Susan Cain pratar om hennes erfarenhet av att vara introvert.
Och precis som hon med automatik tog på sig rollen att vara extrovert eftersom det är så som man ska vara så gjorde jag. Och så har nog väldigt många av oss gjort genom åren. För att vara en i gänget, en i familjen och en i arbetslaget så behöver man följa normen. Det ska vara kul att göra allt tillsammans och på villkor som de mest utgående personlighetstyperna bestämmer.
Som introvert och tillhörande den mer känsliga personlighetstypen har jag alltid haft ett behov av att vara den som står lite vid sidan och mer lyssnar på omgivning än att tar en aktiv del av den. Jag har alltid trivts med mina böcker och med mina tankar.
Hur många gånger har jag inte fått en dunk i ryggen och någon har sagt,,- men kom igen nu, det här är kul! Hört suckar när jag ville gå hem tidigt eller hört någon sådär lite i smyg sagt – hon är lite tyst o konstig den där!
När jag för flera år sedan fick kläm på att extroverta inte hade monopol på hur man skulle vara då blev det en förändring för mig. När jag insåg att det inte var något fel på mig då kunde jag också acceptera min egen introvert personlighet och plötsligt blev jag då också lite mer benägen till att ta en aktiv del i den sociala världen.
När jag inte längre behövde gömma min introverta sida fick jag över energi till att vara mig själv och det innebar även att vara mer social. Och det finns oerhört mycket positivt med att vara introvert och att vara extra känslig. Vi behöver bara plocka fram det för oss själva, se det och inse det.
Jag är villig att acceptera alla sidor av mig själv
Kram
Malou
Mitt möte med Hekates hundar 
Vi är våra förmödrar
Att vara ensam, udda och ledsen
Broar
Varför ett altare?
Vilken lycka att få vara
Vilka spår lämnar du efter dig?
Not logged in