genom myten är många och bland de härligaste är alla de AHA-upplevelserna som infinner sig.

Psyke-myten är en sådan gåva. En gåva som symboliskt beskriver psykologiska utmaningar, framförallt för de som sätter relationer i första rummet. De som reagerar instinktivt eller känslomässigt på andra behöver utveckla de förmågor som symboliseras av de uppgifter som Psyke fick i denna myt.

Då Psyke-myten är ganska omfattande beskriver jag inte hela här utan du själv kan gå in och läsa den här. Jag väljer att idag skriva om den sista och fjärde uppgiften som Psyke fick av Afrodite.

Att lära sig säga Nej.

Psyke får till uppgift att bege sig till underjorden för att be Persefone fylla på en liten ask med skönhetskrämer. En uppgift som går utöver den traditionella hjältens prov på mod och beslutsamhet. Hon kommer under färden att få möta förtvivlade människor som kommer att be henne om hjälp.

Tre gånger måste hon förhärda sitt hjärta och inte visa medlidande. Hon får inte visa att hon hört deras klagan, för skulle hon göra det innebär det att hon får stanna i underjorden för alltid.

Denna uppgift handlar symboliskt om att sätta upp mål och hålla fast vid det. Att välja det egna målet, även inför böner om hjälp är svårt och alldeles speciellt besvärligt för de som är starkt relationsinriktade. Men att välja behöver vi göra för att uppfylla vårt eget behov av liv annars så riskerar vi att utveckla en offermentalitet och får stanna kvar i vårt eget mörker ( underjorden ).

Säkert känner du igen, hos dig själv eller hos andra, att det är enkelt att ta på sig för mycket och aldrig göra något för egen del. Vi kan inte bestämma över vårt eget liv om vi inte lär oss att även säga nej till vår känslighet. Gör vi inte detta blir det till en omöjlighet att fullfölja det som vi har bestämt oss för och även det som är bäst för oss.

Vi har en känslighet, känsligheten äger inte oss.

«page 3 of 4»