Igår kväll var jag på Lady MacBeth med mannen och ett par vänner. Överraskning?! Japp!!
Jag var definitivt överraskad av detta framförande. Jag hade inte läst något av denna opera och hade ingen aning vad som väntande.
Huvudpersonen den förmögna köpmanshustrun Katerina är en mycket kärlekskrank och väldigt otillfredsställd kvinna. Och om detta handlar i princip de två första akterna om. Att hon är otillfredsställd är inget som vi får reda på ett sublimt sätt precis utan det visas väldigt tydligt. Scenerna är nästan övertydliga som den när man ser 6-7 män tvätta sig i duschen. På scenen står de på taket på den container som föreställer Katerinas hem. Under dessa nakna män ligger Katerina på “diskbänken” och har en tvättlapp i handen som hon “svalkar” av sin kropp med.
På det här sättet fortsätter det och hon får tillslut ihop det med en av drängarna där vi sedan får vara med om att hon blir tillfredsställd på en tvättmaskin, på taket till hennes bil, ja i princip överallt. I en scen när det går för honom (när de gör det mot kylskåpet) öppnas kylskåpsdörren och lite filmjölk sipprar ut.
Tja, definitivt inte vad jag hade väntat mig som opera. Men det var bra. Musiken var otroligt maffig och åtminstone blev jag väldigt involverad i själva berättelsen.
Slutscenen var väldigt fascinerande, på något underligt sätt fick den mig att tänka på Dantes inferno. Varje person var uppslukad och nästan isolerad i sitt eget liv och ändå delade det utrymmet tillsammans. Mycket symbolik!