Dejt med mig själv! Härligt, viktigt och lustfyllt. Och idag hade jag detta..besökte dottern i Alingsås och satt i den varma bilen på väg hem. Motorväg..mycket sol..och en varm härlig känsla.

Såg mig omkring och fylldes av ännu mera värme,,hur bra jag har det,,vilket bekvämt liv jag egentligen har här i Sverige,,tankarna snurrade omkring i ganska stilla takt.

Plötsligt fick jag en så stark känsla av ..kärlek..jag kan inte beskriva det på något annat sätt och i precis samma stund kändes det som att något öppnades i magtrakten. Låter förmodligen väldigt underligt när man beskriver det så men det är det närmaste jag kan komma. I och med “öppnandet” var det som att något knöt sig i magen.

Du vet,,så där som det kan kännas när man plötsligt blir orolig eller spänd..det knyter sig i magen. Men detta var inte av oro eller spänning och kändes inte så heller,,det var som en liten spark och plötsligt strömmade bara intrycken in i mig. Allt flödade och det var så oerhört vackert och ja,,kärleksfullt….så småningom började andra intryck komma vilket jag inte går in på men hela upplevelsen tonade sakta av och blev lite mer hanterbart. Fortfarande nu..efter ca 2 timmar finns det kvar.

En nåd…

Jag är villig att uppleva det jag upplever och göra det verkligt.

Kram

Malou

Frusna små ögonblick. De här fina bilderna som Anna Wedin Andersson har tagit påminner mig om det. Frusna små ögonblick.

Samtidigt så funderar jag över uttrycket. Det finns liksom inget fruset över ögonblicket. :)..Stilla absolut men det finns en rörelse och rörelsen går inåt. Utrymmet och vidvinkelsperspektivet försvinner, smalnar av och det går djupare och försvinner.

Plötsligt befinner jag mig bara i mig själv och allt det som pågår där. Allt som detta ögonblick berör inom mig själv. Jag omges av doftminnen, stilla skogsstigar, barnskratt och packade badväskor.

Alla dessa underbara frusna ögonblick som innehåller så mycket rörelser.

Tack Anna för denna möjlighet.

Det behöver inte vara det där märkvärdiga som gör att man mår sådär gott. Enkla naturliga småsaker är och kan vara det stora i livet. Här är några ögonblick som är stora för mig.

…………………………………………………….

Att vakna upp på morgonen och se solen strila fram bakom molnen.

Att möta min käraste blick och veta att vi tänker samma tanke.

Ett bubbelbad.

Ingen kö till kassan.

Varm choklad och ostsmörgås.

Att känna vinden i håret.

Att svara i telefonen och upptäcka att det är någon av barnen som ringer.

Att skratta högt av en rolig bok.

Aha-känslan av en idé.

Pläd, raggsockor och vindruvor.

graur razvan ionut / FreeDigitalPhotos.net

I var och varannan bok om personlig utveckling finns tipset om att man ska skaffa sig någon form av “må-bra-dagbok”. En anteckningsbok där man kan skriva ner sina funderingar, drömmar, visioner m.m.

I denna kan man även skriva ner tacksamhetstankar. Att skriva ner vad man är tacksam över varje kväll innan man går till sängs är ett sätt att tydliggöra om allt det i livet som är gott.

Jag kommer ihåg när jag för många år sedan bodde i en liten by utanför Alingsås. Den känslan av tacksamhet som jag kände när jag stod där i trädgården under en stjärnklar himmel den är svår att slå. Hela mitt sinne fylldes och jag kunde jubla av tacksamhet.

Det finns mycket som jag är tacksam för och jag vet att det ibland kan vara svårt att uppleva just den där jublande känslan. För ofta är det något som pockar på uppmärksamhet. Det brukar alltid finnas något som man tycker kunde vara annorlunda, något man önskar sig på ett annat sätt.

Och nu när jag sitter och skriver detta undrar jag om verkligen begreppet tacksamhet är det ord som jag vill använda?

Handlar det inte om att kunna uppskatta ögonblick som är nu och kanske till och med uppskatta den förmåga som vi har att minnas och att drömma om framtiden? Så kanske kan vi ha ett uppskattningsögonblick på kvällen istället? För vem ska man egentligen vara tacksam inför? Sig själv genom att jämföra sig med andra?

Jag är tacksam för att jag har mat på bordet…för att det har inte många andra? Jag är tacksam för att jag är frisk….för det är inte alla andra?

Jag kan också kanske vara tacksam mot mig själv. Jag är tacksam för att jag gav mig det här ögonblicket att njuta av det som är just nu?

Kanske var det så att jag inte egentligen var tacksam där jag stod på natten och tittade upp mot stjärnhimlen? Kanske var det så att jag uppskattade ögonblicket så som det var och att jag levde till fullo i min känsla just då?

För mig känns det just nu i alla fall som om ordet uppskattning rimmar bättre än tacksamhet och det är vad jag ska börja med. Jag ska ta mig själv en stund varje kväll för fundera över vad jag uppskattat under dagen!

I kväll uppskattar jag känslan av att få uppleva hur jag fylldes av glädje när jag fick möjlighet att lyssna på ett program- det var ett rikt ögonblick.

Vad har du uppskattat idag?

Äntligen har jag lärt mig att ha kameran i fickan eller ett skissblock i väskan. Det finns många ögonblick som är värda att spara. Ögonblick som man kan ha som glada små tillfällen som man kan gå tillbaka till och plocka upp glädjen från.

Sedan en tid tillbaka gör jag en “ögonblicksbok”.

Jag har redan fått många fina stunder tillsammans med den. Den får mig på bra humör och jag kan återigen uppleva de fina stunder som jag har på bild, som ett foto, en skiss, några ord eller en dikt.

Den ger mig en härligare känsla i kroppen och något som jag kan ta med mig under en dag som i övrigt inte varit jätte uppåt.

Varför inte ta och pröva du också?