•  
  • Archives for reflektioner (2)

Döden som en befrielse..

Categories: Liv
Comments: No Comments
Published on: February 10, 2013

Döden som en befrielse, en mening som Kristian använder sig av. Döden, tänker jag, kan också vara det som är befriandet. Ett befriande från de omständigheter och tankar som håller oss fast varje dag. Att acceptera döden som en realitet i vårt liv kan ge liv, liv som innebär att vi ser och lever efter det som är viktigt och det som betyder något.

Jag läser Kristian Gidlunds artikel publicerad i Aftonbladet den 8 februari i år.

Kollektivet monteras ner till förmån för den individuella karriären. Vi sågar av de ben som vi behöver för att stå upp tillsammans. Den välfärd som har byggts upp gemensamt, säljs nu ut till vrakpris.”

Kristian har fått tillbaka en cancer som nu är aggressiv och obotlig. Nu har inte jag, vad jag kan påminna mig om, läst något annat av honom utan jag fick syn på artikeln där den delas runt på facebook. Och varför delas den då runt?

För vi lyssnar och läser det som en utsatt person skriver om. Döden får oss att stanna till, inte den död som vi läser om eller ser på i nyhetssändningarna varje dag. Inte den död som drabbar barn och vuxna som svälter eller som blir offer i krig som de egentligen inte vill ha med att göra. Utan den död som en person långsamt eller plötsligt blir tvungen att hantera som en realitet, en död som obevekligt närmar sig genom sjukdom.

Precis som du läser jag och blir berörd. Precis som du tycker jag att det Kristian skriver är sant. Men vad är det för fenomen egentligen att vi inte uppmärksammar detta i samma höga grad förrän en person skriver om det som själv befinner sig i en sådan utsatt situation?

Kan det vara för att vi blir berörda? Inte egentligen av det som han skriver om utan för att det är just han som skriver det.

Vi har läst samma sanningar förut, gång på gång ser vi löpsedlar och rubriker som skriker ut sanningar. Vi går förbi, vi orkar inte ta in. Det är för mycket och för stort och vi har fullt upp med att försöka hålla näsan över vattenytan själva.

Och så kommer någon och smiter förbi vårt försvar, tar sig in bakvägen och står plötsligt rakt framför oss. Vi värjer oss inte för det är ingen idé, det har redan skett. Vi reagerar.

Han ska möta döden, något vi alla ska göra men han vet ungefär när. Han kämpar varje dag, varje minut och varje sekund med något som vi alla skjuter upp och inte vill se och plötsligt så står han där i vårt medvetande och levererar sanningar. Sanningar som man inte upptäcker förrän man har döden framför sig och man blir varse vad det är som är betydelsefullt och viktigt.

Döden som får oss att förstå att det är livet som är viktigt och får oss att fundera på vad det är som är liv. Döden som får oss att reagera.

Miserabelt humör redan när jag vaknade

Categories: drömmar
Comments: 2 Comments
Published on: October 16, 2012

Oj, oj. Vaknade på ett alldeles miserabelt humör.

Lilla terroristen satt bredvid sängen och la huvudet på sned på ett irriterande sött sätt.

Hua, vad sur jag var…pratade högt om hans hemska vana att vilja gå ut det första han gör på morgonen.

Nämnde det där med egen-stund vid kaffet m.m. Hjälpte inte ett dugg! Han satt vid dörren i alla fall.

Humöret blev faktiskt inte ett dugg bättre av att komma ut och jag gnällde för mig själv för varje eländigt trappsteg ( 3 vån ) jag behövde ta.

Gjorde kaffe och gjorde sedan i ordning terroristens mat. Ställde ner den på golvet och han satt bara o tittade på mig. Ät nu då, sa jag surt. Han hukade bara på huvudet.

Först då kom jag ur min bubbla..när jag lyckades att SE något annat än mig själv, kom jag ur den dynamik som jag själv skapat. Visade att jag inte var sur på honom och glatt gick han fram till skålen.
Dags för fundering! Vad hade gjort mig så direkt fientlig mot dagen redan innan den börjat?
En dröm om en randig tröja gjorde sig påmind. En tröja som kunde förändra sina ränder på alla möjliga sätt. En perfekt tröja med andra ord.Jag kunde enkelt förändra utseendet och behövde inte köpa nytt.

Någon i drömmen sa till mig..Passar dig, all kunskap som du kan vända och vrida på och visa på olika sätt! Och tanken som jag då vaknade med…Å ja, en fängelsetröja också!

En randig tröja i en dröm ger konsekvenser! Nu när jag väl fått avstånd till min egen uppfyllelse av mig själv, kunde jag mer observera och ta till mig min dröm.
En tröja som jag tar på mig. En roll kanske..en randig som kan förändra sig allt efter hur jag vill att den ska se ut.

Föränderlig och flexibel..men också anpassning, kanske är det för mycket anpassning och då blir ett fängelse.

Mycket kunskap som kan vridas på olika sätt…många perspektiv och många sätt att föra ut den.

Jag skapar själv mitt mönster….jag skapar själv mitt fängelse.
“ränderna går aldrig ur”…vanor..värt att fundera på. Zebror är randiga…unikhet..jag är mitt unika jag..

Tänk vad en liten dröm kan ställa till med..

Vad ställer dina drömmar till med och vad behöver hända för att du ska gå ur din egen skapade dynamik och se saker för vad det är?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 1
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Monday, February 17, 2025