Idag blev jag attackerad. Attackerad av ett par fiskmåsar.

Jag hörde dem skrika men tänkte inte så mycket på det, det är ju ganska vanligt med det ljudet här i Göteborg. =) Plötsligt såg jag bara en skugga dyka mot mig och båda fiskmåsarna kretsade runt mig som galningar.

Det var bara att ducka och skynda på stegen. Jag vänder mig om och jag ser två ungar ligga döda på gatan. Förtvivlat försöker alltså föräldrarna skydda sina barn.

Det fick mig att börja fundera på att vara förälder och mina egna barn.Hur ont det har gjort när man sett hur de har kämpat med olika hinder i sitt liv. Hur smärtsamt det har varit att inse att man inte alltid har varit den stöttande och starka förälder man önskat sig att vara.

Hur man, kanske precis som detta fågelpar, befunnit sig på en plats där det inte varit det optimala.

Idag kan jag bara se tillbaka och acceptera att så här såg det ut. Just då och där kan man bara göra precis det man gör.