Promenaden i Trollskogen påminde mig om samtal som handlar om samverkan.
Skogen och alla dess invånare ger oss härliga lektioner om relationer. Om vikten av att ha ett friskt och gediget rotsystem, att det fungerar att samverka trots olikheter.
Att det blir intressant att vara i sammanhanget när man ger möjlighet för egna uttryck, när man släpper in det som inte är arttypiskt. Att det finns tillväxtmöjligheter för det nya och kanske lite sköra. Att tillåta sig själv stå i skydd av det som är äldre och stabilare tills man själv vuxit till sig.
Att förstå att alla liv inte ser ut på samma sätt. En del har möjlighet att gå rakt på målen och andra får ta en annan väg. Att vi alla har en möjlighet att växa på vårt eget sätt. Hur vi kan sno oss runt på allehanda sätt och någonstans har vi ändå längtan till “det där” ljuset.
Att förstå hur det som varit före oss ger oss en grund och näring för hur vi kan växa i dag. Hur vi kan ta till oss denna näring och låta något annat få liv.
Visst är det fantastiskt med dessa skolsalar?
