Denna veckan har jag funderat över vad alla dessa saker som man gör i vardagen har för betydelse.

Hur många gånger har man inte irriterat sig på dammråttor, smulor, tvätt etc? Mina tankar har gått till hur det skulle vara att inte ha denna vardag som jag har. Vissa saker vill jag naturligtvis ta bort men andra skulle jag sakna.

Alla de där småsakerna som vaggar in i en trygghet, något självklart som bara finns där.

Under den här veckan har den där känslan av ‘måste’ sakta försvunnit och istället har jag hittat känslan av trygghet och närhet i det jag gjort. Jag har verkligen hittat min Hestia, härdens Gudinna. Jag hoppas att hon kommer att stanna ett tag.

Image: nuchylee / FreeDigitalPhotos.net

En känsla tog fram när jag skrev i morse, Tacksam för den släkt som finns kvar som bär på samma minnen som jag.

Känslan tog plats hos mig och fick ett fäste. Jag har inte kvar många i min släkt som har kunskap och minnen tillsammans med mig. Jag har min moster, som enbart är 4 år äldre än mig, som har delat en stor del av min uppväxt tillsammans med mig men sen är det inte så mycket mer.

Det blev plötsligt en ensam och lite övergiven känsla.

Visst fungerar det att berätta för övrig familj och vänner men det är något som fattas som man får tillsammans med de som varit med om samma upplevelser.

Kanske har du samma upplevelse? Vad är i så fall din känsla av det?

Jag fortsätter min tankegång och låter det bli min pilgrimsvandring idag.

Jag har en flik som heter Pilgrimsvandring i vardagen. Sidorna under fliken fungerar inte riktigt som jag vill så jag väljer helt enkelt att lägga dessa under en kategori istället. Så dessa texter som läggs ut nu har redan funnits på sidan.

Ärren påminner om var vi varit, de bestämmer inte vart vi är på väg.
Meningen var en av de som avslutade Criminal Minds idag.

Nej, de gör det inte, men innehållen i ärren tillåter vi oftast påverka oss så starkt.
Så starkt att ärren bestämmer om du går till höger eller vänster.

Min pilgrimsvandring idag kommer att innehålla funderingar om hur många av mina ärr som jag fortfarande tillåter styra min väg.