Hephaistos – styr över Stenbocken och har herraväldet över en av naturlagarna – formen.

Enligt Hellenic (grekiska) kalendern eller zodiaken är det guden Hephaistos som styr över Stenbocken.

Zodiaken är ett forntida verktyg som hjälper oss att förstå och arbeta med de mönster som upprepar sig år efter år.

Hephaistos och alltså då stenbocken, börjar den 21 december och anses då ha mest inflytande och utövar suveränitet under denna period fram till den 21 januari då nästa gudom tar över.

Naturlagen är inte naturen själv utan en funktion inom naturen.

Det är de lagar som styr naturens karaktär och dess utveckling, i synnerhet utvecklingen av själen enligt Hellenismos ( som antikens religion heter i Grekland ).

Naturlagarna är starka krafter, egentligen är de Gudar, men de är opersonliga gudar. Människorna har svårt för att arbeta eller förstå dessa opersonliga gudar och är därför mer benägna till att kommunicera med “varelser” som har medvetande. På grund av detta är det fördelaktigt att en personlig gudom  har herraväldet över en naturlag och detta har de Olympiska gudarna som är tolv till antalet.

Dessa Gudar och Gudinnor har ett medvetande och kan kommunicera med människorna och förklara vad naturlagarna innebär, de är väktare av naturlagarna.

Var och en av dessa naturlagar representerar en väg som den gudomen arbetar med för att hjälpa själen att utvecklas.

Hephaistos har som flera andra myter olika beskrivningar. Hepaistos är son till Hera och Zeus, i en myt lyckas Hera med att befrukta sig själv ( som hämnd ), och föddes som lam eller med klumpfot och förvisades från Olympen av Hera på grund av detta. I en annan myt kastades han ner från Olympen och blev missbildad på grund av detta.

När Hephaistos kastades ner i havet tog Oceaniden Eurynome och Sjönymfen Thetis hand om honom i grottorna på den vulkaniska ön Lemnos. Där lärde han sig att smida de underbaraste verk.

Han är eldens gud och sätts samman med Hestia, härdens gudinna, som ett gudapar ( ej makar ) i den Hellenisca kalendern.

Han är härskare över smeder och metallarbetare. Över järnet, över värdefull metall. Över rustningar, vapen och sköldar. Han står för hantverkarens skicklighet. Vid ilska kan han åstadkomma svaga eller felaktiga gjutgods.

Han står för den vulkaniska aktiviteten.

Han är även härskare över byggare och arkitekter, över snickare och träarbetare

Symboler som Hephaistos förknippas med är hammaren, tänger och städet. Djuret som är heligt och som förknippas med Hephaistot är åsnan då han red upp till Olympos på en då han välkomnades tillbaka av Hera. Fågeln som han förknippas med är tranan.

Enligt Hellenismos arbetar gudarna i par och varje människa har en relation till en sådan helig konstellation.  Detta gudapar assisterar människan i dennes arbete med att “gudomliggöra” sin själ.

Att läsa myterna om Hephaistos och förstå hans liv gör att du kan hitta trådar och förklaringar till ditt eget liv. Framförallt om du är född inom denna månad men även om månen exempelvis transiterar över tecknet.

Hephaistos förkastades exempelvis av både sin mor och far och föddes upp av sjönymfer. När han var nio år skapade han den underbaraste tron åt sin mor och gav sig på det sättet tillkänna för sina föräldrar. Han välkomnades sedan av sin mor ( men ej sin far) och tog alltid hennes parti gentemot sin far.

En tolkning av detta kan vara att  han söker det han inte har, en mor och en far. Modern får han, men inte fadern. Resultatet av detta blir att han förkastar fadern ” den andliga upplysningen” ( tänk på att det nu var patriarkaliska värderingar = fadern, det högsta ) såsom han har blivit förkastad och hänger sig till att vara jordnära utan några himmelska egenskaper eller ambitioner. Risken är att han blir alltför pragmatisk och även riskera att serva modern med alltför mycket materiella saker.

Att han blev förkastad på grund av sin missbildning gjorde att han kompenserade detta genom att arbeta med det perfektionistiska sinnet. ( Kritisk mot sig själv och dög aldrig )  Han eftersträvade skönhet och det perfekta. (Han gifte sig också så småningom med Afrodite.)

Hephaistos symbolik står för mycket av våra egna rädslor, att bli övergiven av modern, avvisad av fadern och fysiskt handikappade. Han står även för möjligheten till skapande utifrån oss själva. Hans kreativa ådra har sitt ursprung i Moder Jord själv, han levde också i en grotta omgiven av vatten under hans barndom. Han vände sig inåt och skapade utåt.

Man kan säga att han har en introvert personlighet med mycket eld. En eld som behöver få uttrycka sig praktiskt för att det inte ska bli för stort tryck. Han står trots allt för den vulkaniska aktiviteten.

Den här introverta sidan av personligheten för med sig att han har en god förmåga att visualisera det han vill skapa. Han är självgående och blir inte så lätt uttråkad, det kan snarare vara så att det som andra blir uttråkade av blir till en kreativ källa för honom.

Han är en pragmatisk arbetsklass “man”, vilket betyder att han kan förknippas med facket och hans inre eld, vulkaniska hetta, gör att han är en av dem som gärna är med på uppror gällande tyranni från härskare. ( Han deltog i en komplott tillsammans med Hera och några fler gudar i en myt gentemot Zeus )

Hephaistos missbildning lär honom att söka inom sig själv, hans eget hjärta och sinne lär honom att han är unik på sitt eget sätt.

Du kan ha en inre dialog med Hephaistos arketypen inom dig själv;

Du kan få hjälp med att förstå din egen frustration, avvisande och sår genom att ha ett inre samtal med Hephaistos.

Om du är extrovert och mår väldigt dåligt när du är ensam kanske Hephaistos introverta sida är undertryckt eller till och med gör sig hörd på ett fysiskt sätt.

Anser du att du är kreativt handikappad? Kanske kan ett inre möte med Hephaistos underlätta?

Breath of Creation, Freydoon Rassouli

Skapa din egen dag av betydelse. Andas in din närvaro i din dag.

Ta en stund och stilla dig själv. Låt dig fyllas med trygghet och värme och upptäck vart Gudinnan vill föra dig.

Vilka ord, vilka känslor och vilka bilder får du till dig? Skapa en plats för dig själv inom dig, en plats som du alltid kan återkomma till för att släppa taget och för att ladda dig med styrka och energi.

Ta till dig budskapen från dig själv och ta med dig kraften ut i din vardag.

                                 Bild: D. Bruce Bennett

Jag har alltid varit fascinerad av berg och stenar. På något sätt finner jag en trygghet i berget och samtidigt tycker jag att det finns en ömhet som strålar ut från dessa mäktiga naturfenomen.

Jag har också så länge jag minns varit intresserad av och sjunkit djupt in i gamla fornlämningar. En inre värld öppnar sig för mig när jag är i närheten av gamla byggnader, rösen, borgar och klippblock. När jag då hittar båda dessa samt intresset av gudinnor, månen och symbolik i två böcker blir jag lyrisk.

För ett tag sedan läste jag “Kvinnoporten – Om urgamla kvinnospår i seder, bruk och tänkesätt” av Gunilla Carlson, och i den hittade jag många tankeväckande funderingar angående fornlämningar. Hon menar att man kan se på ritningar över europeiska stenkammargravar att de är formade som kvinnokroppar. Hon skriver också

” För oss idag representerar en grav det definitiva slutet, men då verkar själva graven ha haft en helt annan betydelse. Då verkar den snarare ha varit en port in till nästa liv, en övergångsplats, mellan de olika liv en människa kan leva…..I så fall var också den gravida kvinnans kropp en övergångsplats. Kanske var den födande kvinnan en gudomlig genomförare av mysterieriter kring liv och död.”

Oj, känner jag, så spännande att gräva vidare med. Nu läser jag Birgitta Onsell ” Jordens moder i Norden” och jag blir lika fascinerad av den.

Dessa två kvinnor har grävt djupt ner i de historiska dokumenten och myter kring jordens födelse och fokus för dem båda är kvinnogestalter – gudinnan i samband med detta.

Här kan du läsa om teorier om att det kanske är så att de mäktiga stenar som vi hittar här och där i landskapet och som kallas domarringar har ett samband med något annat som dyrkades långt innan något annat – månen. Keltiska tempel restes också dessa i cirkelform. Var månens kosmiska visdom det som låg som en grund för den första lagen ( ting förknippar man med domarringar) frågar hon sig i boken.

Hon tänker sig också att Stonehenge ( det monument från 1800-1500 f Kr i England ), som främst har förknippats med solen kan vara ett monument över både sol och måne. Stonehenge består av en yttre cirkel av bestående av resta stenar, innanför den finns en mindre som omger en U-formad anläggning. U-formen som är sinnebilden för den kvinnliga principen – den stora modern, vattnet och regnet. Och Urnan, bilden för kärlet, behållaren som korresponderar med den feminina världen. Innerst ligger det som man kallar för altarsten.

På tal om altare så uppförde kvinnor på Island och Norge “högar eller byggde hus som de kallade horg”. Horg är “Ett av stenar uppfört altare”.

Hos många folk har stenarna uppfattas som benen i Moder Jords kropp och altaren av sten stått som symbol för gudomens oförstörbarhet och beständighet.

Obehandlade stenar är enligt uppslagsboken “prima materia”, urämnet – det kvinnliga.

Snorre säger ” En annan sal gjorde de, det var en horg som gudinnorna ägde och den var mycket fager.”

I primitiv kultur kan stenar föda människor och har livgivande kraft, eller också kan människor förvandlas till heliga stenar. Dessa anses symbolisera månen och förknippas med fruktbarhet och köld, eller med vinterns frusna jord som föder våren. Sfäriska stenar betecknar månen.

De nordiska stenaltarna, horg, är förknippade med kvinnornas kult. Stenarna ansågs livgivande och förknippades med fruktsamhet och kraft. Även Mose slog på klippan och därur strömmade vatten.

För mig väcker böckerna och tankarna kraft och inspiration. Kanske är det inte så konstigt att jag alltid har älskat att vara bland klipporna. Jag skrev ett blogginlägg – En dag på klipporna-  om min känsla inför detta förra året.

Liv, död, månen, gudinnan, stenen, altaret – spännande kopplingar och mer finns det. Bland annat “skeppsformen” men mer om det vid ett annat tillfälle.

En gång i tiden var stenar profetiska – “stenar som talar”. Ur stenen kom oraklets eller gudomens röst.

Stenar talar nog alltjämt, men vad blev det av lyssnarkonsten? Och varför slutade vi att vörda våra nordiska gråberg, de som anses vara bland jordklotets äldsta?

Vi börjar närma oss vintersolståndet. Den 21:e december då vi har vår kortaste dag och längsta natt. Natten då djuren talar och då vi åter hälsar ljuset och solen välkommen igen.

Det nyfödda barnet i Gudinnans armar påminner oss om det nya som kommer. Död och pånyttfödelse. Den eviga cykeln av liv som vi hittar överallt i vår natur.

Mångudinnan lär oss att vara i harmoni med cyklerna inom och utom oss själva genom att hon visar när det är dags för våra energier att vara utåtriktade och när det är dags att vända oss inåt.

Oh Moon Mother light of the night

The stars who are your company dance with you

Teach us the mystery of your dance

That we may be in harmony with you

And learn to give away and renew.

- Liza Thiel från CD Journey to the Goddess.

Bild:gryphons-aerie Deviant-art

Av den vita andedräkten som virvlar ut i kylan de här dagarna blev jag inspirerad till att kalla på Skadi. Och hon visade sig direkt i mitt sinne.

Blev lite förvånad över den inre känsla jag fick av henne och det gjorde att jag letade reda på lite mer fakta om henne.

Kanske inte var så konstigt att hon var så snabbt på plats för vad jag kan förstå är hon mycket förknippad med födelse och död.

Skadi är ursprunget till Skandinavien, Skadis land. En jättinna som blev jaktens och vinterns Gudinna.

En intressant Gudinna att undersöka som säkert kräver lika mycket bärighet att arbeta med som Hecate eftersom namnets ursprung även kan härledas till “skugga”.

Är det alltid bäst att löpa linan ut?

Eller kan det vara okey att stiga av innan det är slutfört?

……………………………………………………….

Bilden kommer “förmodligen” från omslaget av en bok “Finvarra´s Circus av Monica Sanz

Ibland vill jag bara skrika,,och nu är ett sådant tillfälle. Jag har månadsbrev som jag brukar skicka ut och nu när jag sitter och är nästan färdigt med försvinner allt!!

Denna data gör mig tossig ibland och även mitt minne..:(…varför kommer jag inte på att jag måste spara. Spara och spara igen..

Jag är mitt inne i mina tankar,,det flyter lätt att skriva och det känns flödande,,vem tänker på att spara mitt upp i allt det? Inte jag kan jag säga. Fast jag vet att jag borde eftersom min data sjunger på sista versen och har sitt absolut egna liv.

För övrigt behöver jag Baubo i mitt liv just nu..idag..NU!!…Jag behöver en genomhärlig, ganska svulstig Gudinna som får mig att skratta och uppskatta livet så som det är. En Gudinna med ett rått men hjärtligt skratt som får alla magar att gunga i takt med livet. En fnittrande mullig Gudinna som fräckt puttar till mig i magen och säger till mig att inte ta det så allvarligt. Orden tar inte slut! Du kan producera igen!..En Gudinna som säger till mig att lite vatten i kroppen rinner ut,,skaka och vänd dig upp o ner! :o)..

Jag kan inte låta bli att bli på gott humör och dra på smilbanden bara hon dyker upp i mitt sinne!..vilken underbar sinnesbild för verkligheten denna suveränt frispråkiga och genomärliga och ibland ganska cyniska Gudinna. Hon som ser genom bröstvårtorna och pratar med sin vulva..

Jag är villig att skapa.

Kram Malou

Nu blev det dags för mig att fördjupa mig i en av de sårbara Gudinnorna igen. Hera är den arketyp som jag tillåter mig själv att försjunka i. Det handlar om anknytning och relationer. Maktlöshet och starka reaktioner.

Alla dessa arketyper blir väldigt överdrivna i sina uttryck när man tittar på dem en och en och det kan jag tycka vara värdefullt. Dessa egenskaper blir så tydliga och medvetandegjorda och det blir enkelt att identifiera i vilken grad man låter sig bli styrd av dessa eller också så ser man om man överhuvudtaget har dessa egenskaper.

Något som starkt identifierar en kvinna som har mycket av de sårbara Gudinnornas arketyp i sig är ett medvetande som tar in en helhet. De har inte samma förmåga att kunna fokusera sig på enskilda saker som de övriga. En sårbar Gudinna upptäcker att hon ständigt blir avbruten med det hon håller på med genom att hon är mycket lätt att distrahera. Det finns hela tiden ett vagt medvetande om det som försiggår runt omkring henne.

Sårbar. Sårbarheten kommer bland annat av att dessa Gudinnor har en öppenhet inför andra personer (behovet av relationer) och mental tillgänglighet. Det finns något mjukt och skört inom dessa Gudinnor.

Kvinnor som har mycket av dessa egenskaper har ofta drömmar som handlar om andra människor och drömmarna utspelar sig ofta inuti olika byggnader.

Hera – Gudinnan som kanske mest är känd för sin svartsjuka och ilska kanske man inte så lätt förknippar med denna något vaga medvetenhet som är de sårbara Gudinnornas främsta igenkänningsegenskap, men en sårbar Gudinna det är hon.

Hera hon är äktenskapets Gudinna. Hustru och livsledsagerska. Hennes symboler var Vintergatan, liljan, påfågelstuppens fjäderskrud (ögonen) och kon.

Som äktenskapets Gudinna var Hera både hyllad och skymfad, hedrad och förödmjukad. Hera är en av Gudinnorna som har de mest utpräglade attributen, både positiva och negativa. Och detta gäller även för de kvinnor som har mycket av Heras arketyp inom sig, en stark kraft till glädje och även till smärta.

Så nu släpper jag taget och låter mig själv bli omfamnad av denna arketyp för att förstå och medvetandegöra alla dessa härliga kunskaper som Hera kan ge.

………………………………………………………………………………………………………………………….

Bild: hittad på google/bilder, gör ej anspråk på att vara upphovsman till bilden och har inte hittad någon källa till bilden.