Sitter och försöker få tag på en lokal som är “rätt” för mig. Inte helt enkelt i Göteborg. Den ska ju passa både för individuella samtal och kurser och samtidigt ska den passa min plånbok.

Eftersom jag ofta är på resande fot kommer jag ju inte heller att använda den heltid. Försöker anamma attraktionslagen för att se till att rätt lokal kommer till rätt pris.

En aning frustrerad blir jag ju dock eftersom jag vill starta upp de meditationsgrupper och andra cirklar som jag har planerat. Och jag liksom fastnar i min planering när detta inte är färdigt.

Jag får helt enkelt ta till mig allt det som jag lär ut och släppa taget om denna tanke som annars blir begränsande för mig.

Vilka tankar har du som sätter stopp för din planering?

Många pratar om den “nya” tiden och vilken betydelse 21 december har. Många tycker förändringar sker snabbt och att de märker av att “något” är på gång.

Faktum är att jag inte har satt mig in i allt det där, det finns gränser för hur mycket man kan fokusera på.

Vad jag däremot har och fortfarande upplever är perioder av stor trötthet mixat med rejäl yrsel. Många detaljerade drömmar som har en annan intensitet än vad de brukar.

Mina upplevelser har en annan karaktär och jag måste nog säga att jag pendlar ganska ordentligt i mina känslouttryck. …om det här har med någon “ny” tid eller inte är väl tveksamt. Har förmodligen mer att göra med “min” tid. Min tid, min växt och mina uppgörelser med mig.

Idag hade jag en stund som tog andan av mig. Plötsligt så satt jag där i soffan och längtade så oerhört efter barn. Något som överhuvudtaget inte har inträffat på över 15 år. Inte heller är det så att jag nyligen förlorat min förmåga att bli gravid eftersom det skedde för över 10 år sedan.

En våg av känslor bara helt enkelt infann sig i mig och faktum var att jag under en lång stund upplevde mig gravid.

Förunderligt och jag sparar min upplevelse för att se vad den ska resultera i.

………………………

Bild:..hittar ingen källa

Jag har gett mig själv ett uppdrag…under en veckas tid ska olika perioder..olika jag få göra sin röst hörd..

Och nog gör de sig hörda minsann..tänk vad mycket det händer när man går tillbaka och verkligen lyssnar på sig själv.

Under veckan har jag pratat med en del som är både mogen och barnslig.

En del som kan räcka ut tungan åt världen, som inte har lust att finna sig i det som är normen för uppföranden för att bli accepterad, men också som då och då använder det för att orden inte plötsligt finns. Orden som egentligen vill säga att nu sårar du mig…eller ord som inte kan förklara ett annat uttalande eller beteende.

I samma gest finns både försvar och attack..och är något av dessa egentligen det optimala?

Jag tror att man behöver lära sig räcka ut tungan då och då. Livet ska vara roligt och energigivande. Men som allt annat behövs det balans. Att ständigt befinna sig i det tungutsträckande stadiet är vare sig roligt och energigivande,,snarare tvärtom.

Jag har upptäckt en del av mig som gärna går in i en gammal roll. När omgivningen inte har märkt att en förändring har skett och man själv inte heller låtit omgivningen märka det heller.

Vissa omgivningar triggar igång det gamla helt enkelt och tar man inte ett steg bakåt och observerar sig själv upptäcker man det inte utan man går bara hem med en fadd smak i munnen utan att veta varifrån den kommer.

Pilutta dig säger en annan del av mig själv..här får du för att du inte tar dig själv på allvar..för att du låter andra förstå att du själv inte är så viktig.

Jag pratar med en del som både är livskraftig, lekfull, mot-strömmen och samtidig ledsen, sårad och energidränerande.

Jo, nog har det varit givande samtal minsann och några till hinner jag nog med innan veckan tagit slut.

I tisdags åkte jag för att tillbringa några dagar i Fanthyttan. Ett underbart ställe där man direkt blir omhändertagen av de underbara personer som arbetar där.

Maria Äxter var redan på plats och hade redan arbetat någon dag med att få i ordning på det sista numret av Ascala. Artiklar skulle göras färdigt, layout bli färdig och diverse planering hamna på plats.

Installerade mig tillsammans med Maria i Terrys extra rum och därefter var det bara att släppa iväg alla funderingar på mejl, facebook och almanackan.

Att vara däruppe är att isolera sig för allt som inte är nuet. Befriande, så befriande. Men det vill till att hålla i sig när man kommer tillbaka till hemmet igen. För då ligger ju allt där och väntar. Att hämta sin tillit till att det som är meningen att man ska bli uppdaterad om kommer i lagom takt. Att inte få panik,,framförallt inte på alla uppdateringar som har skett på facebook.

Den här gången var det en mediumutbildning som jag tog del av samtidigt. Spännande då jag inte deltagit i någon sådan sedan mitten av 90-talet och då under helt andra former.Mina upplevelser av det här slaget har jag aldrig använt mig av under sådana här premisser och det blir ju en helt annan struktur på det.

Nyfiket ser jag nu framemot resten av detta. Jag använder ju min intuition dagligen men det här blir ju med ett helt annat fokus.

Så nu får jag liksom de övriga deltagarna planera in de läxor som ingår. Så vill du vara en av de som får healing ( 2 gånger ) och sedan skriva en utvärdering är du varmt välkommen att kontakta mig per mejl och ge mig ditt telefonnummer så ringer jag upp. OBS! Inga vänner, släktingar eller bekanta.

Terry kommer även till Mölndal under morgondagen för att hålla en demonstration på kvällen och kommer du dit så ses vi kanske?

Jag är villig att öppna mitt sinne för nya erfarenheter.

Kram

Malou

Visst är det så att vissa möten bara smakar mer?

Under helgen har jag mött så oerhört många härliga människor och dessa möten vill jag ha mer av. Möten som värmer och inspirerar.

Jag har mött gamla bekanta, jag har mött personer som jag enbart haft ett namn på och jag har fått nya härliga vänner.

Jag har varit på Harmoni-expo mässan i Solna tillsammans med Ascala Magazine. Tillsammans med Terry Evans, Maria Äxter, Shaeen Svanhede, Susanne Blomqvist, Eva-Karin Wallin och Ehva Löpp spred vi budskapet att Ascala finns.

Prövade även lite spännande saker..vem vet, det blir nog någon artikel så småningom.

Camilla Elfving

Bekantingar som redan har varit med i Ascala dök upp som Camilla Elfving och hennes väninna Tanja Dyredand som bl.a. driver den populära bloggen Ekostil. Tanja har ett inlägg i sin blogg om mässan som är väl värd att läsa. Hon funderar bland annat över begreppet “alternativ“. Sådana funderingar tycker jag om.

Tanja Dyredand, Terry Evans, Maria Äxter

Kramades med många och en av de längsta personerna som fick en kram var Pierre. Det blev ett härligt mediummöte mellan honom och Terry.

Terry Evans, Pierre Hesselbrandt, Malou Thorman

Helena Kling

Ett annat medium och en underbar person är Helena Kling som vi också har med i vårt senaste nummer. Även hon var med på mässan.

Oj då! Shit! Aj då! Hoppsan!..Detta är uttryck som hörs allt oftare utifrån köket när mannen står o lagar mat.

Denna gång blev jag dock lite orolig då han tillredde en av de maträtter som jag absolut bara älskar och som han gör så bra.

Den här gången var det inte saltet det gällde utan vitpepparn. Oftare och oftare kommer de där “små” uttrycken och då gäller det alltså kryddningen.

Glasögon, sa han när jag kikade fram bakom köksskåpet. Jag måste köpa glasögon.

Nu för tiden är kryddningen det som far illa av en syn som förändrar sig med åren.

Samtalet fortsatte senare när vi väl åt middagen ( som var utsökt som vanligt ) och nu gällde det alla dessa små texter på burkar och förpackningar i butikerna. Och hur lång tid det nu tar för honom att få grepp på vad i hela friden det står på burkarna. Hur han går i gångarna för att försöka hitta en ljuskälla där han möjligtvis kan gissa sig till vad det står på dem. ( lätt överdrivet naturligtvis)

Min mans tankegångar liknar ingen annans,,jag lovar. Han kan göra mig fullkomligt perplex med sina underliga slutsatser ibland. Slutsatser som för honom är fullständigt logiska och naturliga.

Samtalet slutar i alla fall med att han bekymrar sig över hur det kommer att bli när vi sitter där en aning äldre än vad vi idag är. Han oroar sig över hur livet blir när jag blir dement (?) och lever mina bildminnen som då skulle vara samma sak som att mina drömmar är det som är verkligheten som är kvar och han som dement ( ? ) lever med ord som då är det som han har kvar.

Tja..vad säger man?!..Och han tycker att jag är underlig o udda!

Jag är villig att försöka förstå min man. 

Kram

Malou

Ny utbildning, nya utmaningar!…Har precis påbörjat Bröderna Tranbergs Quantumfysiska mentorutbildning.

Låter det krångligt?…Nja..om man inte har rört sig i områden som handlar om medvetandet-tankar-energi så är det nog ganska jobbigt att ta in informationen men annars är det faktiskt ganska okey än så länge. Än så länge använder sig Jörgen sig mer av ord som inte är så vanliga att röra sig med än med begrepp som är okända.

Ser med tillit fram emot en intressant och mycket givande kurs,,vissa områden mer tilltalande än andra. Medveten närvarande närvaro låter väl lite kuligt?!..eller stillhetens kommunikativa 7 rörelsenivåer…

De quantumfysiska lagarna har vi börjat gå in på redan idag och kanske är det en förutsättning för att förstå de övriga stegen

Men det är klart om man inte är van vid att använda ord som …fördelaktiga biokemi, neuroplasticitet tillsammans med hela er fysiologi med gynnsamma rörelseprocesser så vill det till att lyssna ordentligt.

Jörgen Tranberg är naturläkare, har en doktorsexamen och har varit verksam som komplementärmedicinsk terapeut i över 25 år så visst har han lite erfarenhet inom området som han lär ut i. Han har även fördjupat sig i den buddistiska läran och praktiserar sig även av den i sitt liv.

När jag läser det kompendium som vi hittills har fått ut tycker jag att det märks,,tänker på den buddistiska läran,,tycker även att mycket av det tangerar taoism och jag känner även igen filosofin från Buber ex, från den lilla boken Mellan Du och Jag.

9 månaders träning,,visst låter det mumma? Nya erfarenheter, nya insikter.

Jag är villig att öppna mig för nya ögonblick

Kram

Malou

Nu börjar känna av att jag faktiskt ska åka till Island på torsdag!!..Blå Lagunen som syns på bilden är ett utflyktsmål som jag verkligen ser fram emot…

Det ska bli spännande att komma iväg till ett ställe som jag hört mycket om men som jag egentligen inte har så mycket kunskaper om. Terry Evans har ju berättat en del då han bodde där under några år och min ex-man bodde där under flera år som barn med sin familj så historier har jag hört, men som sagt min kunskap är inte stor.

Om du som läser har tips och har varit där själv får du gärna delge mig….kul om det finns lite alternativ.

Det kommer att bli min tredje flygresa så jag är inte speciellt van vid att förflytta mig med detta transportmedel och jag är inte överdrivet förtjust i det här men nu får jag återigen möjlighet att praktisera andningsövningar.

Jag är villig att välja positiva händelser i mitt liv.

Kram

Malou

…………………………………

Fotot är taget från en reseblogg norden.pbworks.com

Det är kanske inte det roligaste att läsa om död och begravningar men döden är en realitet för oss alla. Det är väl egentligen det enda som vi med säkerhet vet att vi alla ska få erfara. Och ju mer vi pratar om döden och har den nära oss, ju mer upplever i alla fall jag livet som väldigt närvarande.

Och trots att det var på min väns begravning så var hon väldigt levande där. Jag tror inte att det fanns några platser lediga i kyrkan och faktum är att de hade ställt ut extra stolar. När jag var framme vid hennes kista så sa en man som var med framme – Ja, du Asta, det ska vara du som fyller en kyrka.

Det är en otroligt uppskattad kvinna som nu har gått över.

Dagen innan hon gick bort var jag där och när jag kramade henne innan jag gick viskade hon till mig,,-Vi ses, jag kommer på besök.

Det var något som vi delade, tron på att själen är bosatt för en kort tid i den här fysiska världen och att något annat väntar. Nu är hon där,,nu vet hon vad det var som väntade.

Hennes egna ord finns som avskedsord på minnesbladet;

Om Du ropar

Om Du viskar

Om Du andas mitt namn

Så kommer jag

var Du än är

- Asta

Nu samlar jag ihop mig för att gå på begravning i morgon. En kvinna som var som blomman på bilden gick över för ett tag sedan. När man träffade henne blev man innerligt glad. Hon var så otroligt naturlig, rak och ärlig och hon var verkligen en person som aldrig sa något ont om någon. Under alla år har jag aldrig hört henne prata illa om en enda person. Vi gick bergsmeditationsutbildningen tillsammans och eftersom vi bodde i samma stad åkte vi upp, kamperade i samma rum och åkte hem tillsammans. Vi hade våra grupper på samma ställe, vi pratade allvar, vi grät och vi skrattade tillsammans.

Efter att jag flyttade från Alingsås och ner till Göteborg blev vår kontakt mer spridd och när hennes dotter ringde och talade om att hon var sjuk var det inte med speciellt lätt sinne som jag åkte upp. Jag nämnde i en grupp i dag att jag är så oerhört tacksam över att jag fick följa henne under hennes sista tid. Min vän och även hennes familj ringde efter mig då och då och jag fick förmånen, för det var verkligen en förmån, att vara ett stöd för henne. Det är sällan man träffar så starka personer. Hon hade liksom en klar personlighet som gick utöver allt annat.

I morgon är det alltså dags för begravningen och trots att mina ögon tåras är jag oerhört tacksam för att jag fick förmånen att få träffa och lära känna henne och att jag imorgon kan delta i ceremonin.