En text med ett innehåll som har varit som ett mantra under otaliga stunder under väldigt många år. Och som jag har haft på bloggen förr. Tycker att det är så viktigt att komma ihåg att vi är mer än det som syns!!

Jag har en kropp men jag är inte min kropp. Min kropp kan befinna sig i olika tillstånd av hälsa eller sjukdom: den kan vara utvilad eller trött….Min kropp är mitt dyrbara instrument när det gäller att förvärva erfarenhet och att handla i yttervärlden, men den är bara ett instrument. Jag behandlar den väl. Jag försöker hålla den frisk, men den är inte jag. Jag har en kropp, men jag är inte min kropp.

Jag har känslor, men jag är inte mina känslor. Känslorna är otaliga, motsägelsefulla, skiftande, och ändå vet jag att jag alltid förblir jag, mig själv, i hopp eller förtvivlan, i glädje eller i smärta, när jag är irriterad eller lugn. Eftersom jag kan observera och förstå mina känslor, och sedan i växande grad styra och utnyttja dem, är det tydligt att de inte är jag. Jag har känslor, men jag är inte mina känslor.

Jag har ett intellekt, men jag är inte mitt intellekt. Det är mer eller mindre utvecklat och aktivt, det är odisciplinerat men läraktigt, det är ett organ för kunskap både vad beträffar den yttre världen och den inre, men det är inte jag. Jag har ett intellekt, men jag är inte mitt intellekt.

Vad är jag då? Vad återstår efter att jag från min jag-identitet har utrangerat det fysiska, känslomässiga och mentala innehållet i min personlighet, mitt jag?

Det är mitt innersta väsen – ett centrum av rent självmedvetande och självinsikt. Det är den permanenta faktorn i det ständigt växlande flöde som är mitt personliga liv. Det är det som ger mig känslan av att finnas till, av varaktighet, av inre trygghet. Detta centrum har inte bara en statisk självmedvetenhet utan också en dynamisk kraft; det kan observera, styra och använda alla de psykologiska processerna och den fysiska kroppen. Jag är ett centrum av medvetenhet och av makt.

Ja, det var ett mejl som kom till mig idag. Få drömkroppen!..Men faktum är att jag har min drömkropp och det är min. Den som tillhör mig och som gör ett ypperligt arbete att ta hand om mig. Den gör inget annat än att reagera på hur jag behandlar den. Lite genetiskt finns naturligtvis med som orsakar både glädje och sorg det ska jag inte sticka under stolen med. Men på det stora hela…det är mina tankar, mina känslor, mina behov och mitt agerande som skapar min kropp.

Jag har drömkroppen för i stort sett så gör den det som jag får den att göra. Att älska och ta hand om sin kropp är viktigt och stort.

Hur många gånger har inte kroppen fått höra de mest nedsättande ord? Hur många gånger har den inte förtvivlat försökt få plats i de mest hemska utstyrslar enbart för att tillfredsställa egot hos dess ägare? Inte konstigt att den ibland bara totalvägrar och går ut i strejk!

Idag har jag klappat om min kropp..ömt uppskattat benen som fortfarande bär mig, ett par fötter som stadigt kan gå även i kuperat terräng och hitta fäste i bergen. En mage som visserligen hittar vägar ut från de byxor jag vill stoppa in den i men som är mjuk, varm och som gungar friskt i takt med mina steg.

Armar som pendlar i takt och händer som kan greppa tag i det jag behöver. Fingrar som fortfarande lyder och att det inte blir så vackra tavlor som jag målar kan jag inte skylla dem för.

En hjärna som fungerar även om fokus ibland flyter iväg. Är man en drömmare så är man liksom.

Överhuvudtaget är jag tacksam..jag har en kropp…jag har min drömkropp och jag försöker att vårda den ömt och med kärlek.

Jag är villig att älska den kropp jag själv har skapat.

Kram

Malou

…………………………………………………………………………..

Bild: google

Satt och tittade på lite semesterbilder när jag kom att tänka på att många har nu påbörjat sitt arbete efter en härlig semester. Och jag kan tänka mig att många haft som mål att bara koppla av och släppa den stress som många upplever när vardagen beter sig som vanligt igen.

Dessa bilder förknippade jag plötsligt med något som Sanna Ehdin säger i sin bok ” 12veckor till ett läkande liv”.

“Du behöver aktivt stimulera lugnet för att motverka dagens överstimulering till stressystemet.”

Om du nu har slarvat lite med näringsintaget under varma och lata sommardagar kan det vara dags att fylla på. Sanna skriver bl.a. att magnesium är viktigt för stresståligheten. Om varma, lata dagar nu har fått oss att inte vara så hungriga tänker jag att konsekvensen av detta kan bli att det inte tar så lång stund innan vår kropp säger ifrån med olika stressymtom.

Magnesiumbrist kan yttra sig som ljud-och ljuskänslighet, muskelryckningar, irritation och orolig sömn. Bristen ökar även risken för hjärtkärlsjukdom och hjärtklappning är ett typiskt tecken på för lite magnesium enligt Sanna.

Så var rädd om ditt vitamin- och mineralförråd. Dina känslor behöver dem.

Jag lägger nu över texter från min gamla blogg till denna och börjar med Det vilda. En känsla som jag kommer tillbaka till om och om igen.

Nu är det dags. Nu samlar jag ihop mina tankar, alla dessa funderingar som flugit omkring. Dags att få dom att formera sig till ord, till meningar som har en betydelse för mig.

Målet är att plocka fram det vilda i kvinnan. Det som vi har djupt inom oss, en relation som alltid har funnits men som vi sällan lyssnar till.

Blunda när du lyssnar till musik som gör att du reagerar på något sätt, kan du känna att något rör sig inom dig? Något väcks till liv? Känn hur din kropp rör sig när du släpper den fri, instinktivt rör den sig till rytmerna. Kan du känna det vilda i dig när du tittar på den som du älskar? När du ger dig tillåtelse att falla in i dina barns lek eller när du vakar vid deras sjuksäng?

I dessa situationer har du en kontakt med det som är du, långt därinne finns en vildkvinna som har en styrka som är svår att slå, här finns kvinnan, Gudinnan, med instinkter, tålamod, kärlek, kreativitet. Här finns hängivenhet, intuition och observationsförmåga.

Släpp dig loss, ge dig hän och vältra dig själv i din egen styrka.

Bild