Nästan alla kan klara motgångar, men om du verkligen vill testa en människas karaktär, ge henne makt.
~Abraham Lincoln~
Ett citat värt att fundera på. Hur skulle du klara av makt?
Hur skulle du styra och ställa om du visste att dina tankar och önskningar blev till praktisk verklighet?
Karaktärstest? Japp!!
I förra veckan på Comunicera satt vi och pratade om vilka olika roller som det är vanligt att man tar i en familj. Det är ju ganska vanligt och om man är fler syskon kan det även vara tydligt vilken roll man själv tagit. Den duktiga kanske, den osynliga eller räddaren och så har vi clownen och det svarta fåret.
Själv har jag haft rollen som det svarta fåret. Den udda med “fel” åsikter, den upproriska och protesterande. Den som varit föremålet för suckar och beklagande. En stämpling som i många fall håller i sig långt upp genom åren.
Alla väljer vi hur vi ska överleva och mitt val för att synas och även för att få lov att finnas till, var att ta den rollen. Hur det gick till har jag svårt för att reda ut eftersom det här skedde ganska tidigt men jag kan ana mig till att det handlade om den eller att bli osynlig. (vilket jag även var för en kortare period)
Ett skäl till min roll tror jag även var för att min omgivning skulle klara av den roll de själva hade i min uppväxt. Om jag inte var den person som man kunde lägga “skuld” på så skulle det ju betyda att de kanske själva fick ta en lite noggrannare titt på sig själva.
För att klara av förluster, övergrepp och bortskjutande blev jag helt enkelt den som var tuff och revoltrisk. Och roller har en tendens att hålla i sig genom åren, ett skäl kan vara att det lilla barnet fortfarande finns kvar där inne. Ett barn som behöver ha attityder som känns trygga för sin överlevnad.
En roll som behövs för “godkännande”. Detta kom jag att tänka på när jag läste bloggen Dum Spiro Spero.
Marie-Louise bloggade där i går om godkännande och den oron som fanns för att göra sina närmaste besvikna. Upplevelsen av nödvändigheten att uppfylla sin släkts förväntningar. Och det är ju inte så konstigt..vi har ju alla haft en uppväxt som varit en del av det som format oss. En del av de val av roller som vi själva tagit på oss.
Det kan ta tid och det kan göra ont att släppa taget om det som är tryggt. Det kan ta tid att acceptera en annan syn på sig själv och ännu längre tid att vara trygg med att visa den för de som varit delaktiga under uppväxten.
Ibland händer det även att när vi själva klarar av att gå ut ur rollen så upptäcker vi att omgivningen för länge sedan har släppt sin “stämpling”, att de successivt har förändrat sin syn. Det är vi själva, som är så rädda för att släppa taget om det gamla invanda, som har kvar den roll vi fortfarande tror att vi behöver ha för vår överlevnad.
Då och då kan det nog vara värt att fundera över de roller vi tar i olika situationer…
——————————————————————————————
Image: luigi diamanti / FreeDigitalPhotos.net
Jag tror på attraktionslagen och jag har även en viss reservation angående denna. Anledningen till min reservation är för att jag upplever att den även kan skapa problem. Om du exempelvis har en affirmation som du upprepar för dig själv ofta. Något du verkligen har föresatt dig att nå. Vad händer då om du inte kommer dit? Oavsett hur mycket du prövar, affirmerar och agerar? Då kan det skapa dåligt samvete, dålig självkänsla och självförtroende och upplevelsen av att du måste vara en sämre människa eller att du inte är värd att uppnå det där som du så starkt önskar.
Min erfarenhet är att det finns otroligt många ute i världen som inte är så balanserade att tanke och känsla är ett. Och för att krångla till det lite, de är kanske ett men har sitt utgångsläge i en mindre god känsla för sig själv.
Jag har pratat många gånger med människor som säger att de är så trötta på att höra om de som ständigt upplever att de får det som affirmerar sig fram till. De blir ledsna, uppgivna och går omkring med ett ständigt dåligt samvete. Kanske borde de anstränga sig lite mer, vara lite bättre och godare än vad de är.
Om du inte känner eller har erfarenhet av att du är värd att vara lycklig exempelvis blir det oerhört svårt för dig att känna att meningen ” jag är lycklig” helt igenom är sann. Många upplever att de står och ljuger för sig själva.
För de personer som har en stabil självkänsla och ett starkt självförtroende, handlingskraft och målmedvetenhet tror jag attraktionslagen fungerar väldigt bra för men som sagt en aning sämre för de som inte har den bärigheten.
Personligen har jag aldrig riktigt lyckats med att stå framför spegeln och intala mig själv att jag är lycklig eller vacker om jag inte upplever att jag är det. Och det är först om jag verkligen tror att det är sant som jag också tror att det fungerar.
Nu läste jag för ett tag sedan en bok “Upptäck din livsenergi” om något som verkligen talade till mig och som tog upp ämnet affirmationer.
Jämför exempelvis följande affirmation:
Jag är rik. Jag har alla pengar jag vill ha.
med
Jag är villig att vara ekonomiskt framgångsrik.
Hur låter det tycker du? Absolut väldigt mycket bättre enligt mina öron ialla fall.
Att jag är villig att vara ekonomiskt framgångsrik är absolut sant, både för min känsla och tanke.
Så villighet kommer att vara det som jag kommer att använda mig av fortsättningsvis om jag arbetar med attraktionslagen.
Det här känner jag igen…Oron och brist på tillit.
Hur jag eller andra också för den delen har en tendens att måla upp bilder av förlopp som överhuvudtaget inte händer.
Vad är det som gör att man ständigt plågar sig själv med alla dessa tankar?
Tankar som förvandlas till känslor och som i sin tur gör att magen gör loopar, sinnet blir helt ofokuserat och en hel dag bara kan försvinna i en dimma av obehag.
Självplågeri i allra högsta drag.
Vi drar ständigt slutsatser i vårt liv. Det är svårt för oss att låta bli. 1+1 är 2 eller så har vi bestämt oss för att det blir 3. Oavsett vilket så drar vi en slutsats från det vi hör, ser eller känner. Slutsatserna bestämmer de val vi gör och med detta så formar de också vårt beteende och vårt beteende påverkar vår omgivning som i sin tur KAN leda till att vår slutsats kan bli en profetia …eller inte.
Jag vet inte hur du gör när du har brist på tillit men jag försöker ta ett steg tillbaka och fundera över situationen igen..finns det någon rim och reson i det jag tänker? Hur sannolikt är det att det inträffar? Och har jag någon kontroll över den situationen?
Och är det intressant för mig? Kan jag lägga mitt fokus på något annat i stället och istället arbeta mot det målet?
Det sista är betydligt bättre för min egen del och har underlättat mycket när det gäller oro rent allmänt,,framförallt om det är oro över något som jag egentligen inte har en aning om det stämmer eller ej…
“Att vara karl för sin hatt” är förmodligen ett uttryck som många har hört..att kunna stå för sina åsikter och göra sina värderingar så att säga.
Även om kvinnan, människan, i mig slår lite kullerbyttor vid uttrycket karl och den symbolik angående detta som finns i uttrycket, så ligger det mycket värden i detta som jag tycker är bra.
Och morgondagens demonstrationer är också ett sätt att vara karl/kvinna för sin hatt. Att visa var man står och vad man värderar. Det är även ett sätt att visa att man inte är ensam om att tycka och tänka detta och ett sätt att söka gemenskap och samhörighet.
Nu tänker jag inte att var och en av oss precis behöver gå i demonstrationståg eller så men däremot så undrar jag om inte var och en behöver fundera lite om vi verkligen bär rätt hatt eller om vi ens bär hatt överhuvudtaget?
Är det så att vi är ganska barhuvade? Är våra tankar även förankrade i ett handlande utefter dessa? Och är våra tankar förankrade i våra värderingar och till sist är våra värderingar de som vi verkligen vill ha och inte ärvda tankemönster från vår barndom?
Står vi för det vi tänker och tänker vi efter våra värderingar och är vi medvetna om vilka värderingar vi har?
Det går att demonstrera på olika sätt och ett sätt är att hela tiden vara medveten och förankrad i sig själv och vara den personen, både i tanke, ord och gärning.
Ha en god 1 maj!!
I gårdagens Metro fanns en liten notis om en 26-årig kille som hade smygfilmat en kvinna i ett solarium. Killen själv erkänner att han har gjort det och säger samtidigt eller rättare sagt hävdar att han inte velat kränka hennes integritet.
Näpp, det är jag faktiskt väldigt övertygad om att han inte hade en tanke på. För är det inte så att om man tillhör den kategori av personer som enbart har sig själv i åtanke, då blir det svårt att se/höra och känna vad andra upplever.
Den egna omedelbara behovstillfredsställelsen är det som gäller. Solen snurrar runt mig och jag är medelpunkten.
Jag vill ha, jag behöver, jag ska fram och ge mig det!
För de som inte riktigt vet hur begreppet integritet förklaras så säger Wikipedia så här bland annat:
Integritet som rättighet innefattar:
Egen integritet:
En känsla av okränkbar rätt till vad en individ uppfattar som sin egen personlighetssfär det vill säga den del av sitt liv som personen själv kan bestämma över och ha fredad (tankar, känslor, tro, egen kropp, sina saker, eget utrymme, etc).
Mitt möte med Hekates hundar 
Vi är våra förmödrar
Att vara ensam, udda och ledsen
Broar
Varför ett altare?
Vilken lycka att få vara
Vilka spår lämnar du efter dig?
Malou Thorman, personalvetare, symbolterapeut.
För företag och privatpersoner som vill arbeta med sin kreativitet, intuition och personliga utveckling.
Bergsmeditationer.
Jaha, kände jag när jag läste igenom det mejl jag fått. Ett mejl som var ifrågasättande och en aning kritiskt. Och kritiken och ifrågasättandet gällde att jag var bekant med en annan person! Varför skickar man mig ett mejl som gäller någon annan? Texter som handlar om skuggor och att inte bedöma varandra, för att[...]
För länge sedan dök mitt intresse upp för Gudinnan. Vår patriarkaliska kyrka har inte fångat mitt intresse och jag har funderat över vilken betydelse det har för oss kvinnor att inte känna igen oss i den Gudsbild som ges. Personligen kan jag fortfarande inte riktigt identifiera mina andliga upplevelser som vare sig feminina eller maskulina[...]
Tillhör du dem som låter dina drömmar om något att förhindra dig att njuta fullt ut av nuet? Visst kan man känna igen sig i detta? Att drömma sig tillbaka till önskningar man haft och känna ett litet stygn av sorg eller bitterhet? Tänk om jag hade tagit det där året och läst i[...]
Memory Lane …Idag började jag nynna på en låt som jag tror är en av alla de som heter Memory Lane. Åtminstone är det de ord som jag ständigt upprepar. Och så skulle jag då sätta mig och skriva in något om fullmånen, som redan påverkar, men som du kan se som en rund glimrande[...]
Fullmåne – och en massa känslor Nu på onsdag är det fullmåne och den här gången i kräftans tecken. Ett vattentecken som är känslor. Och känslor, som vi pratar om dessa känslor! Hur många gånger läser man inte på facebook, hemsidor, artiklar och i böcker om känslor? Du känner vad du känner och din känsla[...]
Det är lustigt det där med våra skuggor tycker jag. Ibland undrar jag om det inte är de som har oss i ett grepp och låter oss dingla hit och dit. I alla fall om vi är så oerhört rädda för att närma oss dem eller att låta andra se de skuggor som vi är[...]
Idag kom den första veckans kreativitetsboost från Elena. Elena är symbolpedagog och har på sin hemsida lagt ut tips på hur man kan plocka upp sin egen lust att skapa. Egentligen så spelar det ingen roll vad det är tänkt att man ska använda kreativiteten till. Jag menar även om du vill skriva är det[...]
Januaris måne kallas bland annat varg måne. Namnet kommer ifrån ursprungsbefolkningen runt om i världen och inte bara från USA även om det kanske är vanligast där. Föreställ dig ett landskap täckt av snö i skog och på barmark, kallt och med ett sken som nästan blir isande blått när fullmånen skiner. Det är ont[...]
Epiphany – 6 januari Den stora festen är nu här. I vissa länder är det fortfarande en dag/kväll som firas. Gåvor överlämnas, olika ritualer och ceremonier görs och det är fest och glam. Epiphany härstammar från antikens Grekland och betyder manifestation och plötslig uppenbarelse. Det är ett ord som beskriver en plötslig och slående insikt.[...]
12 dagar av Jul Denna dag har tre namn på sin lista och utav dessa har jag valt Julian the Hospitaller eller Julian den fattige som han också har kallats. Man har inga exakta datum för när han levde men under 700 talet e.Kr ska det ha varit. Det sägs att hans far såg häxor[...]
Not logged in