
Att ta till sig Gudinnan som symbol innebär för mig att jag fortfarande är i det samhället som jag behöver vara i, jag använder mig fortfarande av regelverk och jag finner mig i att leva med lagar som är nedtecknade på dokument, jag anpassar mig efter det materialistiska samhälle som jag befinner mig i men sakta men säkert förändrar sig min inre energi så att jag kan närma mig mitt ursprung, det som jag ser som min andliga energi.
Genom Gudinnans arketyp kan jag hitta förståelsen för mig själv, jag hittar mina bärhandtag som ger mig den trygghet som jag behöver. Med Artemis i mitt sinne går jag ut i naturen och upplever närvaron av mig själv i träden, gräset, ja, i allt det som finns runt omkring mig. Hestia hjälper till så att jag hittar mitt fokus, min härd, och ändå kan vara ofokuserad. Svårt att förklara. Det är som att se utan att stirra. Jag hör den skapande energin i vinden och jag låter mig bli helad av bergets viskande röst.
Jag tar till mig och är en del av de feminina, urgamla, traditionerna. De traditioner som helgar Moder Jord och hennes feminina former. När vi inte helgar de feminina energierna, när det inte finns respekt för vår synergi, vår tillhörighet, då blir det enkelt att skövla vår natur. Jag upplever ett behov av ett större avstånd till de patriarkaliska principerna. Ett behov till ett närmande av de helande, närande feminina principerna, jorden, grottorna.
Vi behöver lära oss att känna, se och uppleva de energier som enbart Är. De energier som är liksom tunna vävar. De energier som bara finns och som är upp till oss att återupptäcka.
Bild: nuchylee / FreeDigitalPhotos.net

Så fint du uttrycker det Malou… tack!
Tack fina…jag kan tänka mig att det är fint nu runt Mundekulla när det börjar grönska. Jag hoppas att mina vägar leder dit igen..
Hej Malou!
Jag gillar ditt sätt att formulera dig på och känner att jag kan relatera till det i mitt eget liv. Tack!
Tom