foto: Anna Wedin Andersson

Jag tror på det där med enkelhet. Jag tror också att det kan vara det som är svårt. Ibland verkar det som att ju mer tillkrånglat en situation/känsla/händelse är desto enklare har vi för att ta itu med det. Saker måste vara svårt för att det ska ha någon betydelse.

Är det så för dig? Tar du till dig det som är enkelt eller går du på ..det är så uppenbart att det inte kan vara så? Samma fenomen som uppstår när det gäller sjukdomar..en traumatisk sjukdom kräver långa och mödosamma provtagningar annars är de svåra att ta in.

Jag försöker att skrapa bort det som gör min tanke kaotisk, ju renare och rakare tanken blir desto lättare blir den att omfamna. Jag försöker hela tiden ha i minnet att det är min tanke som är det avgörande för mig, inte vad andra anser även om jag i ett första läge tar in och smakar på dessa. I slutändan är det ju min inställning till mig själv som är avgörande, är jag en person som strävar efter enkelhet eller vill jag ha det svårt?

Och så mycket kaos som jag befunnit mig i och många gånger själv skapat så vet jag svaret idag….Enkelhet!

För mig är detta möte oerhört vackert. Bild tagen av Anna Wedin Andersson

För länge sedan ställde jag frågan: Vad är vackert för dig? till personer som jag hade runt mig i min omgiving. Föga förvånande fick jag svar såsom;

Ett barns nyfikna ansikte, erfarenheten som syns i en äldre kvinnas eller mans ansikte, en person som är lycklig och så vidare.

Om vi tänker på vad vi själva tycker är vackert, är det då inte underligt att vi så ofta faller i de hjulspår som reklamsidorna visar? Om vi själva tycker att det som strålar av glädje, livserfarenhet, nyfikenhet och engagemang är vackert, vad är det då som gör att vi strävar efter något helt annat för vår egen del?

Är inte det oerhört dumt så säg?

Idag är en tom dag. Åtminstone om man går efter den kristna kyrkoåret. Den dagen då Jesu lärjungar höll sig undan från de som dömde Jesus. Åtminstone om man får tro Wikipedia.

Tomhetens dag – kan man kalla den för det?

Om jag funderar runt begreppet tom dag och påskafton kan man väl kanske kalla den tom i den bemärkelsen att något väldigt viktigt hade försvunnit för många människor, Jesus. Jesus var nu död och var begravd. Och samtidigt kan den knappast varit tom. Rimligtvis borde den varit fylld av skräck och sorg. Så hur förklarar man det då…något som inte länge uppfyller min dag gör att den bli uppfylld ändå?!

Jag kommer att tänka på Taoismen när jag ser orden tom dag.

I “Boken om Tao” står det;

Trettio ekrar förenas i hjulets nav/ det är hålet i mitten som gör det användbart. Forma lera till ett kärl/ det är tomrummet som gör det användbart./ Skär till dörrar och fönster på huset/ det är hålen som gör det användbart.// Därför kommer värdet av vad som är där/ men nyttan av vad som inte är där.

Och visst är det så att det behövs den här tomheten på många sätt? Åtminstone enligt mitt sätt att se på den. För mig är det en av de skapande krafterna och samtidigt kan tomhet vara förödande.

Och kanske är det så att det är detta som är det som är meningsskapande?

Jag funderar över så enkla saker som att ett bord har ett värde, men nyttan av det är det upp till mig att skapa av det som inte är där. Alltså meningen med bordet.

Nästa tanke går, min födelse, min kropp och allt det fysiska som tillhör mig har ett värde. Men nyttan av mitt liv, det som är meningsskapande får jag skapa av det som inte är där.

Kanske är det inte riktigt på det sättet som Tao vill leda till men jag leker ialla fall med den tanken.

Ord är bara ord tills jag ger dem en mening. Ord kan vara värdefulla, något att vårda, men helt tomma tills de fylls av mig och för mig.

Förutom dessa saker som på något sätt går att sätta ord på, går att förklara så upplever jag att det finns något mer, något som inte går att sätta ord på i den här tomheten. Precis som inom taoismen, så fort du har satt ord på det så är det inte längre Tao.

Jag har en nytta av det som inte går att sätta ord på, det som inte går att förklara eller göra till en bild. Och det är detta som inte går att förklara från A till Ö och inte heller sätta vetenskapliga termer på det ( som så många är förtjusta i att göra) som är det meningsskapande för mig.

Nu när jag börjat fundera på det där med förlåtelse, försoning och acceptans kommer även tankar på uttrycket Älska din nästa såsom dig själv?

Har vi tänkt på det uttrycket någon gång tro? Vad det verkligen säger menar jag?

Jag menar, vill du älska någon annan som du älskar dig själv? Vill du behandla och tänka om någon annan som du tänker om dig själv?

Vi kanske först ska tänka tanken och ta reda på Hur älskar jag mig själv? innan jag börjar älskar min nästa som mig själv..

Vad jag menar är att det inte är många runt omkring mig eller de som jag kommer i kontakt med som verkligen älskar sig själva, alltid är det något som är “fel”, som man har mindervärdighetskänslor över, eller som man tycker rent illa om.

Och ska vi lägga över denna känslan till någon annan då? Nja,,kanske inte.

Älska din nästa såsom dig själv…eller tvärtom..tänk om de tankar, det agerande vi har mot andra visar hur vi älskar oss själva? Om allt det jag gör/tänker och känner inför en annan person är en spegelbild av det som jag inte klarar av ta till mig som mitt eget? Jag tänker nu inte bara på det som man vanligen har en tendens att projicera över utan även det som inte tänker på.

Vi har våld, hat, misshandel, övergrepp, svält och krig runt omkring oss. Vi går förbi hemlösa och skadade och låtsas som vi inte ser.

Är det så att vi inte ser då att vi själva är hemlösa, att vi själva är skadade och låtsas vi att vi inte känner och ser detta eftersom det skulle göra för ont? Att hata någon annan är inte ett stort steg om man hatar sig själv, inte heller är det ett stort steg att ta om man inte ser orsaken i sitt inre. Ignorerar vi svält, kanske vi ignorerar den näring som vi själva behöver. Att vi begår övergrepp på oss själva är ganska vanligt, när vi inte lyssnar på oss själva och gör det som är bäst för oss utan följer andra behov istället.

Ja listan går att göra lång bara av en sådan “enkel” mening som Älska din nästa såsom dig själv.

Så det viktigaste kanske är:                    Hur älskar du dig?

Apple's Eyes Studio / FreeDigitalPhotos.net

Att inre förändring ger utslag även på det yttre är väl välbekant men jag undrar hur ni ser på yttre förändring?

Nu när det är ganska vanligt att ta hand om sitt yttre på så många olika sätt, finns det gränser för vad vi gör?

Kan man hitta sin inre förändring även genom att göra yttre?

Feng Shui fungerar ju genom att göra yttre förändringar i omgivningen. Det inre blir mer harmoniskt och det ska även dra till sig lugnare och mer positiv energi. En energi man söker.

Hur är det då med exempelvis skönhetsoperation av olika slag? Är det okey att förändra något som man vantrivs med för att kunna må bättre och dra till sig en lugnare och mer positiv energi? Och kan dessa ingrepp göra en verklig skillnad för det inre?

Är det skillnad på olika former av operationer eller ingrepp?

Nyfiken på vad du tycker? Ge gärna dina kommenterar här på sidan.

Malou

Foto: Anna Wedin Andersson

Jag skrev häromdagen ett inlägg i nakna coachens blogg om framgång – Vägen fram är rik. Mina tankar har fortsatt i samma tema och har ploppat upp då och då. En anledning är förmodligen att jag till helgen kommer att gå en kurs vars kursledare är David Ellzey, en amerikan som är lärare i Sedona metoden. Sedona är en metod som innebär att du förstår vilken kraft du har med dina tankar. Även en metod för att förstå och plocka fram alla de underliggande värderingar som du har inom dig och som du mer eller mindre omedvetet låter dig bli styrd av i ditt vardagsliv. Som jag skrev i blogginlägget Sedona :

De anser att Sedona är hemligheten med att behärska ”The Secret”. Sedona hjälper dig inte bara till att förbättra din materiella standard, om det nu är det du vill, utan den hjälper dig att plocka bort det som begränsar dig i livet oavsett om det gäller din fysiska hälsa, känslomässiga problem eller materiella problem, allt enligt Sedonas hemsida.

En risk med att anamma den här metoden eller överhuvudtaget mål-och handlingsplaner är att det är lätt att fastna på själva målet. Att inte uppskatta, förvalta och njuta av vägen fram. Jag tror inte på att låta sig själv bli uppslukad och att låta målet eller önskningen om ett mål bli det som styr i vardagen. Det blir svårt att njuta och att uppleva vardagen i nuet om det enda som är viktigt är ditt mål.

Som allt annat ser jag det som en konst att balansera. Det går att planera, att ha upplevelsen av att nå fram, känslan av att lyckas utan att gå förlorad och fastna i målet. Jag tror även på att det går att använda sig av ex, attraktionslagen, Sedona etc på ett sätt som gör att du snarare blir mer medveten om hur, vad och varför du har de tankar du har. Att detta kan vara ett sätt att snarare klargöra för dig själv hur du hittills har styrts av de tankar du har om dig själv och din omgivning.

Om jag har rätt om Sedona lär helgens kurs klargöra för mig och jag får säkert en anledning till att återkomma om det.

Här läser Karin Boye själv den första versen av I rörelse:

I rörelse är en dikt av Karin Boye ur samlingen Härdarna (1927).

Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr

Åkte igår ner för att träffa fina Kerstin som  nu går symbolpedagog utbildningen på Symbolons kursgård i Fjärås.

Underbart att se omgivningarna en stund och att träffa Kerstin var en kram för själen.

Idag packar jag väskan för att ge mig iväg till Norrköping för att träffa en annan sällan sedd väninna.

Visst är det underbart att veta att det finns vänner som bara är där? Det spelar ingen roll hur långt det är mellan möten, kontakt och närhet finns där som självklar och varm kram.

En nära vänskap behöver vård men det behöver inte betyda täta besök eller frekventa telefonsamtal. Det finns många sätt att vårda något.

Hur gör du för att vårda dina vänner?