Tänk vad natten har en tendens att göra mig och kanske andra också, lite inåtvända.
Tankar som har svårt att göra sig hörda dagtid får plötsligt utrymmet att krypa fram.
Tankar som kanske inte alltid är av det roliga slaget. Tankar som väcker oron i magen.
Tankar som lägger ihop dagens, veckans och månadens intryck till något som enbart har med graden av självkänsla att göra. Eller?
Är det då som intuitionen talar som bäst?
Att det inte har med självkänsla att göra utan snarare då som intuitionens klara röst hörs? Eller är det båda?
Låt nattens tankar mogna I ljuset innan du bestämmer dig för att agera.
Malou
