Ibland upptäcker man sina behov på ett sätt som man inte räknat med. En del gånger upptäcker man häpet att det som man trodde man behövde inte gäller längre och andra gånger upptäcker man lika häpet att oj, vilket behov man har av det.

Under dagarna som varit har jag återigen blivit påmind om mitt behov av att dra mig tillbaka och vara i min tystnad. Det är så lätt att glömma av det och så lätt att ta miste på tystnad och tystnad. För det finns en skillnad.

En tystnad i ensamhet är en sak, tystnad i gemenskap en annan. Tystnad i sällskap är en sak och en ensamhetens tystnad i sällskap en annan.

Under en veckas tid har jag befunnit mig i alla dessa. En del av dem har varit ljuvligt och andra smärtsamma påminnelser om att ensam inte är stark, ensam är ensam.

Jag är villig att välja den ensamhet som är rätt för mig.

Kram

Malou