Åkte upp o träffade två av mina barn idag. En kopp kaffe och en härligt avslappnad promenad. Inga konstigheter, en stund med att bara vara med varandra. Det känns skönt i hjärtat, sinnet blir mätt. Visst är det underligt men vissa saker gör att man bara får den där känslan.

Ibland vet man inte ens att man varit själsligt hungrig utan det märks först när man är mätt. Det är lätt att vänja sig vid en känsla och betrakta den som det som är bra.

Det är också bra att ha barn som påminner en om massa händelser,,både goda och mindre goda. Min son han skakade på huvudet lätt överseende när han berättade hur han mindes när han kom hem en dag.

I en kopparpentamid hade jag och hans far suttit och mediterat..:) stackars barn, vilka trauman. Måste skratta åt mig själv och vi har haft rejält roligt med de där pentamiderna.

Något annat som gjorde att jag gick tillbaka i mitt minne var bilden på de gamla GB glassarna från -69. Nostalgi..älskade igloo cola..

Ibland är det skönt att bara frossa i det som varit.

Idag är en dag då längtan kan bli stark. Mors dag. Jag lärde aldrig känna min mamma och de få minnen jag har, vet jag inte längre om de är minnen eller om de är bilder från foton eller berättelser.

Jag skulle vilja åka hem till henne, ta en kopp kaffe, få en kram och prata lite om mina barn, hennes barnbarn, skratta och gråta tillsammans.

Det är inte en saknad jag känner utan en längtan till något självklart.

Visst har jag “pratat” med min mamma, men den inre kontakten går inte att jämföra med ett fysiskt möte, det underlättar men det är inte detsamma.

Idag skänker jag min tanke till alla de som varit och är sin egen mamma.

Image: m_bartosch / FreeDigitalPhotos.net