Den här oerhört vackra bilden får mig att tänka på barnet och vårt ursprung.

Min tanke är att vi behöver komma nära vårt inre barn för att klara av att se vårt ursprung i vitögat. Vi behöver den form av öppenhet och acceptans som ett barns sinne kan vara för att se vårt ursprung utan att döma och förkasta.

I mitt liv har det funnits stunder då det ilat till i mig när jag har blivit påmind om händelser i det förflutna. En ilning som gjort att jag försökt förkasta och förvirra mina minnen så att det inte skulle göra så ont.

Det har funnits ögonblick då mitt ursprung gjort mig förtvivlad och då jag önskat mig ett helt annat liv, en helt annan start än den jag fick.

Idag kan jag se det som är jag i allt det där. Jag tar en god blick in i ögat på det som är mitt ursprungliga jag, jag ser det instinktiva och det vackra i det som kan verka otympligt och grått.

Ta tag i det lilla barnet inom dig, omfamna det och låt barnet sinne och dess naturliga öppenhet få dig att se ditt ursprungliga jag.