Då och då är det inte helt fel att se vardagen med “stjärnstatusögon”. Att inte använda sig av det där lätt ironiska tonfallet som lätt verkar komma fram när det handlar om vad man gjort under dagen utan se det du verkligen gör.

Alla dessa små detaljer som oftast inte blir synliggjorde men som verkligen är värda en Oscar.

Förgyll din egen vardag och lägg den på den nivån som den sannerligen är värd. Rulla ut den röda mattan och stig upp på den med värdighet.

“You cannot push anyone up the ladder unless he is willing to climb.”

— Andrew Carnegie

Det här påminner mig om alla de gånger som någon sagt en “sanning” till mig. Gång på gång kan detta ha upprepats men det är inte förrän “sanningen” har fått rötter inom mig själv som jag kan ta till mig innehållet.

Samma är det med stegen,,det finns ingen som kan få upp mig om jag inte själv känner att det är värt allt att klättra upp.

Och inte att förglömma,,stegen/sanningen som är det uppenbara för någon annan betyder inte att det nödvändigtvis är den stege/sanning som är rätt för mig att ta till mig.

“If you want others to be happy, practice compassion. If you want to be happy, practice compassion.” - Dalai Lama

Varför utveckla och praktisera medkänsla i ditt liv?

För att det är just detta som undersökningar säger ger dig mest varaktig lycka. Inte bara det, att utveckla och praktisera medkänsla innebär att du ökar den hormonhalt som motverkar åldringsprocesser och samtidigt minskar du dina “stresshormoner”.

Medkänsla för andra personer får du bland annat genom att faktiskt SE andra. Att identifiera dem som människor som precis som du har känslor och en bakgrund.

Du kan tänka..precis som mig,,så söker den här personen lycka i sitt liv

…………………..precis som mig,,så försöker den här personen undvika att lida i sitt liv.

…………………..precis som mig,,så har den här personen erfarenhet av ensamhet,förtvivlan och att vara ledsen

………………….precis som mig,,så söker den här personen att fylla på sina behov.

………………….precis som mig,,så lär sig den här personen om livet.

info från zenhabits.net

Den här oerhört vackra bilden får mig att tänka på barnet och vårt ursprung.

Min tanke är att vi behöver komma nära vårt inre barn för att klara av att se vårt ursprung i vitögat. Vi behöver den form av öppenhet och acceptans som ett barns sinne kan vara för att se vårt ursprung utan att döma och förkasta.

I mitt liv har det funnits stunder då det ilat till i mig när jag har blivit påmind om händelser i det förflutna. En ilning som gjort att jag försökt förkasta och förvirra mina minnen så att det inte skulle göra så ont.

Det har funnits ögonblick då mitt ursprung gjort mig förtvivlad och då jag önskat mig ett helt annat liv, en helt annan start än den jag fick.

Idag kan jag se det som är jag i allt det där. Jag tar en god blick in i ögat på det som är mitt ursprungliga jag, jag ser det instinktiva och det vackra i det som kan verka otympligt och grått.

Ta tag i det lilla barnet inom dig, omfamna det och låt barnet sinne och dess naturliga öppenhet få dig att se ditt ursprungliga jag.

Positiva känslor ger en större möjlighet att se helhet än om du är negativ. Jopp, så är det. Studier visar att om du är på ett gott humör är det enklare för dig att lära dig nya saker och tänka bredare. Negativt tänkande hör mer ihop med kamp och flykt faser och får dig att titta mer på detaljer.

Om du mår gott och trivs med ditt liv har du större tillgång till din kreativitet och löser problem som du ställs inför snabbare och enklare än om du är mindre lycklig så att säga.

Vad är det då som kan få dig att vara i dessa positiva faser? Jag har skrivit andra blogginlägg om detta som du kan läsa om du vill, bland annat Hjärnan gillar att ha kul och Är du lycklig.

Men kort och gott hittar du till ett välmående om du ser till att sköter om din fysiska hälsa, motion alltså. Att du ser till att vårda dina relationer och att du utövar tacksamhet. Det är de saker som har stöd i forskningen.

Att befinna sig i sammanhang där man gör “gott” är även det något som främjar det egna välmåendet. Nu handlar det inte om att göra en enstaka god gärning utan att göra gott kontinuerligt och allra helst då i sammanhang där du socialt interagerar med andra. Det ger inte samma effekt om du skickar in ett bidrag då och då utan du behöver uppleva att du verkligen gör en skillnad.

Vad jag tycker är fantastiskt och som jag tycker att vi behöver föra fram mer i ljuset är att det är inte speciellt svåra saker som ser till att vi mår bättre eller hur? Det krävs lite arbete eftersom positiva tankar kräver lite mer insats från dig själv än negativa men det går.

Att se till att motionera kostar inga pengar…att vårda relationer, inga kostnader där heller..och att göra gott, inga kostnader. Det handlar om du har lust att prioritera din tid, din hälsa för att du själv ska kunna må bra helt enkelt.

Det finns ingen annan än du själv som kan göra dig lycklig och välmående. Du har ansvaret för din positiva inställning själv. Så varför inte börja promenera, le och tala om för de du har omkring dig att du bryr dig och leta reda på ett projekt där du känner att du gör gott och du ska snart känna hur din kreativitet och lust till livet ökar.

Så, då har jag stängt igen pärmen på boken “Mellan människor” skriven av Anna Eriksson Skarin.

Det var med en viss bävan och samtidigt med pirrande förväntan som jag startade upp läsningen av denna 419 sidor långa bok. Det blev inte tunga eller jobbiga 419 sidor.

Eftersom jag känner Anna, inte bara som vän utan även i en annan roll, var det inte enkelt för mig att börja läsa. Jag har all förtroende för Anna och hennes kapacitet men jag hade en inre oro..tänk om jag inte tycker om boken, inte håller med om hennes berättelse?

Ja, ni vet alla de där funderingarna som man kan ha om personer man känner och tycker mycket om. En nervös anspänning helt enkelt.

Och jag tycker om, tycker mycket om boken. Jag har inte den situationen i livet som skulle göra att jag omedelbart kan identifiera mig med huvudpersonerna i boken, jag är vare sig 30 eller nybliven mamma och därför blir jag glad när jag upptäcker att Anna har lyckats att skriva så att de yttre omständigheterna runt dessa två huvudpersoner är det som skickligt leder in på de inre omständigheterna.

Hennes sätt att beskriva personerna och de händelser som utspelar sig gör att jag som läsare känner mig fri att ta djupa andetag. Det är inte en gastkramande läsning som gör att andningen sluter sig utan snarare tvärtom, den gör mig rakare i ryggen och luften får fritt spelrum i lungorna. Historien får mig att då och då lägga ifrån mig boken för att fundera, vem är den där Sara egentligen? Hur fångar hon upp alla idéer och hur får hon världen att snurra så att det passar just henne?

Boken väcker lust till att skapa och för mig som är över 50 väcker den då och då ett litet leende när jag känner igen upplevelsen av upptäcka något nytt.

Den är på sina ställen naket ärlig i sin beskrivning och det modet att pränta ner tankar som inte alltid är så bekväma önskar jag att fler författare har.

Slutet är precis så som man önskar sig slutet på en bok..oväntat, spännande och så att man nästan kan känna smaken av uppföljaren.

Jag ser fram emot nästa del och rekommenderar dig till att läsa boken “Mellan människor”. Det är en bok som väcker lust och kreativitet och berikar definitivt det inre livet.

Jag fortsätter att tänka på positiva affirmationer och allt vad som tillhör. Eller nej, inte kanske allt eftersom ämnet är stort men jag tänker i vilket fall som helst i vidare perspektiv.

Jag vet att det finns dem som tycker att se framåt, att visualisera sina mål och att ha med sig att allt går att uppnå, är det som är vägen mot ett lyckligt liv. Och visst jag säger inte emot, jag tror på attraktionslagen. Men jag tror också på att det inte hjälper hur många gånger som jag läser på en lapp där det står…Jag älskar mig själv…om jag faktiskt inte gör det.

För att min framtid ska kunna bli realiserad på det sättet som jag tänker mig behöver jag arbeta och acceptera allt det där som är mina “skuggsidor” också. Att trycka undan, gömma och inte låtsas om är för mig att ge “skuggorna” än mer makt över mitt sinne.

Då ligger de där och dyker fram som gubben i lådan, starkare och starkare ju mer jag trycker undan. “Delad glädje är dubbel glädje”..Jajamänsan, det stämmer. Men ..då ska den också vara delad..fullt ut. Inte tusan hjälper den och arbetar för mig om jag samtidigt trycker undan den lilla avundsjuka rösten inom mig..men jag då!..

Ska det bli en delad glädje behöver jag se vad det är som rör sig inom mig och acceptera att den finns där. Inte försöka gömma och glömma och trycka till mig själv med tankar som att jag inte får känna så,,gud, vad dum jag är, det är ju jättekul för hen etc..

Jag tror också att det går att nå fram till de mål man ställer sig även om man inte arbetar med de s.k. skuggsidorna…men frågan är vad man kommer fram till? Min upplevelse är att många som nått fram till sina drömmars mål och som ändå inte blir lyckliga inte egentligen har funderat över sig själva och sina värderingar.

Vilja att nå och att bli..stämmer liksom inte riktigt ihop med den innersta känslan.

Jag läste ett inlägg i dag på Facebook som tog upp något som jag tycker är så viktigt. Inlägget handlade om en text från relationsexperten.

Ett inlägg som tog upp dilemmat med alla dessa uttalanden om att man är ansvarig för sitt eget liv. Vidare skrev hon i bloggen att hon trodde att detta uttalandet kunde skapa skuld hos personer som verkligen behöver hjälp och som då inte klarar av att be om det.

Det är ju ett problem med alla dessa visa uttalanden eftersom det finns en tendens att missbruka dem i tid och otid.

Det är klart att man är ansvarig för sitt eget liv men det innebär inte att man ensam måste klara av allt som händer i sitt liv. Man är också ansvarig för att be om hjälp, och idag också då, klara av att be om hjälp.

Att be om hjälp är något stort och idag en ganska modig sak att göra för oss som vuxit upp med att vi ska reda oss själva i allt.

Citat och meningar som även visar att det är ditt problem om du stör dig på mig etc. hamnar ungefär under samma irritationsruta.

Visst det finns en sanning i det och det kallas projektioner men det är också att plocka bort det egna ansvaret för hur man själv beter sig.

Om alla går omkring och lever utefter detta får vi snart ett samhälle där ingen griper in, ingen öppnar munnen och talar om för mig att när du gör så eller när du säger så blir jag ledsen. Om personen som går omkring och beter sig dels inte får veta det och dels använder sig av ett uttalande som ovan, så får vi snart ett samhälle som består av skitstövlar rent ut sagt.

Det är sanningar men som allt annat behöver det finnas en balans när man använder sig av dem som sanningar.

Jag är jag och du är du, vi är två individer, vi är båda del av samma system, ett system av energi som vi delar. Vi hör ihop och är då även en del av varandra. Om jag inte bryr mig om dig så bryr jag mig inte om mig.

Mitt ansvar mot mig själv är att jag ska leva ett rikt och fullödigt liv vilket innebär att jag tar på mig ansvaret att hjälpa dig om och när jag kan, jag tar på mig ansvaret för att se om det är en projektion eller om det är dags att vända på spegelbilden. Jag tar på mig ansvaret för om jag vill ha kvar dig i mitt liv och det är värt kostnaden som det innebär att uttrycka mig och jag tar ansvaret för att be om hjälp när jag behöver det. Jag tar på mig ansvaret för att fundera på om det är så att det är jag som har ett attitydproblem innan jag talar om för dig att det är ditt problem att du tycker att jag har det.

Medmänsklighet är viktigt och avgörande för hur vi mår är min uppfattning och medmänsklighet innebär för mig att jag funderar över vilken sanning det är som jag ska ta ansvar för. Det finns alltid perspektiv i olika riktningar att ta hänsyn till.

Jag är villig att ta ansvar för mig och mitt liv.

Kram

Malou

————————————————————

Det var en gång en svag gammal kvinna vars kärleksfulla make just dött.
Strax efter hans bortgång flyttade hon hem till sonen och bodde där tillsammans med honom, hans hustru och deras dotter.
Hennes syn och hörsel försämrades för varje dag, och ibland darrade hennes händer så mycket att ärtorna rullade iväg när hon åt och hon spillde soppa på golvet.

Hennes son och hans fru blev irriterade på röran, och en dag bestämde de att det fick vara nog.
De ställde upp ett litet extrabord i ett hörn intill städskåpet och sa åt den gamla kvinnan att hon hädanefter fick äta ensam vid det bordet.

Och så blev det.

De såg hennes tårfyllda blickar under måltiderna men de talade aldrig till henne förutom för att banna henne när hon tappade en gaffel eller sked.
Så en kväll strax före middagen, såg sonen sin dotter sitta och leka med byggklossar på golvet. ”Vad bygger du för något?” frågade han intresserat. ”Jag bygger ett litet bord till dig och mamma”, sa flickan, ”så att ni kan sitta för er själva i ett hörn och äta när jag blir stor.”

Båda hennes föräldrar stod som lamslagna en lång stund, och sedan började de gråta.
De hade omedelbart blivit medvetna om innebörden i sina handlingar och hur mycket sorg de givit upphov till.

Samma kväll ledde de den gamla kvinnan tillbaka till det gemensamma middagsbordet, och från den dagen åt hon tillsammans med dem.

Och när det råkade falla ner mat på golvet någon gång verkade det inte vara någon som brydde sig om det.

/ Ett utdrag ur “Munken som sålde sin Ferrari”

Igår hade jag nöjet att delta i en fokusgrupp. Det var Karin Persson som driver KP-utbildning som bjöd in till detta.

Ett härligt sätt att få feedback på en presentation och även en första aning om hur boken kommer att tas emot. För det var för en bok som fokusgruppen samlades.

Karin har översatt boken som på svenska heter “Förbättra din relation – utan onödiga ord” med ett citat från Oprah på baksidan :)   “Män kommer att älska den här boken!”

Förlaget som ger ut boken heter Oppenheim för alla som vill leta reda på den. Den ska finnas i butik såväl som på nätet.

Ja,,det ska bli spännande att läsa denna,, den ska enligt texten innehålla fullt med praktiska tips på vad som får en relation att fungera och en guide som hjälper par att hitta en kärlek större än ord.

Det finns väl få saker som är så viktiga för oss som våra relationer. Relationen till vår partner (oavsett kön), barn, föräldrar, vänner och arbetskamrater. När jag arbetar med nätverkskartan i mina kurser/grupper så märks det väldigt tydligt att inom relationsområdet,,då kommer saker upp till ytan. Så för min del blir det intressant att läsa boken och se vad som dyker upp i den.

—————————————————————————–

På tal om relationer så är det ett föredrag som heter Magiska relationer på magasingatan 5 i Göteborg den 4 juni. Kl.18-21. Jonas Gåde håller i den. Har inte varit på det föredraget själv men har hört att andra pratat om hur bra och hur många aha-upplevelser de fått..

Livet ÄR ett konstverk.

Kram Malou