•  
  • Archives for vård (4)

Att se varandra med respekt

Categories: Citat och vackra ord
Comments: 2 Comments
Published on: July 22, 2012

En text hittad på facebook. Värt att spara och sprida. När ska vi lära oss att SE varandra oavsett i vilken ålder vi är?

 

When an old man died in the geriatric ward of a nursing home in an Australian country town, it was believed that he had nothing left of any value.
Later, when the nurses were going through his meagre possessions, They found this poem. Its quality and content so impressed the staff that copies were made and distributed to every nurse in the hospital.

One nurse took her copy to Melbourne. The old man’s sole bequest to posterity has since appeared in the Christmas editions of magazines around the country and appearing in mags for Mental Health. A slide presentation has also been made based on his simple, but eloquent, poem.

And this old man, with nothing left to give to the world, is now the author of this ‘anonymous’ poem winging across the Internet.

 

Cranky Old Man

What do you see nurses? . . .. . .What do you see?
What are you thinking .. . when you’re looking at me?
A cranky old man, . . . . . .not very wise,
Uncertain of habit .. . . . . . . .. with faraway eyes?
Who dribbles his food .. . … . . and makes no reply.
When you say in a loud voice . .’I do wish you’d try!’
Who seems not to notice . . .the things that you do.
And forever is losing . . . . . .. . . A sock or shoe?
Who, resisting or not . . . … lets you do as you will,
With bathing and feeding . . . .The long day to fill?
Is that what you’re thinking?. .Is that what you see?
Then open your eyes, nurse .you’re not looking at me.
I’ll tell you who I am . . . . .. As I sit here so still,
As I do at your bidding, .. . . . as I eat at your will.
I’m a small child of Ten . .with a father and mother,
Brothers and sisters .. . . .. . who love one another
A young boy of Sixteen . . . .. with wings on his feet
Dreaming that soon now . . .. . . a lover he’ll meet.
A groom soon at Twenty . . . ..my heart gives a leap.
Remembering, the vows .. .. .that I promised to keep.
At Twenty-Five, now . . . . .I have young of my own.
Who need me to guide . . . And a secure happy home.
A man of Thirty . .. . . . . My young now grown fast,
Bound to each other . . .. With ties that should last.
At Forty, my young sons .. .have grown and are gone,
But my woman is beside me . . to see I don’t mourn.
At Fifty, once more, .. …Babies play ’round my knee,
Again, we know children . . . . My loved one and me.
Dark days are upon me . . . . My wife is now dead.
I look at the future … . . . . I shudder with dread.
For my young are all rearing .. . . young of their own.
And I think of the years . . . And the love that I’ve known.
I’m now an old man . . . . . . .. and nature is cruel.
It’s jest to make old age . . . . . . . look like a fool.
The body, it crumbles .. .. . grace and vigour, depart.
There is now a stone . . . where I once had a heart.
But inside this old carcass . A young man still dwells,
And now and again . . . . . my battered heart swells
I remember the joys . . . . .. . I remember the pain.
And I’m loving and living . . . . . . . life over again.
I think of the years, all too few . . .. gone too fast.
And accept the stark fact . . . that nothing can last.
So open your eyes, people .. . . . .. . . open and see.
Not a cranky old man .
Look closer . . . . see .. .. . .. …. . ME!!

Remember this poem when you next meet an older person who you might brush aside without looking at the young soul within. We will all, one day, be there, too!

PLEASE SHARE THIS POEM (originally by Phyllis McCormack; adapted by Dave Griffith)

The best and most beautiful things of this world can’t be seen or touched. They must be felt by the heart!

Very Respectfully,
Scott Sonnon

———————————————————-

Foto: www.sxc.hu/profile/leroys

 

Hur vårdar vi vår själ?

Categories: Allmänt
Comments: 2 Comments
Published on: September 14, 2011

Förra året skrev jag en text om en kvinna som jag mött och som var deprimerad. Hennes berättelse kom till mitt medvetande när jag stod på hälso- och livsstilsmässan den här helgen.

Kvinnan ifråga stod på väntelista för samtal till terapeut, privat alternativ var uteslutet på grund av ekonomi, och för att överleva kände hon att hon inte hade något annat val än att ta de mediciner som vården erbjöd henne.

När vi pratat en stund kom det fram att ett av de största problemen för kvinnan var hennes dåliga samvete för att hon inte kunde vända sitt ”mörker” till ”ljus och kärlek”. Under väldigt lång tid innan hon sökte hjälp hos vården hade hon gått omkring och försökt förtränga, motarbeta den tomhet och meningslöshet som hon kände.

Hon försökte prata med de vänner hon hade omkring sig, lite försiktig och trevande. Vännerna var jätteförstående och hjälpte henne på alla sätt och vis. Skickade healing, de mediterade tillsammans för att få in ljus och kärlek i livet. Hon försökte med hjälp av vänner se det som var positivt i livet istället för det som var negativt.

Ingenting av detta hjälpte och tillslut kände hon att inte klarade av att ta upp det här längre då hon började få det här dåliga samvetet. Hon måste vara en ”dålig” och ”icke-andlig” person som inte klarade av att ta emot det här ljuset.

Det här skrämmer mig! Hur ofta blir det inte att man gör ”lösningen till ett problem”? Att man försöker vända känslor till något annat eftersom det inte känns accepterat?

Att hon inte klarade av att vända sitt mörker till ljus blev ett större problem än mörkret själv! Tillslut fanns då inget annat än att ta till mediciner!

Inget ont om mediciner, för vissa finns det bara detta som hjälper under en period i livet, men att inte få möjligheten att se vad mörkret innehåller tillsammans med en person som vet vad det handlar om är att förneka en möjlighet att bli ”frisk”.

Mörker, tomhet och meningslöshet kan ha sin plats i vår själ precis som ljus, kärlek och meningsfullhet.

Dessa fina vänner

Categories: Fundringar
Comments: No Comments
Published on: August 5, 2011

Åkte igår ner för att träffa fina Kerstin som  nu går symbolpedagog utbildningen på Symbolons kursgård i Fjärås.

Underbart att se omgivningarna en stund och att träffa Kerstin var en kram för själen.

Idag packar jag väskan för att ge mig iväg till Norrköping för att träffa en annan sällan sedd väninna.

Visst är det underbart att veta att det finns vänner som bara är där? Det spelar ingen roll hur långt det är mellan möten, kontakt och närhet finns där som självklar och varm kram.

En nära vänskap behöver vård men det behöver inte betyda täta besök eller frekventa telefonsamtal. Det finns många sätt att vårda något.

Hur gör du för att vårda dina vänner?

Hur vårdar vi vår själ egentligen?

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: August 1, 2011

 

Återigen väljer jag en gammal text, alltid aktuell dock.

 

Hur vårdar vi vår själ egentligen?

Häromdagen hade jag ett samtal med en djupt deprimerad kvinna. Eller rättare sagt en kvinna som var medicinerad för depression. Hon berättade för mig att hon inte hade något val tillslut, hennes liv var mörkt och detta mörker famlade hon omkring i och för att överleva kände hon att hon inte hade något val, hon tog emot de mediciner som vården erbjöd henne. För något annat hade de inte att erbjuda! Några samtal med terapeuter fanns inte att tillgå och ekonomi till att gå till någon privat terapeut fanns inte.

När vi pratat en stund kom det fram att ett av de största problemen för kvinnan var hennes dåliga samvete för att hon inte kunde vända sitt ”mörker” till ”ljus och kärlek”.

Under väldigt lång tid innan hon sökte hjälp hos vården hade hon gått omkring och försökt förtränga, motarbeta den tomhet och meningslöshet som hon kände.

Hon försökte prata med de vänner hon hade omkring sig, lite försiktig och trevande. Vännerna var jätteförstående och hjälpte henne på alla sätt och vis. Skickade healing, de mediterade tillsammans för att få in ljus och kärlek i livet. Hon försökte med hjälp av vänner se det som var positivt i livet istället för det som var negativt.

Ingenting av detta hjälpte och tillslut kände hon att inte klarade av att ta upp det här längre då hon började få det här dåliga samvetet. Hon måste vara en ”dålig” och ”icke-andlig” person som inte klarade av att ta emot det här ljuset.

Det här skrämmer mig! Hur ofta blir det inte att man gör ”lösningen till ett problem”? Att man försöker vända känslor till något annat eftersom det inte känns accepterat?

Att hon inte klarade av att vända sitt mörker till ljus blev ett större problem än mörkret själv! Tillslut fanns då inget annat än att ta till mediciner!

Inget ont om mediciner, för vissa finns det bara detta som hjälper under en period i livet, men att inte få möjligheten att se vad mörkret innehåller tillsammans med en person som vet vad det handlar om är att förneka en möjlighet att bli ”frisk”.

Mörker, tomhet och meningslöshet kan ha sin plats i vår själ precis som ljus, kärlek och meningsfullhet.

Bild från svägerskans fina foton.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
page 1 of 1
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Friday, April 19, 2024