Ett litet kul citat som man kan le lite igenkännande åt och ändå finns det något i detta som pekar på något.

Om det är så att det är en känsla som dyker upp då och då är det värt att fundera lite över varför känslan uppstår.

Kan det vara så att du ofta känner dig i underläge gentemot andra?

Befinner du dig i omgivningar där du oftast blir ifrågasatt och kritiserad?

Kan det vara så att du själv har sätt att kommunicera som innebär att andra får känslan av att de blir attackerade och därför egentligen inte lyssnar på dig utan tar till försvar i stället?

Har du en självbild som innebär att du är den udda personligheten som alltid har egna åsikter som ofta kan vara provocerande?

Oavsett vilket “varför” du kommer fram till kan det vara värt att lägga en tanke på om du är på rätt plats i rätt omgivningar eller om det är dags att fundera på det egna kommunikationssättet och värderingarna.

Afrodite, förmodligen inte en Gudinna som man först förknippar med kommunikation. Men för mig hör hon i allra högsta grad ihop med kommunikation. Kommunikation och kreativitet.

Jag har alltid varit djupt fascinerad av historia, arkeologi och myter. I min utbildning till symbolterapeut kom jag ännu djupare i min kontakt med myterna och framförallt med de Grekiska Gudinnorna. Varje Gudinna har sin arketyp, egenskaper som vi lätt kan applicera på oss själva. Afrodite är den Gudinnan som kan ge en djupare insikt, inte bara om kvinnans sensibilitet och sexualitet, utan även om hur vi kan kommunicera.

Afrodites medvetande är fokuserat men ändå mottagande. Kanske kan man säga att det är en aning likt en förälskelse. Jean Shinoda Bolen jämför Afrodites speciella medvetande med teaterljuset. Det ljus som lyser upp en hel scen.

“Detta speciella ljus hjälper oss att bli känslomässigt hänförda av en symfoni, att påverkas av en pjäs eller av en talares ord. Känslor, sinnesintryck och minnen aktiveras inom oss som ett svar på det vi ser och hör.”

Afrodites förmåga att både vara sårbar och osårbar hjälper till i en kommunikationssituation. Att vara fokuserad, vara engagerad och samtidigt bibehålla en viss distans så att man inte förlorar sig i sin egen känsla. När distansen går förlorad är vi inte längre den empatiske lyssnaren längre.

Att lära känna Afrodite, att ta till sig hennes energi är att omfamna sig själv.

Blogginlägg som är en repris

Visst är det så? Vad är det som gör att vi fortfarande går omkring med personer runt omkring oss i vårt liv som vi anser enbart dränerar oss?

Och har vi egentligen rätt till att överhuvudtaget ge någon ett namn som energitjuv?

Det är enkelt att sucka och säga..- oh, han/hon är en sådan energitjuv, det är så jobbigt att umgås med honom/henne. Eller – Jag blir alldeles dränerad och hon bara mal på hela tiden om sitt.

Men säg till då känner jag! Varför vara kvar i en situation som bara är plågsam? Umgås helt enkelt inte! Eller ett annat alternativ..fundera på vad det är som gör att du känner detta? Kan det vara så att det finns något hos dig som gör sig påmint och det är där problemet ligger?

Jag vet att det finns många förklaringar till varför man inte tar tag i detta. Det är släkt och för att det inte ska bli omöjligt att umgås, håller man god min. Det är arbetskamrater och för att det inte ska bli ohållbart på jobbet säger man inget. Och så fortsätter förklaringarna.

Men oftast går det att göra sin egen röst hörd,,men man måste orka att ta konsekvenserna utav det. Och kanske är det där som mycket av problemen ligger. Att man behöver ta konsekvenserna av det.

De personer som många idag kallar för energitjuvar har sin egen problematik att ta hand om. Många av dem är inte ens medvetna om att de av andra uppfattas som sådana och hur ska de då kunna göra något åt det? Många är svältfödda på närhet och gemenskap och vet inte hur de ska kunna närma sig någon på ett sätt som uppskattas.

Hittills har jag inte mött någon person som är energitjuv för att det på något sätt tillhör personens personlighetstyp, utan det har funnits andra skäl till detta. Sedan har det även funnits flera tillfällen när mitt mående har gjort att jag, med brist på egen energi, lägger över mitt eget mående och har energitjuv som en ursäkt.

Nej,,sluta använda ordet energitjuv som en ursäkt för att du inte klarar av att sätta gränser. Inte klarar av att ta konsekvenserna om du själv skulle öppna munnen och säga att vad du tycker och känner.

Jag är villig att sätta mina egna gränser och ta konsekvenserna av detta.

Kram

Malou

Venus inom romersk mytologi är samma som Afrodite inom den grekiska.

Hur många ser sig själv som en Afrodite/Venus? Som en kärlekens och skönhetens Gudinna, som en person full av oemotståndlig charm?

Inte allt för många skulle jag tro, bilden är alltför förknippad med det som vi inte får tycka om oss själva. Många har även svårt för att överhuvudtaget tycka om någon del av vare sig själv eller kroppen och detta är en anledning till varför så många motar bort den arketyp som Afrodite/Venus är från sitt medvetande. Och det är synd för Afrodite/Venus är väl värd att lära känna.

Om man går bakom ytan på Afrodite/Venus hittar man det som gör henne till den kärlekssymbol som hon har blivit. Där finns den energin som har förmågan till att trollbinda sin omgivning. Den makt till förändring som hon har.

Afrodite/Venus energier handlar i mångt och mycket om kommunikation. Hur du kommunicerar, hur du lyssnar, vilket känslomässigt engagemang du har som grund för din kommunikation etc. Afrodite/Venus är inspirationen till viljan att lära känna och att bli förstådd. Afrodite/Venus energin är som Jean Shinoda Bolen uttryckt det

”som rampljuset. Det är ett medvetande som både tar in det som det ger akt på och påverkas av det samtidigt. Det speciella ljus som hjälper oss att bli känslomässigt hänförda. Känslor, sinnesintryck och minnen aktiveras inom oss. Samtidigt kan det som har rampljuset på sig inspireras av publikens gensvar”.

Afrodite/Venus lockar fram, inspirerar och transformerar som den alkemiska Gudinna hon är. Afrodite/Venus är den bästa mentorn du kan ha, någon som ser dig och uppmuntrar dig, som gör det möjligt för dig att plocka fram potentialer du inte trodde du hade.

Om du kan välkomna henne som en del av dig då välkomnar du det sensuella och sinnliga. Du tar hand om dina känslomässiga upplevelser och kan finna njutning i den kreativa processen som även den, är sinnlig för många. Du tillåter dig själv att synas som om det är det naturligaste i världen och det är det som är vackert. Vackert och oemotståndligt. Den charm och attraktionskraft som visar sig när man talar, rör sig och handlar utifrån sitt djupaste engagemang är svår att slå på fingrarna.

Låt dig inte förblindas av det som till det yttre enbart verkar vara Afrodites/Venus egenskaper. Låt alkemins Gudinna hjälpa dig att förvandla det som är obearbetat till guld. Tillåt dig själv att närma dig din egen Afrodite/Venus så du kan uttrycka den kvinna som du är.

En av dina intentioner skulle kunna vara ( nu när så många är påverkade och medvetna om venus-passagen) att öppna sig för transformation. Att öppna sig för det som vackert och medmänskligt. Att öppna sig och tillåta sig själv vara den som man är.

Låt det som är du stråla ut till din omgivning, låt dem bli bländade av den skönhet som du är…..

Jag är villig att vara öppen för skönheten I mitt liv.

Kram Malou

Utmaningen ligger just i tilliten, att LITA på att man faktiskt är älskad och uppskattad av tillräckligt många. Att man duger, är duktig och värdefull. Att våga göra sin grej, är konstigt nog lite enklare, tycker jag.

- Kommentar Anna Lindvall, facebook

Fastnade för kommentaren eftersom jag tycker att just så är det ibland. Både en utmaning och en utmattning.

Det är ansträngande att inte ha tillit, fysiskt och psykiskt. Det ligger som en tung anspänning över axlar och sinne. Är jag älskad? Är jag värdefull?

Du behöver din omgivning för att finnas till. Se dig själv reflekteras i andras ögon. Oavsett hur stark självkänsla du har finns det behov av att bli bemött där man är.

Självkänslan är i  mångt och mycket en dagsvara tycker jag. Något som jag behöver arbeta med varje dag. Har man lite brokiga erfarenheter och kanske även tillhör de där introverta eller starksköra/hs personligheterna räcker den där lilla glimten i ögat till för att funderingarna ska ta fart.

Själv har jag fått mycket hjälp av att lära mig att ta ett steg tillbaka och ta till mig att bara för att jag tolkar min omgivning på ett speciellt sätt betyder inte det att det är så. Att våga fråga, att våga uttrycka sin upplevelse för att få den bekräftad eller förnekad känner jag är en stor hjälp.

Det kan vara så att man kämpar med sin tillit helt i onödan.

För att lita på att man är älskad och värdefull behöver man kanske våga fråga och framförallt behöver man kanske uttrycka till sin omgivning vad det är som gör att man känner sig älskad och värdefull så att de kan hjälpa till med detta.

- Det här xxx kan du hjälpa mig med för att jag ska uppleva tillit. Vad kan jag göra för att underlätta för dig så att du kan ge mig det?

Livet ÄR ett konstverk.

Kram Malou

—————————————————–

Foto: Anna Wedin Andersson

”Det är inte vad du tittar på som spelar roll, det är vad du ser…”
– Henry David Thoreau –

…………………………………………………………………………………….

Samma andemening som, Lyssnar du eller hör du bara?

Det går att välja vilket djup man vill ha i det man gör. Ibland kan det vara så att orken inte riktigt räcker till för att se eller lyssna. Jag vet att det är så och det är något som är bekant även för mig. Men hur mår man efteråt? Några gnagande meningar från samvetet kommer som man svarar med allehanda olika ursäkter och någonstans så vet man att man inte är sann.

Kanske är det så att livet blir lättare om man väljer att titta och att höra. Att undvika ta till sig innebörden, ansvaret och konsekvenser. För visst är det så att se och lyssna även innebär ansvar och konsekvenser?

Ibland vill jag svara när jag hör meningen – Hör du vad jag säger? – Nej, jag är upptagen med att lyssna.

………………………………………………………………………………………..

Bild: FreeDigitalPhotos.net

Nu har det varit dags att samla ihop alla mina delar och ha en liten pratstund med dem.

Du vet och kanske känner igen alla de där stunderna när man hoppar mellan en tanke till en annan om samma sak?

En röst säger,,,jo, men det är okey, kör på! En annan smyger in o säger,,,nja, kanske skulle vänta lite, det kanske händer något som ändrar…och så vidare i all oändlighet tills det inte händer något annat än att det inte händer något!

I sådana lägen, om man inte blir oroad över att man håller på att utveckla någon sjukdom förstås =o, kan en medveten diskussion med alla de röster man kan höra vara ett alternativ.

Ha ett samtal med Käcka Berta, försiktiga Vera, kritiska Sara , ja, alla de röster som du brukar stöta på i ditt inre.

För min egen del är det verkligen dags att samla ihop gänget och se till att de kommer överens.

Runda-bords-samtal väntar!!

—————————————————————————————————-

alvaro tapia hidalgo

Uppgiven? Känner dig ensam och trött?

Jag vet så väl hur enkelt det är att ramla in i den känslan och vältra sig en stund i detta. Jag vet också hur förödande det är när någon får för sig att säga – Ryck upp dig! Så farligt är det inte!

Att bemöta någon på det sättet är att inte se..och ändå finns det en kärna av sanning i det där. Kanske inte på det sättet som det oftast sägs men i själva uttrycket Ryck upp dig!

Alla medel är effektiva när de är effektiva!!

Att rycka upp sig är även ett sätt att räta på ryggen. Din kropp och du pratar med varandra, ni är beroende av varandra och ni påverkar varandra.

Det låter kanske lite konstigt att uttrycka det som om din kropp och du skulle vara separerade men ibland tror jag att det är lättare att hitta förståelsen på det sättet.

När du tillåter din känsla ta över och styra så styr du in din kropp in i ett nedsjunket uttryck. Med detta så ökar du din redan uppgivna attityd. Med en kropp som är så böjd och krumpen talar du om för lungorna att de inte behöver ta in så mycket syre. Andningen blir ytligare och syret kommer inte lika långt ner i lungorna som blir ihoptryckta.

Huvudet hänger och blicken är nedåtriktad vilket innebär att du inte möter din omvärld utan snarare går djupare och djupare in i dig själv.

När blicken tittar neråt är det samma sak som att du låter ditt sinne rota runt i dina känslor och i din föreställningsvärd.

Förutom det där som man hörde som barn att man ska gå rak i ryggen för att det ser slappt ut annars är det ett faktum att det är svårt att hålla kvar sin känsla av uppgivenhet när man rätar på ryggen.

När lungorna får tillgång till mer syre innebär det att du säger att du är redo att ta in mer av livet och du tillåter även dig själv att till fullo släppa ut det du har burit på. Att du inte håller fast vid det längre.

Att möta världen med ett huvud som är placerat där det ska vara kan du möta världen så som den ser ut, du kan möta blickar som talar om för dig att du existerar, att du finns. Du kan se att det finns leenden runt omkring och att dessa är menade till dig och du har även då möjlighet att besvara detta och även ge ett leende till någon annan.

Så ryck upp dig själv, räta på dina axlar, låt dina lungor få jobba som de ska, möt din omvärld seende.

——————————————————————————————————–

Bild: flickr.com/alvarotapia/

Som jag ser det har vi alla lite olika sätt att kommunicera. Ibland är det viktigt att ta det ord för ord och klart uttrycka. Ibland behöver man börja från skratch och komma i kontakt med det som är viktigt.

Ovanstående är skrivet på tre olika sätt som tilltalar olika representationssystem. Har du funderat på vilket av dessa som du själv använder? Vilket av sinnena är mest relevant för dig?

Som jag ser det säger oftast en person som använder det visuella sinnet. Som har lätt för att tala i bilder. Andra uttryck kan vara; med fågelperspektiv, dimmig föreställning eller ur min synvinkel.

Ta det ord för ord är uttryck som används av personer som använder sig av det audiella sinnet. Andra uttryck för detta kan vara; det ringer ingen klocka, att lyssna in eller beskriv det i detalj.

Komma i kontakt med är då uttryck som beskriver det kinestetiska sinnet, alltså en person som uttrycker sig med hjälp av känslor. Andra uttryck för detta kan vara; uppslukad av känslan, svävar på små moln eller koka av vrede.

En del personer kan använda sig av alla tre systemen och kanske oftast då de som är vana vid att vända sig till och kommunicera med flera personer samtidigt. Det vanligaste är annars att vi använder oss av ett mer än det andra. Detta är väl gott och väl med det och det är väl tur att vi är lite olika däremot kan det vara bra att veta om dessa olika uttryckssätt.

Om du upplever att en person som du diskuterar med inte riktigt förstår vad du vill ha sagt kanske det är för att den personen har ett helt annan sinne än vad du själv har. För en audiell person kan du verka väldigt luddig om du svarar med dina känslor exempelvis. Den personen kan tycka att du exempelvis är ologisk och naiv trots att du och denna person i grunden har förstått samma sak.

Om du befinner dig i en situation där det är viktigt för dig att göra dig förstådd kan det vara bra att lyssna på det språkbruk som den andra personen har och sedan försöka använda dig av dessa ord då och då. I intervjuer och i din arbetssituation är detta något som kan underlätta enormt för dig.

—————————————————————————————————————-

Bild: P Shanks

Mobiltelefon är en fantastisk sak. Du har den med dig överallt.

Tillgänglighet,,tja, inte så fantastisk men väldigt bra. Konstant tillgänglighet överallt inte så bra.

Det är inte första gången som jag sitter på spårvagn, buss eller något fik och hör personer som arbetar inom socialförvaltning, försäkringskassan, terapeut någonstans eller arbetsförmedlingen och hör denna högt och tydligt sitta och prata om någon klient.

Att de är medvetna om att det är människor runt omkring tror jag då de aldrig använder namn men det är väl i princip det enda som det inte gör.

Vad tråkigt det är och samtidigt skrämmande att vara den som sitter och lyssnar på en konversation om en annan persons problem och vad de tänker om den!!

Inte en tanke på att det kan finnas människor runt omkring som kan identifiera personen eftersom man hör historien.

Sist gång var nu på spårvagnen, då sa jag faktiskt till att jag inte var intresserad av att höra om sömmerskan som nu hade stora problem!!