Här kikar de in titt som tätt de små spökena.

I det här huset som jag just nu befinner mig där duggar andebesöken tätt. Även om jag egentligen inte riktigt förstår varför de skulle vilja vara kvar här. Varför inte vila istället, eller vara i en miljö som inte är lika ledsam som denna?

Här finns 2 avdelning äldreboende, 2 avdelningar demensboende, 1 avdelning korttidsboende äldre och 1 avdelning korttidsboende funktionshinder.

Det finns roligare ställen att vara tänker jag. Men ändå smyger det då och då en liten skugga förbi, en plötslig påtaglig närvaro som absolut inte tillhör mig och inte någon av de boende här heller.

Kanske kan man tycka att det är min fantasi som spelar mig ett spratt, helt ensam o två avdelningar att springa i mellan. Men nej, så är det nog inte. Jag kan gå runt ett hörna och bara sisådär springa in i känslan om det är någon som förstår vad jag menar.

I vilket fall som helst så kanske de samsas väl med de äldre här, alla är ju inte helt alerta och friska som nötkärnor precis.

Jag kanske också behöver lite sällskap förutom de förvirrade små damerna som prompt ska gå iväg till jobbet kl 02 på natten eller som är ytterst förgrymmade över att de inte blir serverade frukost kl 04.

Det är alltså inte speciellt lugnt o tyst här :)..Nu är klockan snart 05, jag har gått min runda, hjälpt de som behövt bli hjälpta, lotsat tillbaka lilla damen för femte gången till sitt rum och försäkrat mannen att förrådet inte är hans rum som har blivit ockuperat och sitter nu en liten stund innan det är dags för att sista gången gå runt.

Jag hoppas att ni alla sovit lugnt o fridfullt o drömt sött!

I natt såg jag nog ett spöke!

Jag arbetar extra på lite olika boenden och då arbetar jag oftast ensam.

Det kommer ytterligare en person två gånger per natt då vi hjälps åt och i natt ringde han och sa att han är lite sen. Där jag är nu är ett låst boende och jag tänkte jag skulle börja förbereda tills han kom.

Jag öppnade och ställde dörrarna öppna så att han kunde komma in utan problem ( dörrarna inom huset alltså) och gick in till en av de boende där. Jag lät även denna dörr vara öppen så att jag kunde se och även personen som skulle komma, kunde se vart jag var.

Jag hör en knackning och tänkte att nu kommer han nog då. Jag står och pratar med den boende samtidigt som jag tittar mot dörren. Då ser jag en mörk figur, men han går förbi dörröppningen. Jag ropar hans namn och tänker att han kanske går direkt till en annan person som vi brukar vara två hos.

Jag hör en knackning igen..underligt..jag går ut ur rummet och knackningen kommer igen. Där står då personen som ska hjälpa mig utanför köksdörren. Han har aldrig kommit in och aldrig gått förbi rummet där jag står.

Att förnimma andar, att se och uppleva dessa inom mig själv är jag van vid och det är inget skrämmande. Men denna skugga blev lite hua måste jag erkänna. Framförallt då hela den här byggnaden är lite “dov”. Det finns en konstant närvaro som inte har så stor lust att prata.

Jag förnimmer och ser ofta skuggor så där i ögonvrån men det här var något helt annat. En solid skugga på något sätt.

Vem vet,,kanske är det för att det är Allhelgonahelgen..nu är nätterna tunna sägs det. Ett svagt dis skiljer världarna åt och det ska vara enklare att kommunicera med de som har gått före oss.

Ta hand om dig och prioritera en stund där du kan känna närvaron av de du håller kär.