Bobo Oad

Tillhör du dem som låter dina drömmar om något att förhindra dig att njuta fullt ut av nuet?

Visst kan man känna igen sig i detta? Att drömma sig tillbaka till önskningar man haft och känna ett litet stygn av sorg eller bitterhet?

Tänk om jag hade tagit det där året och läst i USA? Om jag bara hade gått färdigt min utbildning? Kanske jag skulle ha flyttat med till Frankrike?

Eller när man möter en gammal bekant och man känner ett litet stygn av avund när de berättar allt de åstadkommit när man själv har varit här i  det man tycker är vardagsliv?

Att man känner så här betyder inte att man inte uppskattar det liv man har just nu, men det kan vara den lilla ryggsäck av sorg som kan göra att du inte uppskattar och njuter av din vardag såsom du skulle kunna göra.

En bra fråga till dig själv kan vara: Vad är det du ångrar att du aldrig gjorde?

Det du en gång önskade att du gjort, har en drivkraft i sig. En drivkraft och grund som förmodligen fortfarande finns kvar.

Denna drivkraft kan du fortfarande ta fram. Det är inte nödvändigt att det utformas som visionen du hade. Var det volontärarbete utomlands du ville göra? Volontärarbete finns här?

Var det kock du ville bli? Du kan leda en kurs på ett studieförbund.

Min tanke är att det går att utforska den ursprungliga pulsen i det du ångrar att du aldrig gjort. Fundera över de föreställningar du har.

Låt inte dina önskningar bli en ryggsäck.

Malou

Med tillstånd från Bobo Oad. En tjej som ger bilder en känsla.

Visst är det spännande med alla dessa personer som skapar med hjälp av sin drivkraft?! Det händer något och oftast händer det något som involverar andra personer.

Sverigehjälpen är ett sådant exempel. Jeanette Edsjö som startade upp denna organisation, har egen erfarenhet av att vara utsatt och det är en av anledningarna till den drivkraft som hon visar idag. Men jag tror inte att det bara är att man själv har erfarenhet av något som gör att man drivs framåt, jag upplever att det behövs ett genuint intresse av något också.

Själv tänker jag på min passion för våra inre symboler, vår själ. Detta kombinerar jag med den otroliga känsla jag upplever när jag ser och känner att andra personer får AHA upplevelser under föreläsningar och kurser. En annan person som jag tror får en härlig upplevelse är den man som jag läste om i dag i Härryda Posten.

Egil Gry, en man som under tre år arrangerat Hindås Kulturfestival helt på egen hand. Jag kan ju tänka mig att det är hans intresse av Jazz, musik överhuvudtaget, och andra konstuttryck som gjort att han startat upp detta. Jag kan även inbilla mig att han mår så gott på insidan när han märker att andra personer får en personlig upplevelse av detta.

Min erfarenhet säger mig att när vi tar det som vi är mest intresserade av och skapar utifrån denna drivkraft, då blir det bra! Så om vi inte redan har det så är det kanske det som vi gör på “fritiden som ska vara huvudsysselsättningen?