•  
  • Archives for tankar (13)
  • Page 2

Eckhart Tolle

Comments: No Comments
Published on: September 18, 2011

” När jag ger upp det jag är, blir jag det jag skulle kunna bli. När jag ger upp det jag har, får jag det jag behöver.”

Och så är det väl eller hur? När du har gett upp ditt motstånd kommer en känsla av acceptans och med detta kommer en känsla av frid. Ibland håller vi fast våra smärtsamma tankar som om de vore “sanningen”, vi trampar vatten i vår egen sörja. Är det inte så att vår “smärta” redan har varit och det är vi som håller fast den och återupplever den med våra tankar. Jag hade en upplevelse i min Bergsmeditation för flera år sedan som påminner om detta som Tolle pratar om i den filmsnutt jag lagt in.

Jag läste idag en snutt från boken “Ledarskapets Tao”.

” När jag ger upp det jag är, blir jag det jag skulle kunna bli. När jag ger upp det jag har, får jag det jag behöver.”

Detta fick mig att bli påmind om en Bergsmeditation som jag hade för många år sedan och som var såpass stark att jag fortfarande kommer ihåg den.

I Bergsmeditationen går man en specifik väg varje gång, även om vägen är detsamma är upplevelsen och symbolerna oftast olika. Den här gången var jag i mitt berg och jag var uppe vid toppen av berget. Jag tänker inte gå in på detaljer utan mer på vad som jag upplevde. Berget var uppdelat i olika skikt och i varje skikt befann jag mig i olika traumatiska situationer. I varje skikt kämpade jag på olika sätt. I ett trampade jag vatten, det fanns inga möjligheter att ta tag i något, jag trampade ganska länge tills jag insåg att jag så småningom inte skulle orka trampa längre. Situationen gjorde att jag helt enkelt bestämde mig för att “ge upp”. I samma sekund som jag gjorde detta öppnade sig något i botten av skiktet och jag drogs med på samma sätt som när man drar ut badkarsproppen, ner till nästa skikt och nästa moment av kämpande.
Varje skikt bestod av olika saker men samma sak hände varje gång, jag gav upp och ett lager till fanns.

Denna meditation gjorde att jag blev väldigt känslomässigt berörd och jag fick en väldig tydlig bild, känsla, insikt i hur jag känslomässigt betedde mig. I mitt liv slet jag verkligen med att hålla mig uppe känslomässigt och detta var ett mönster som jag hade med mig från det jag var mycket liten. Att visa hur utsatt jag var, hur sårad jag var och hur illa jag for, var samma sak som att dö. Jag insåg hur mitt “lilla barn” hade fått trampa vatten och hur jag fortsatt med detta eftersom jag inte visste att det fanns ett annat sätt att vara/bete sig på.

Med detta vill jag påminna, visa, att det ibland är mer värt att släppa taget än att kämpa emot. Att fundera vidare och djupare över den känslan som du kämpar med att hålla nere, vad händer om du ger efter? Vad är det värsta som kan hända? Och vad tror du händer efter det?

Så något värt att minnas är: ” När jag ger upp det jag är, blir jag det jag skulle kunna bli. När jag ger det jag har, får jag det jag behöver.”

 

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Tankar, attityder och dess kraft

Comments: No Comments
Published on: September 7, 2011

Rosenthaleffekten, eller pygmalioneffekten, är det något som du hört talas om?

1968 gjorde Robert Rosenthal ett berömt försök som handlade om hur vi påverkas av våra förväntningar. Många av oss vet vilken kraft våra tankar har men frågan är om vi verkligen tar det på allvar? Pygmalioneffekten är ett utmärkt försök som i mina ögon verkligen visar allvaret.

Robert Rosenthal valde slumpmässigt ut ett antal skolor i USA. I dessa skulle han pröva hypotesen att tankar och attityder är skapande. I dessa skolor lottade han slumpmässigt ut ett IQ tal till varje mellanstadie elev.

Lottningen var hemlig och det tilldelades låg, normal och hög intelligens.

I mellanstadiet får eleverna nya lärare och dessa lärare får på deras klasslistor även reda på elevernas IQ nivå. Rosenthal säger till läraren att han har “testat” barnen och det är därför läraren får reda på IQ nivån för att “hjälpa” barnen. Läraren lovar att hålla intelligens nivån hemlig.

Under försökets gång låter Robert barnen genomföra standardiserade prov med jämna mellanrum och läraren får även skriva personliga utlåtande om varje barn varefter tiden går.

( Ni har säkert i minnet att Robert Rosenthal aldrig hade träffat dessa elever och att IQ siffrorna -intelligensnivån, enbart var slumpade.)

Efter bara en kort period uppstår mönster.

De elever som blev tilldelade (slumpmässigt) en låg intelligenskvot blev sämre och sämre på proven. Lärarna rapporterar också att de anser att dessa barn är tröga, håglösa och ointresserade.

Eleverna med slumpmässigt hög intelligenskvot blir bättre och bättre och lärarna rapporterar att dessa elever är pigga, alerta, vakna och nyfikna.

Man avbryter försöken efter ett tag och får efter det arbeta för att rätta till uppfattningar så att inte elevernas framtid skulle påverkas av detta.

Min tanke om dig, ger mig en attityd. Min attityd påverkar dig, du får en tanke om dig själv och du ger svar utefter min förväntade tanke.

Försöket ger upphov till oändliga av variationer om hur mycket våra tankar, våra attityder påverkar, både oss själva och andra.

Image: digitalart / FreeDigitalPhotos.net

 

 

Tacksamhet

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: August 21, 2011

En värkande kropp väckte mig idag och det var med stapplande steg som jag tog mig upp.

När jag sedan satt ner och tittade ut på ett spirande skymningsljus blev jag tacksam.

Tacksam för att jag hade en kropp som stapplade upp. En soffa att sitta i och ett fönster att titta ut genom.

Tacksam för möjligheten att göra mina tankar synliga och mina känslor bekräftade.

Tacksam för gemenskapen med mannen som ligger och sover. Tacksam för den släkt som finns kvar som bär på samma minnen som jag.

Tacksam för att den lilla terroristen till Ozzy finns som ger många skratt men en aning otacksam för behovet som han just nu visar att han har, behovet av att gå ut!! ;)

Vara överallt och ingenstans

Categories: Glimtar om mig
Comments: 1 Comment
Published on: July 25, 2011

Är fascinerad över hur det som försiggår runt omkring ger upphov till funderingar. Återigen kom jag att tänka på hur mycket det krävs för att kunna fokusera. Återigen var det Ozzy, vår lille “ängel” :o som fick mig på tråden igen.

Idag har varit en av de dagar då jag försökt göra för mycket samtidigt. Detta trots att jag vet att det där med simultankapacitet är det bästa sättet att slösa bort tid och inte få gjort någonting.

En av svårigheterna med Ozzy är hans mycket utvecklade jaktinstinkt och hans något mindre utvecklade förmåga att lyssna till mig. Jag är helt enkelt inte intressant nog att fokusera på när det finns så mycket smarrigt för en hund att nosa på när vi är ute.

Och jag känner igen mig! Fast med den skillnaden att det finns för mycket intressant som drar mitt sinne från det som jag bestämt mig för att göra. Tankar susar iväg helt enkelt.

En artikel som jag håller på med och som behöver bli färdig fick mig att börja leta efter fakta på nätet, som fick mig att bli intresserad av ett sidospår, som fick mig att läsa en hemsida, som fick mig till en blogg, som fick mig att bli intresserad av hur den var upplagd, som fick mig att undersöka detta..m.m. Ja, ni förstår. Samtidigt fick jag ett telefonsamtal som fick mig intresserad av ett annat ämne som behövdes noteras. Samtidigt satte hungern in och medan jag åt läste jag en bok där det fanns intressanta vinklingar på ett annat ämne.

Tja, vad ska jag säga…Ytterligare en dag då jag bekräftat för mig själv att jag går vilse då och då och vem får mig på spåret då jag frustrerat försöker få en vettig promenad?!

Knappast någon idé att lägga min frustration på stackars Ozzy som bara vill dra i sig alla härliga dofter när det är mig själv jag är irriterad på.

 

 

Stjärnornas tröst

Categories: Allmänt
Comments: No Comments
Published on: July 22, 2011

Stjärnornas tröst

Jag har frågat en stjärna i natt
-- ett ljus långt bort där ingen bor --:
"Vem lyser du, främmande stjärna?
Du går så klar och stor."

Hon såg med en stjärneblick,
som gjorde min ömkan stum:
"Jag lyser en evig natt.
Jag lyser ett livlöst rum.

Mitt ljus är en blomma som vissnar
i rymdernas sena höst.
Det ljuset är all min tröst.
Det ljuset är nog till tröst."

Karin Boyes dikter har gjort mig sällskap
ikväll. En dag och kväll som samlat många
till gemensamma stunder då helande tankar
har sänts till de som drabbats i Norge.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
«page 2 of 2
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Sunday, December 5, 2021