Mörkermåne, en tid då vi behöver lyssna på det som vår kropp och själ ropar efter. Tid för eftertanke och att lyssna på vår inre röst. Idag har många svårt för att lyssna på den där lilla viskningen inom oss som säger att vi behöver tid för oss själva, tid för att förstå oss själva och den väg vi vandrar.

Om man följer månens faser gör vi det enklare för oss. Det är nu en naturlig fas att gå längs den väg som leder inåt oss själva. En väg som visserligen kan vara kantad av allehanda hinder men fördelen är att vi faktiskt kan se dessa hinder under den här perioden.

Vi behöver alla ta itu med det som ligger i vägen, att se vad det är som pågår inom oss och se vart vi är på väg om vi fortsätter på det sättet som vi har startat. Alla projekt behöver en period av stillhet. En period då vi kan upptäcka vad som kan stoppa oss, en period då vi kan fundera över om det kommer att ge det resultat som vi vill. Och vad är det vi vill egentligen?

Den här mörkermåneperioden har jag valt att fokusera på mina drömmar och mina visioner. Jag tyckte att det låg i linje med att mörkermånen är i skyttens tecken som i mångt och mycket har med stora drömmar och visioner att göra.

Är mina visioner skapade utifrån rätt föresättningar? Är det något jag behöver ändra på? Något jag kan lägga till eller något jag kan släppa taget om? Har jag rätt attityd gentemot mig själv och mot andra, låter jag mitt inre ljus få plats att verkligen lysa så att andra kan se det och ser jag det verkligen själv?

De senaste dagarna har det varit något som verkligen pockat på från mitt inre och sakta men säkert har jag börjat få ett grepp på vad det här handlar om genom att ta hjälp av den här fasen. Nu ska jag bara låta det få vila lite innan jag tar nya tag och låter den något omdefinierade bilden styra mina steg.

Idag bubblar det av pirrande förväntan och väldigt mycket glädje. En känsla som finns i mig även om jag inte hela tiden är upptagen med orsaken till glädjen.

I morgon åker jag till Finland för att träffa ett gäng härliga kvinnor som jag gick samma utbildning med. Under några dagar ska vi nu “symbola” oss hej vilt. Det blir dans och rörelse, sagor och myter, bilder och meditationer..det kommer att bli mycket att prata om, skratta och gråtas över.

Även om inte tankarna finns hos det här som ska komma så har känslan lyckats bosätta sig hos mig.

Så är det ju….får jag mig en aha-upplevelse om.

Denna glädje känsla smittar ju av sig under hela dagen till andra saker. Leendet finns där naturligt för jag är glad och känslan sprider sig till andra händelser.

Och självklart är detta detsamma när vi låter kroppen bära med sig negativa saker. Det smittar andra händelser under dagen. Då finns inte leendet med automatik och surhetsgraden kanske till och med går att mäta.

Den goda händelsen (resan) kan bli negativ om jag hela tiden befinner mig  i framtiden, då missar jag ju det härliga nuet, samtidigt så kan ju den goda förväntningen leda till att vägen dit blir betydligt “öppnare”, mer mottaglig för det som händer runt omkring.

Faktiska händelser är så härliga påminnelser om hur det faktiskt fungerar!!

Hur ser det ut med dina önskningar inför framtiden? Har du några uppsatta mål eller vet du varken ut eller in?

Ibland är det svårt att sätta ord på och även känna vart man vill. Allt är inte alltid solklart och det som var självklart för ett år sedan behöver inte vara lika självklart idag.

Jag gjorde en övning på en av mina kurser som jag tycker är ganska bra på att ta fram saker som man inte riktigt hade kläm på själv.

Jag lät deltagarna föreställa sig att de åkte iväg i en tidskapsel x antal år framåt i tiden. När dom landade så gjorde dom det på en fest.

Här fick dom nu resa sig och börja mingla med varandra och berätta för varandra vad dom sysslade med nu förtiden. Alla fick fråga det som dom var nyfikna på att veta etc.

Det var deltagare som blev väldigt förvånade över det egna svaret!!

Det här kan du göra med dina vänner också. Inte riktigt samma sak eftersom du inte har överraskningsmomentet men du vet inte vilka frågor du får så det fungerar fortfarande.

Om du låter ditt undermedvetna och din kropp ge dig svar och inte låter din logik styra dig kan du få fascinerande svar från dig själv.

Mitt altare är för mig den plats som är både mitt sätt trycka på min inre kontakt och min största påminnelsetrigger.

I vardagen är vi väldigt upptagna med det som hörs, doftar och syns. Ja alla de sinnen används som är väldigt påtagliga och praktiska. Att få tag på det som inte syns är inte alltid lika lätt och ett sätt att medvetandegöra denna värld kan vara altaret. Här kan vi göra det osynliga synligt för oss själva genom att placera föremål som har den kraften för oss.

Du väljer själv vad det är för föremål du vill ha på ditt altare, det viktigaste är att det är föremål som starkt förknippas och sätter dig i förbindelse med de aspekter som är viktiga för dig.

Du väljer också själv hur aktivt du vill använda dig av ditt altare och min erfarenhet är att ju oftare det används desto mer tar jag in dessa osynliga element i min vardag. Föremålen på altaret kan förändras allteftersom jag arbetar med olika saker men oftast har jag med symboler för de fyra elementen.

För jord har jag stenar som tilltalar både mitt öga och själ. För vatten har jag en liten skål med vatten i. För eld har jag ett ljus som jag oftast tänder då jag vill ha kontakt med mitt inre eller de vägledare jag har med mig. För luft har jag fjädrar.

När du skapar ditt altare är det viktigt att göra klart för sig själv vilken intention du har. Som alltid, vill jag tillägga, är intentionen med dina handlingar något av det viktigaste att vara klar över eftersom intention skapar konsekvenser.

Det betyder även att ett ihopkrafsat altare utan en välgrundad intention ger dig den upplevelsen eller känslan. Säkert kan du känna igen känslan i någon annan handling du gjort någon gång. Den lilla gnagande känslan av “illamående” när du gjort något lite slarvigt och det är meningen att det ska vara mer ordentligt.

Att skapa altaren blir då viktigt och du skapar naturligtvis utefter vad du känner är bäst för dig. Själv såg jag till att skapa platsen genom att plocka undan allt som jag inte ville ha runt min altarplats. Min känsla ville ha en “ren” plats vilket innebar att jag renade både rummet, platsen och mig själv.

All stagnerad energi skulle ut så nyduschad öppnade jag fönstret och gick sedan medsols i rummet medan jag sjöng, eller mer repeterade de mantraord jag valt, och klappade i händerna för att få en positiv rörelse i rummet. Alla föremål som skulle placeras renades med hjälp av rökelse och placerades sedan en efter en under en meditation då jag upprepade min intention.

Oavsett vad man tycker, tänker eller känner inför en altarplats så är den en plats som får dig att gå tillbaka till vad som är viktigt för dig. Den kan hjälpa dig att fokusera på det som du har svårt för att hålla fast vid i din vardag. Den kan bli din trygghet på samma sätt som andra ritualer du har i din vardag får dig att känna dig trygg.

Använd ditt altare och manifestera de osynliga elementen så att de får sin rättmätiga plats i ditt liv.

Jag fortsätter att tänka på positiva affirmationer och allt vad som tillhör. Eller nej, inte kanske allt eftersom ämnet är stort men jag tänker i vilket fall som helst i vidare perspektiv.

Jag vet att det finns dem som tycker att se framåt, att visualisera sina mål och att ha med sig att allt går att uppnå, är det som är vägen mot ett lyckligt liv. Och visst jag säger inte emot, jag tror på attraktionslagen. Men jag tror också på att det inte hjälper hur många gånger som jag läser på en lapp där det står…Jag älskar mig själv…om jag faktiskt inte gör det.

För att min framtid ska kunna bli realiserad på det sättet som jag tänker mig behöver jag arbeta och acceptera allt det där som är mina “skuggsidor” också. Att trycka undan, gömma och inte låtsas om är för mig att ge “skuggorna” än mer makt över mitt sinne.

Då ligger de där och dyker fram som gubben i lådan, starkare och starkare ju mer jag trycker undan. “Delad glädje är dubbel glädje”..Jajamänsan, det stämmer. Men ..då ska den också vara delad..fullt ut. Inte tusan hjälper den och arbetar för mig om jag samtidigt trycker undan den lilla avundsjuka rösten inom mig..men jag då!..

Ska det bli en delad glädje behöver jag se vad det är som rör sig inom mig och acceptera att den finns där. Inte försöka gömma och glömma och trycka till mig själv med tankar som att jag inte får känna så,,gud, vad dum jag är, det är ju jättekul för hen etc..

Jag tror också att det går att nå fram till de mål man ställer sig även om man inte arbetar med de s.k. skuggsidorna…men frågan är vad man kommer fram till? Min upplevelse är att många som nått fram till sina drömmars mål och som ändå inte blir lyckliga inte egentligen har funderat över sig själva och sina värderingar.

Vilja att nå och att bli..stämmer liksom inte riktigt ihop med den innersta känslan.

Läste en artikel av Linda Backman där hon menar att det går att dra nytta av dataspelens psykologi i vardagen..

Roligt idé tänkte jag och började läsa. Och visst känner jag igen mig själv ( och många andra också för den delen) när hon börjar sin artikel med att ta upp alla de saker i vardagen som det ibland bara inte fungerar att göra. De känns inte belönande och de är inte heller roliga att göra. Hon undrar sedan: ” Vad är det för mekanismer som gör att människor utan svårigheter tar sg vidare i meningslösa spel som Tetri och Word feud samtidigt som de upprepade gånger misslyckas med att tömma sin överfyllda tvätt-eller mejlkorg?”

Enligt boken “Glued to games” hävdar psykologforskare och spelutvecklare att det finns tre principer som förklarar vad det är i dataspel som gör att vi blir spelberoende.

1. Det ger dig en upplevelse av att vara kompetent 2. Självständig och 3. Socialt bekräftad.

Dessa principer omvandlas nu till att få vardagssysslorna gjorda.

1. Handlar då om att göra dina mål nåbara. Om målet i ett spel verkar vara ouppnåligt tappar man lätt intresset, detsamma gäller mål ute i vardagen.

Om du har en inre målbild av ett hem som skiner så rent så att man skulle kunna utföra en operation på hallgolvet då är det en ganska nedslående målbild. :( 

I stället ska du alltså unna dig ett lågt mål, det kan gälla att bara städa en hylla, eller bara att ägna en viss tid åt en sak.

“I varje bra spel kan spelaren se hur långt hon har kommit och hur lngt det är kvar på en karta eller mätare Så här gör du då: Rita en linje, eller mätare där du kan pricka av varje steg du tar i rätt riktning.”

2. Påbörja. Spel är ofta konstuerade så att man går över till nästa bana nästan omärkligt. Genom detta lockas/luras man att slutföra nivå efter nivå.

Genom att påbörja upplever du att du redan har kommit en bit på väg. Dessutom är det så finurligt att vi minns saker bättre om de är påbörjade och vi minns det absolut bättre än om vi inte skulle ha påbörjat det och vi minns även de påbörjade bättre än de avslutade. ( Tänk vad finurligt det passade in i mitt förra inlägg o då hade jag inte läst detta ännu)

Ta alltså ett första steg, du får försöka överlista dig själv. Slå upp numret till den person du ska ringa men du behöver inte ringa själva telefonsamtalet, sortera tvätten utan att tvätta m.m. ( Påminner om min 10 minuters sysselsättning)

3. Se till att du blir belönad så ofta du kan. I ett spel blir du hela tiden belönad när den här snabba återkopplingen kommer blir du motiverad att fortsätta. Mer och mer poäng vill du ha.

Här ska du fundera över vilka mönster du har? Det blir knappast någon snabb belöning om du har som vana att slå dig ner i soffan innan du ska påbörja städningen exempelvis.Det blir mer damm!

4. “Var din egen enarmade bandit.”

Skriv ner på lappar din att-göra-lista. Varje lapp ska innehålla en tidsbegränsad aktivitet, tex städa i köket, 20 minuter.

Skriv även belöningslappar, typ äta en chokladbit, köp en rolig tidning etc.

Alla lapparna lägger du sedan i en burk och från denna kan du sedan dra en lott.

5. “Se till att du får andras bekräftelse”.

Använd de program som finns ex till smartphone, eller varför inte FB eller liknade sidor. Tränar du, lägg in dina resultat. Lägg ut kommentarer som att du nu har städat hela köket och invänta alla “gillaknapptryck” eller uppmuntrande tillrop.

Arbetsgrupp- familj- vänner- utvecklingsgrupp- eller vilken annan typ av grupp som helst.

Här är en fråga som jag ibland låter deltagarna besvara:

En god fé låter er få tre önskningar uppfyllda tillsammans. Vilka skulle de vara då?

Ibland får de svara på lappar utan att samtala, ibland ska de tillsammans komma på vilka önskningar det ska bli.

Allt beroende på vilken intention man har med frågan.

Om bara du skulle svara på frågan..vad skulle då fén uppfylla för önskningar för dig?

Ibland är det svårt att jobba med förändringar och ibland står man bara där och vet inte riktigt vad det är som behövs för att det ska ske något.

Den här mallen tycker jag är bra och faktiskt lite värd att fundera över. Alla bitar behövs!!  Den sista kolumnen beskriver resultatet.

Ex, om du har kompetensen ( du själv eller andra), du har den motivation som behövs och de resurser som krävs. Du har en bra åtgärdsplan men du vet inte vad målet är. Du vet inte vart det ska leda till. Då uppstår nog en lätt förvirring i leden.

Och kom ihåg! Minst 50% hjärta krävs för att påverka människor och skapa motivation. Man tar in resultatkrav och verksamhetsmål med hjärnan, men det är med hjärtat man ökar sitt engagemang!

Mot hjärtliga resultat

Malou

Att ha fötterna på jorden är viktigt för mig men att ha drömmar, mål och fantasier är också det ett måste för att jag ska må bra.

Grejen är väl det där att inte fastna i drömmarna, målen och fantasierna. Att inte tro att det plötsligt bara finns där utan att jag har gjort något åt att det ska gå åt det hållet.

Igenom åren har jag mött många något bittra personer som muttrar och gnäller över alla de personer, som de själva tycker, får allt de pekar på. De sätter sig i soffan på kvällarna, gnäller och är avundsjuka. De flesta av dessa har drömmar och kan prata länge om sina olika fantasier vad de skulle göra om de bara fick tillgång till pengar, hus etc.etc.

Men de gör inget åt det! Bägge fötterna är stadigt förankrade i marken, HELA TIDEN! De fastnar i sin avundsjuka och i sina tankar på att saker händer bara andra.De har gett upp innan de börjat.

Med båda fötterna på jorden kommer man inte långt

~ Lesje  ~

Vi behöver lyfta det ena benet för att komma framåt. Lyfta det och ha det i det element som styr tankar och drömmar. Därefter låta drömmen och tankarna styra riktningen när foten landar på marken igen. Återigen ta sats från det element som styr din trygghet, verklighet och förankring för att återigen koppla ihop det med tanken och drömmen.

Steg för steg kan vi sedan närma oss våra drömmar och mål.

Image: Michal Marcol / FreeDigitalPhotos.net

Det är inte alltid enkelt att förändra sitt eget beteende och ofta är det ju det vi vill.

Det kan vara att sätta tydligare gränser ( ganska vanligt ), att vara öppnare och mer “social”, att lyssna mer eller liknande saker.

Jag hade ett samtal om just det här med att ändra beteende häromdagen, det gällde beteenden i en omorganisation.

Tyvärr är det väl så att när en organisation sätter nya mål ligger agendan ofta på att nå operativa mål och inte lika mycket på ändrade beteendemål. Trots att detta förmodligen är den viktigaste biten.

När vi själva börjar med att försöka ändra beteende blir det lätt en berg- och dalbana. Ena dagen fungerar det och den andra inte.

Det blir mycket enklare om man gör klart för sig själv vissa saker i denna process. Att man inte nöjer sig med att bara tänka…nu ska jag börja med...eller …nu ska jag inte.

• Reflektera över dig själv. ( Ett sätt att öka din självinsikt )
• 
  
• Fundera lite över varför du har valt det mål som du gjort. Är det för att du själv vill det eller försöker du tillfredsställa andras förväntningar på dig?
• 
  

• Ta inte ett för stort mål. Det ska vara realiserbart. Plocka gärna in några delmål också.

Och om du bestämt dig för att det nu ska bli en ändring av ett beteende som du inte är nöjd med, ha tålamod. Det tar tid att förändra något som haft många år på dig att bli bekväm med.

Och tänk på att det tar tid. Att ändra ett beteende är inget som går över natten. Ha tålamod och kärlek till dig själv. Det tar tid att få ihop sitt livspussel.