Buddha sa -
Gå på bron, men bygg inte på den.
Ibland tänker jag på det när jag tycker att det börjar bli väldigt besvärligt. När känslor och händelser tonar upp sig som om de hade betalt för det.
Eller när vägen mot målet är full med, vad jag tycker, jobbiga hinder.
En bro som är en övergång. Från en sida till en annan. Bron som tar dig över till något annat.
Denna övergång kan som sagt se väldigt olika ut, ena gången lätt och med ett flow som gör att man riktigt flyger över och andra gånger stapplar man fram och tror att aldrig bron tar slut.
Och det är då som man lätt börjar bygga bo på den. När det tornar upp sig så att man bara ser det besvärliga. Eller man blir så upptagen av alla bekymmer så man stannar till, ger upp och slår läger. Ett läger där mitt på bron.
En bro som inte är byggd för boende, inte ens för tältande utan enbart som en övergång.
I bergsmeditationen som jag använder mig av för personlig utveckling i grupp bland annat så finns också en bro.
En bro, som förutom att vara en övergång från ett stadium till ett annat också är en symbol för hur du hanterar känslor. ( Bron går över vatten )
Även inom den symboliken ser jag sanningen i det som Buddha sa. Att bygga bo där mitt på bron skulle kunna vara att ha fastnat i ett sätt att hantera känslor, eller att du helt enkelt inte kommer bort från det som hänt eller händer. Att du stannar där och ältar i all oändlighet.
Så bygg inte bo på dina broar. Se det som nödvändiga övergångar för att komma till ett nytt läge. Livets landskap innebär att det ibland är nödvändigt att ta sig över forsande känslor eller djupa raviner av sorg men vi ska inte stanna där. Vägen fortsätter.