Ibland bara det finns där. Det där som är så svårt att sätta ord på. Det där som kanske egentligen inte går att sätta ord på.
Och även om man inte kan sätta ord på det verkar det ändå som att andra förstår vad det är för känsla. Och även om man vet att det inte är exakt samma känsla så finns det en övertygelse om att man pratar samma språk. Det finns en ömsesidighet.
Är det inte underligt? Det syns inte, det går inte att sätta ord på det och ändå är det verkligare än något annat.
Det finns en dörr inom oss och när den öppnas är det bara att vara. Det går liksom inte att göra något annat.
Smärtsamt vackert.
(Foto Idea go / FreeDigitalPhotos.net)
