Med sinnet inställt på att vara öppet har man möjlighet att upptäcka det som ger färg i tillvaron. Det som verkar vara intetsägande och grått har de mest sprakande egenskaper om man ger det tid.
Naturen vill gärna dela med sig av sin kunskap om vi bara ger oss själva den tiden.
Oavsett vilken årstid och vilket väder det är finns det något att lära, att hämta kraft ifrån i naturen.
Är det något som är givmilt, så otroligt generös som vår jord? Den ger och ger och oftast tar vi bara, utan en tanke på hur det dränerar den enda kraft som vi egentligen lutar oss mot.
Att öppna sina ögon innebär att man ger sig själv och jorden en chans att bli mer synkade.
Genom naturen kan du hitta värden i dig själv. Få en möjlighet att se de små färgsprakande saker i dig själv som gärna vill ha ett uttryck.
Tillit!!

Så fint skrivet. Ofta är det just detta jag söker när jag ger mig ut med kameran. Ibland upptäcker jag och kan se, andra gånger inte. Mycket beror på sinnelaget och dagsformen. Det är en sann konst att se.
Sinnelag och dagsform..absolut tror jag…Jag tror också att det hjälper att man bakar in det när man går ut i naturen,,att det handlar om att öppna själen för det runt omkring dig. Jag upplever att man kan använda det som en “trigger”. Ut i naturen-öppna för själen!
Så sant, jag låter naturen ge mig mycket och jag njuter av den glädjen den ger mig. Ger jag något tillbaka ..hm, skulle vara det att jag försöker återge det fina med naturen i bilder för andra att njuta av. Vilken vacker bild du har med i inlägget idag. Ha en skön skön dag. kram
Min man är det som tagit bilden..Tack för det. Jag tror säkert att du ger tillbaka. Precis som för människor tror jag bekräftelsen av att se är fullt tillräckligt. Genom dina bilder anar jag att du ser..:)…När man “ser” är det min uppfattning att man också agerar utefter det. Det ger sig lite med automatik,,tror du inte det?
När du verkligen ser en annan person då agerar du efter det eller hur? Medmänsklighet! Likadant med naturen tror jag. Mednaturlighet..nytt ord det där..:o)…