För länge sedan ställde jag frågan: Vad är vackert för dig? till personer som jag hade runt mig i min omgiving. Föga förvånande fick jag svar såsom;
Ett barns nyfikna ansikte, erfarenheten som syns i en äldre kvinnas eller mans ansikte, en person som är lycklig och så vidare.
Om vi tänker på vad vi själva tycker är vackert, är det då inte underligt att vi så ofta faller i de hjulspår som reklamsidorna visar? Om vi själva tycker att det som strålar av glädje, livserfarenhet, nyfikenhet och engagemang är vackert, vad är det då som gör att vi strävar efter något helt annat för vår egen del?
Är inte det oerhört dumt så säg?