Något som kan hindra mig att vara närvarande är om jag tillåter ältande tankar få bo i mitt sinne. Det kan vara en tanke om en person som jag tycker har svikit mig, som har betett sig på ett sätt som gör mig ledsen. Det kan också vara händelser, minnen från längesedan som kommer upp till ytan eller om oro för något som ligger fram i tiden.

I dagarna har det hänt att det blev för mycket från en person så att den typen av negativa tankar tog över mitt sinne. En person som agerar på ett sätt som är tvärtemot det sätt som personen vill göra sig känd för.

Vad kan jag göra för att inte fastna i det här? För att jag inte ska bli negativ när mina idéer används som om de var sprunget från personen själv?

Släppa taget om dem! Det är lösningen.

Ska jag låta mina tankar och känslor om en annan person få styra mitt liv? Absolut inte.

Jag vänder också på tanken och funderar på om jag gör någon besviken? Klampar jag in i någon annans integritet?

Sätter jag inte mina egna gränser och låter jag någon annan förverkliga mina drömmar för att jag inte gör det själv?

Det är många frågor man kan ställa sig själv och vad man absolut inte ska göra är att göra sig illa mer än vad man tycker att någon annan har gjort.

En person kan göra mig illa en gång medans om jag ältar så gör jag mig illa gång på gång.

Det är många gånger som vi möter situationer vi har mött förut. Enda skillnaden är att de bärs av andra personligheter.

Den dagen då vi har läkt ut och accepterat då möter vi den aldrig igen.

Sitter och arbetar undan det som behöver göras. Då och då slinker tankarna iväg på andra saker. Ett ord, en mening i en artikel gör att känslan drar iväg och jag hamnar i min egen lilla värld ett tag.

Ett litet ord, tacksamhet, tar tag i mig idag. Ett så litet ord med så stort värde. Ibland är det lilla verkligen det stora. Och jag är tacksam. Tacksam för att syssla med det som jag drivs av så mycket. Möten med olika personer, innerliga samtal och känslofyllda ord. Meningsfullhet.

Att få skapa någonting, något som betyder något, inte bara för mig utan för den person jag möter. Det är att vara i centrum, i mittlinjen, i det som betyder något. Samtidigt kostar det. Man luras ibland tro att det inte kostar för dem som arbetar med det de vill.

Det är inte alltid en dans på rosor, pengar till mat och hyra kommer inte som manna från himlen. Förmodligen hade jag haft det betydligt bättre ekonomiskt sätt om jag fortsatt vara anställd.

Ordet tacksamhet fick mig idag också att tänka på att samtidigt som jag lär ut så lär jag också in. Både genom kurser som vidareutbildar mig och genom just möten.

Alla jag möter har något att säga mig, något som talar till någon del av mig och är jag bara öppen nog så hör jag vad detta vill säga mig.

Och jag tror att vi alla behöver vara öppna för vad omgivning, vad möten kan säga oss. Och jag tror också att vi skulle må mycket bättre om vi är öppna för tacksamheten. Även om det är tufft när man står där i kaoset att hitta den upplevelsen så lönar det sig att ta en liten stund med tankar på tacksamhet.

Vad är det jag släpar på egentligen? Och vad är det du släpar på?

Jag tycker denna bild symboliserar alla dessa känslor som håller tillbaka. Alla tankar och upplevelser som säger att du inte är god nog eller bra nog. En kropp som värker eller av andra orsaker håller tillbaka det man vill göra. Och jag tycker också att bilden symboliserar det motsatta. Och det motsatta är det som jag vill fokusera på.

Att vi har essensen av vad fjärilen på bilden symboliserar inom oss. Vi har möjligheten att röra oss lätt som en fjäder, vi behöver endast plocka fram rätt verktyg inom oss. I det här läget,en sax.

Och saxen kan vara allt från ett läkarbesök, motion, terapi eller något annat som känns som det bästa för just din kedja eller rep.

För som jag ser det är det bland annat det som är själva grejen! Du behöver klippa bandet med det som du släpar på. Vi behöver inte alltid fokusera på att pulverisera ett stenblock, vi kan helt enkelt lämna det bakom oss.

Bilden ger mig en stark upplevelse…ja, just det ja! Och ibland är synliggörandet det enda som krävs för stunden!

Vår djupaste rädsla är inte att vi är otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vi är omåttligt kraftfulla. Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.

- Marianne Williamsson

Jag är villig att se min egen kraftfullhet och mitt ljus

Kram

Malou

………………………….

Bild: okänt ursprung

De Bonos hattar är en effektiv metod att använda sig av för att komma runt det gamla vanlliga sättet att tänka på. En metod för att komma vidare i en process i ett företag/skola eller individuellt.

Six Thinking Hats är en bok som skrivits av Edward De Bono och som ger perspektiv på olika sätt att tänka. De sex tänkarhattarna symboliserar olika sätt att tänka, och ska användas genom att man enskilt eller i grupp fokuserar på ett problem från sex olika perspektiv. De sex hattarna har olika färger och tas på antingen mentalt eller fysiskt.

Vit hatt symboliserar fakta. Vad vet man om problemet?

Grön hatt symboliserar det kreativa perspektivet. Vilka idéer och förslag finns det?

Röd hatt symboliserar det intuitiva perspektivet. Hur känns det här? Perspektivet behöver ej förklaras.

Svart hatt symboliserar hot och risker. Vilka hinder finns? motiveras logiskt.

Gul hatt symboliserar det positiva som motiveras logiskt. Vilka är fördelarna?

Blå hatt symboliserar själva processen, den tänker till om tänkandet och sammanfattar och håller reda att alla hattar får komma till tals.

På olika sätt tar man sig vidare med hjälp av dessa hattar,,jätteeffektivt att använda!

Privat brukar jag ibland använda mig av en metod som är liknande denna men som jag har gett gestalter istället.

Har jag en idé, ett problem eller liknande som jag funderar fram och tillbaka på kallar jag samman mina inre figurer till ett “runda bords möte”.

Där har jag sura Rut, som alltid är negativ och ser problem med allt.

Kloka Sara, är den som är logisk och som alltid spaltar upp och är lugn och sansad.

Etc, etc.

Så fortsätter jag mitt möte med alla mina olika sidor tills alla har fått komma tills tals och därefter kan jag oftast ta ett beslut.

Lite same, same but different som Kreativitetstänket häromdagen fast mer ordnat och mer passande för gruppmöten inom organisationer och/eller skolans värd. Går att fördjupa sig riktigt ordentligt och även variera för utveckling. Exempelvis att den person som för det mesta ser hinder får vara den som pratar för det positiva etc.

Försöker följa mina egna råd och ta en sak i taget. Inget blir knappast bättre när man försöker göra allt på en gång.

Image: Salvatore Vuono / FreeDigitalPhotos.net

Inte lätt när huvudet är översvämmat av massor av intryck och härliga idéer som vill ut. Ibland blir det bara så mycket att inget blir av helt enkelt.

Hittar mig själv sittande rakt upp och ner och tomt stirrande rakt ut i luften.

Jag ger alla zombies som mig själv en igenkännande blick, tar ett djupt andetag och vänder mig till det tomma pappret framför mig och börjar skriva.

Rebekah Burgess

Tänk vad natten har en tendens att göra mig och kanske andra också, lite inåtvända.

Tankar som har svårt att göra sig hörda dagtid får plötsligt utrymmet att krypa fram.

Tankar som kanske inte alltid är av det roliga slaget. Tankar som väcker oron i magen.

Tankar som lägger ihop dagens, veckans och månadens intryck till något som enbart har med graden av självkänsla att göra. Eller?

Är det då som intuitionen talar som bäst?

Att det inte har med självkänsla att göra utan snarare då som intuitionens klara röst hörs? Eller är det båda?

Låt nattens tankar mogna I ljuset innan du bestämmer dig för att agera.

Malou

Foto: Anna Wedin Andersson

Jag skrev häromdagen ett inlägg i nakna coachens blogg om framgång – Vägen fram är rik. Mina tankar har fortsatt i samma tema och har ploppat upp då och då. En anledning är förmodligen att jag till helgen kommer att gå en kurs vars kursledare är David Ellzey, en amerikan som är lärare i Sedona metoden. Sedona är en metod som innebär att du förstår vilken kraft du har med dina tankar. Även en metod för att förstå och plocka fram alla de underliggande värderingar som du har inom dig och som du mer eller mindre omedvetet låter dig bli styrd av i ditt vardagsliv. Som jag skrev i blogginlägget Sedona :

De anser att Sedona är hemligheten med att behärska ”The Secret”. Sedona hjälper dig inte bara till att förbättra din materiella standard, om det nu är det du vill, utan den hjälper dig att plocka bort det som begränsar dig i livet oavsett om det gäller din fysiska hälsa, känslomässiga problem eller materiella problem, allt enligt Sedonas hemsida.

En risk med att anamma den här metoden eller överhuvudtaget mål-och handlingsplaner är att det är lätt att fastna på själva målet. Att inte uppskatta, förvalta och njuta av vägen fram. Jag tror inte på att låta sig själv bli uppslukad och att låta målet eller önskningen om ett mål bli det som styr i vardagen. Det blir svårt att njuta och att uppleva vardagen i nuet om det enda som är viktigt är ditt mål.

Som allt annat ser jag det som en konst att balansera. Det går att planera, att ha upplevelsen av att nå fram, känslan av att lyckas utan att gå förlorad och fastna i målet. Jag tror även på att det går att använda sig av ex, attraktionslagen, Sedona etc på ett sätt som gör att du snarare blir mer medveten om hur, vad och varför du har de tankar du har. Att detta kan vara ett sätt att snarare klargöra för dig själv hur du hittills har styrts av de tankar du har om dig själv och din omgivning.

Om jag har rätt om Sedona lär helgens kurs klargöra för mig och jag får säkert en anledning till att återkomma om det.

Här läser Karin Boye själv den första versen av I rörelse:

I rörelse är en dikt av Karin Boye ur samlingen Härdarna (1927).

Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr

” När jag ger upp det jag är, blir jag det jag skulle kunna bli. När jag ger upp det jag har, får jag det jag behöver.”

Och så är det väl eller hur? När du har gett upp ditt motstånd kommer en känsla av acceptans och med detta kommer en känsla av frid. Ibland håller vi fast våra smärtsamma tankar som om de vore “sanningen”, vi trampar vatten i vår egen sörja. Är det inte så att vår “smärta” redan har varit och det är vi som håller fast den och återupplever den med våra tankar. Jag hade en upplevelse i min Bergsmeditation för flera år sedan som påminner om detta som Tolle pratar om i den filmsnutt jag lagt in.

Jag läste idag en snutt från boken “Ledarskapets Tao”.

” När jag ger upp det jag är, blir jag det jag skulle kunna bli. När jag ger upp det jag har, får jag det jag behöver.”

Detta fick mig att bli påmind om en Bergsmeditation som jag hade för många år sedan och som var såpass stark att jag fortfarande kommer ihåg den.

I Bergsmeditationen går man en specifik väg varje gång, även om vägen är detsamma är upplevelsen och symbolerna oftast olika. Den här gången var jag i mitt berg och jag var uppe vid toppen av berget. Jag tänker inte gå in på detaljer utan mer på vad som jag upplevde. Berget var uppdelat i olika skikt och i varje skikt befann jag mig i olika traumatiska situationer. I varje skikt kämpade jag på olika sätt. I ett trampade jag vatten, det fanns inga möjligheter att ta tag i något, jag trampade ganska länge tills jag insåg att jag så småningom inte skulle orka trampa längre. Situationen gjorde att jag helt enkelt bestämde mig för att “ge upp”. I samma sekund som jag gjorde detta öppnade sig något i botten av skiktet och jag drogs med på samma sätt som när man drar ut badkarsproppen, ner till nästa skikt och nästa moment av kämpande.
Varje skikt bestod av olika saker men samma sak hände varje gång, jag gav upp och ett lager till fanns.

Denna meditation gjorde att jag blev väldigt känslomässigt berörd och jag fick en väldig tydlig bild, känsla, insikt i hur jag känslomässigt betedde mig. I mitt liv slet jag verkligen med att hålla mig uppe känslomässigt och detta var ett mönster som jag hade med mig från det jag var mycket liten. Att visa hur utsatt jag var, hur sårad jag var och hur illa jag for, var samma sak som att dö. Jag insåg hur mitt “lilla barn” hade fått trampa vatten och hur jag fortsatt med detta eftersom jag inte visste att det fanns ett annat sätt att vara/bete sig på.

Med detta vill jag påminna, visa, att det ibland är mer värt att släppa taget än att kämpa emot. Att fundera vidare och djupare över den känslan som du kämpar med att hålla nere, vad händer om du ger efter? Vad är det värsta som kan hända? Och vad tror du händer efter det?

Så något värt att minnas är: ” När jag ger upp det jag är, blir jag det jag skulle kunna bli. När jag ger det jag har, får jag det jag behöver.”

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Rosenthaleffekten, eller pygmalioneffekten, är det något som du hört talas om?

1968 gjorde Robert Rosenthal ett berömt försök som handlade om hur vi påverkas av våra förväntningar. Många av oss vet vilken kraft våra tankar har men frågan är om vi verkligen tar det på allvar? Pygmalioneffekten är ett utmärkt försök som i mina ögon verkligen visar allvaret.

Robert Rosenthal valde slumpmässigt ut ett antal skolor i USA. I dessa skulle han pröva hypotesen att tankar och attityder är skapande. I dessa skolor lottade han slumpmässigt ut ett IQ tal till varje mellanstadie elev.

Lottningen var hemlig och det tilldelades låg, normal och hög intelligens.

I mellanstadiet får eleverna nya lärare och dessa lärare får på deras klasslistor även reda på elevernas IQ nivå. Rosenthal säger till läraren att han har “testat” barnen och det är därför läraren får reda på IQ nivån för att “hjälpa” barnen. Läraren lovar att hålla intelligens nivån hemlig.

Under försökets gång låter Robert barnen genomföra standardiserade prov med jämna mellanrum och läraren får även skriva personliga utlåtande om varje barn varefter tiden går.

( Ni har säkert i minnet att Robert Rosenthal aldrig hade träffat dessa elever och att IQ siffrorna -intelligensnivån, enbart var slumpade.)

Efter bara en kort period uppstår mönster.

De elever som blev tilldelade (slumpmässigt) en låg intelligenskvot blev sämre och sämre på proven. Lärarna rapporterar också att de anser att dessa barn är tröga, håglösa och ointresserade.

Eleverna med slumpmässigt hög intelligenskvot blir bättre och bättre och lärarna rapporterar att dessa elever är pigga, alerta, vakna och nyfikna.

Man avbryter försöken efter ett tag och får efter det arbeta för att rätta till uppfattningar så att inte elevernas framtid skulle påverkas av detta.

Min tanke om dig, ger mig en attityd. Min attityd påverkar dig, du får en tanke om dig själv och du ger svar utefter min förväntade tanke.

Försöket ger upphov till oändliga av variationer om hur mycket våra tankar, våra attityder påverkar, både oss själva och andra.

Image: digitalart / FreeDigitalPhotos.net