För att hitta den vackraste gläntan i skogen – måste man våga vara vilsen en liten stund
~Tomas Tranströmer~
Dessa fina ord av Tranströmer läste jag idag på en väns sida.
Blir påmind om den härliga symbolik som det innebär.
I sagorna kan man läsa om prinsessor och prinsar, om hjältar, om fattiga barn eller utstötta som ofta beger sig in i den “farliga” skogen. In i det okända för att hitta skatten som ska frigöra eller befria.
Många gånger förvirrar de sig in på okända marker och upptäcker snart att de är helt utan landmärken och de sätter sig i sin förtvivlan eller trötthet där de är. Efter timmar av vila eller vid gryningstimmarna ruskar de yrvaket på sig och upptäcker den underbaraste glänta.
En glänta där de ser solen strila genom lövverken och de underbaraste varelser som dansar. De kan upptäcka slottets tinnar som lyser i solen eller finna det mest välfyllda matbord de någonsin sett.
Och så är det ju, vi behöver bege oss in i vårt inre på jakt efter det som behövs frigöras. In i sinnets skog. Först brukar vi följa välkända stigar men snart nog blir vi ofta fascinerande av det som vi möter. Kreativitet som vill ha utlopp, sensationer som vill upplevas. Plötsligt upptäcker vi att vi är vilsna. Vad känner jag? Vad är det jag vill? Och varför vill jag eller vill jag inte?
I detta vandrar vi, en del förvirrade, en del skrämda eller arga. I främmande landskap där vi upplever att vi inte kommer någonstans. Tillslut ger vi upp, vi sätter oss ner och inser att vi behöver vila. En stund där vi bara kan vara med det som är. Vi accepterar!
När vi accepterar kan det hända att vi plötsligt ser. Ser det som varit dolt för oss. Ögonen och sinnet öppnas för det som varit där hela tiden. Våra möjligheter, våra inre skatter.
För att hitta den vackraste gläntan i skogen – måste man våga vara vilsen en liten stund
~Tomas Tranströmer~
Mitt möte med Hekates hundar 
Vi är våra förmödrar
Att vara ensam, udda och ledsen
Broar
Varför ett altare?
Vilken lycka att få vara
Vilka spår lämnar du efter dig?
Not logged in