Eller är den det? Min själ?

Är det den jag följer och hur kan jag vara säker på det?

Jag är knappast ensam om att då och då vandra i mellantiden. I tiden då man lämnat och ännu inte börjar igen.

I tiden då man ser andra förtjust ta sig an sitt liv och det egna livet är sluttande axlar. Och det är inte det att man missunnar andra sitt liv det är bara det att man inte hittat det egna ännu.

I förra veckan fanns det fortfarande, livet. Även om man visste att just det “där” skulle ta slut så fanns det där. Idag finns det inte och mellantiden startar.

Du vet den där mellantiden innan man vet vilken kurs eller skola man vill gå, mellantiden från ett jobb till ett annat. Mellantiden efter en skilsmässa eller när barnen flyttat hemifrån.

Var är själen då? Just nu! För kan det vara meningen med att vara just där man är? Kan det finnas en kunskap av att gå med sluttande axlar och med suckande ögon?

Ja, jag tror det. Eller rättare sagt jag är i princip övertygad om det.

För i mellantiden lägger sig allt tillrätta. Det är då tankar och känslor om det man gjort kommer upp till ytan, man går igenom och det är läge för att acceptera.

Det är då man kan vandra med ben som inte har mål och där känslan får slå sig till ro i kroppen.

Det är då alla – kanske det där då? – dyker upp i sinnet. Då färgen gul är gul och ingenting annat.

När mellantiden är slut så annonserar den inte ut det. Här finns inga trumpeter eller avskedsfester och du märker det inte förrän du sitter där igen, fullt upptagen med glimrande ögon och lyster i rösten.

My soul is my guide.

Foto; Anna Wedin Andersson

Åkte upp o träffade två av mina barn idag. En kopp kaffe och en härligt avslappnad promenad. Inga konstigheter, en stund med att bara vara med varandra. Det känns skönt i hjärtat, sinnet blir mätt. Visst är det underligt men vissa saker gör att man bara får den där känslan.

Ibland vet man inte ens att man varit själsligt hungrig utan det märks först när man är mätt. Det är lätt att vänja sig vid en känsla och betrakta den som det som är bra.

Det är också bra att ha barn som påminner en om massa händelser,,både goda och mindre goda. Min son han skakade på huvudet lätt överseende när han berättade hur han mindes när han kom hem en dag.

I en kopparpentamid hade jag och hans far suttit och mediterat..:) stackars barn, vilka trauman. Måste skratta åt mig själv och vi har haft rejält roligt med de där pentamiderna.

Något annat som gjorde att jag gick tillbaka i mitt minne var bilden på de gamla GB glassarna från -69. Nostalgi..älskade igloo cola..

Ibland är det skönt att bara frossa i det som varit.

Pingst, tiden då den Heliga Ande visade sig för apostlarna och den tid då det första tungotalet visade sig. Idag, en tid för bröllop.

Dessa härliga symboler. Hur kan man ta tillvara på allt det som pekar på det kollektivt omedvetna en sådan här helg? Jag tänker nu på uppgående och sammansmältning.

Heliga Ande visade sig…två blir ett…tungotal….två blir ett….bröllop….två blir ett….

Fortfarande i sig själv men ändå en del av något/någon annan. Delande av det som bara ÄR och som inte kan ges ord som förklarar det som sker. Bara de som varit med om ungefär samma kan lite förstå vilken upplevelse det är men ändå är det så individuellt.

Här finns upplevelser som går bortom tid och rum. Bortom den verklighet som vi lever i och till upplevelser som finns i den verkliga verkligheten. Att beskriva skulle vara att ta tillbaka det till tid och rum med ord som tillhör tid och rum och en stor del av upplevelsen går förlorad.

Alla tre händelserna så olika men ändå med liknande innebörd.

Personligen tror jag starkt på ceremoniers och ritualers kraft. Det finns något starkt som man tar ett steg in i när man är med i en ceremoni. Man tar del av något som är större och man öppnar sig för en läkande kraft. Och Pingsten är väl då ett härligt tillfälle att ta tillvara på?

Mitt förslag är att ge sig själv en stund under helgen och fundera på vad det är som man skulle vilja gå upp i. Vad är det som man vill ta in och bli en del av lika mycket som man vill ge det?

Det är enkelt att göra en egen ceremoni, den kan egentligen se ut hur som helst. Det viktigaste är vilken intention du har när du gör den.

Jag tänker ta tillvara på den kraft som finns under den här helgen och bege mig in i mitt inre och se vart min själ vill leda mig. Jag tänker ta del av hänryckningens tid.

Har haft min Bergsmeditation igen. För dig som läser och inte vet vad det är kan du läsa mer här.

Jag blir så ödmjuk över den rikedom som vi alla har i vårt inre. Och hur tydlig den inre rösten blir ju mer du bekräftar och lyssnar på den. De bilder du får ju mer du praktiserar är fantastiska. De kan säga dig vart du är på väg, vad du har lämnat, vad du upplever, vilka potentialer du har och jag tror jag kan fortsätta i all oändlighet.

Nu arbetar jag ju med en teknik som kallas Bergsmeditation och som i mitt tycke är fantastisk på att plocka upp bilder som ligger och väntar på dig men det finns ju många andra alternativ att bekräfta ditt inre språk på.

Du har dina drömmar som du kan träna dig på att komma ihåg. Du kan måla. Meditationer är jättebra. Egentligen är alla sätt bra som du sedan sätter på pränt, målar, dansar, berättar eller någon annan uttrycksform så att du bekräftar dig själv.

Efter nästan 20 år tillsammans med inre symbolik är jag fortfarande lika fascinerad av dess tydlighet och innerlighet. Och något som du absolut kan räkna med,,,din själs språk vill alltid att du ska nå fram till det som är din kärna.

Du kan läsa mer om vad jag kan ge dig för verktyg att arbeta med på min hemsida Liv Lust Balans

Kontakta mig om du känner dig nyfiken

Malou

Den blå färgen för mig är en färg som påminner mig om de andliga aspekterna av livet.

Himmel och hav, ändlös process, djup och outgrundlig.

En avslappnande färg som lindrar. Även om det är en avslappnande färg kan jag även se den som stimulerande. Stimulerande och upplyftande som en själens färg. Healing sägs komma med det blå ljuset. En renhetens färg.

Man säger att den blå färgen är sammandragande och det är ett skäl till att den ska vara bra att använda när man försöker att bli av med infektioner.

En färg som inspirerar mig,,vad har du för färg som inspirerar dig?

Det som inte går att bevisa är en stor del av mitt liv.

Det är Marcus Birro som skriver ovanstående i Expressen idag. Så passande tänker jag, i linje med artikeln om dödsbäddsvisioner och med mitt eget oförglömliga ögonblick.

Allting av värde som har hänt mig har varit av sådan natur att världens allra matematiker inte varit i närheten av att formulera det. När jag tänker tillbaka på mitt liv är det ingenting av det rent världsliga som tar någon plats. Det mystiska, det mytiska, den hela tiden på gränsen dansande kärleksordet, är det som tar mest plats. Det som inte går att bevisa är en stor och väsentlig del av mitt liv.
Det är bevis nog för mig.

Jag stämmer in i Marcus åsikt om att det som varit av värde handlar om något som inte går att bevisa. Det går inte att sätta en matematisk formel på det och jag undrar vad det är som gör att det ska vara så svårt att acceptera det?

Själv får jag en klump i hjärtat av sorg när jag tänker på alla dessa personer som med desperation i blicken bestämt hävdar att det som inte går att bevisa inte finns. Hur fattigt deras liv måste vara? Och vilken ständig kamp måste det inte pågå inom dessa som ändå upplever “något” och detta “något” måste undertryckas för det som de känner finns inte?

Alla dessa som på något sätt förnekar sin själs existens. Själen som för mig är mer inriktad på insikt än sanning. Sanning som är någon form av slutpunkt. Sanning som i sig på ett sätt kräver ett försvar. Sanning som gärna vill ha någon form av helgedom byggd för sig själv. En helgedom som sedan ska försvaras, bevaras och vara som ett skydd.

Så nej tack till ett liv som berövar mig på mitt omedvetna element, nej tack till ett liv fullt med förutsägbarhet utan mysterier. Och ett tack till alla de som gör det obevisbara synligt genom att låta göra sina ord hörda.

Ett måttband. Kan det vara en symbol för något som är ganska vanligt för många av oss?

Vi har en tendens att konstant mäta oss själva, och inte mäta oss med oss själva utan med andra runt omkring.

Denna konstanta jämförelse med andra och med vad andra har gjort är en effektiv bromskloss för skapande.

Tyvärr finns det ett steg till i det här och det är att många inte ens får till det där med att jämföra sitt verk eftersom de inte ens skapar dem.

En av orsakerna att vi inte skapar är för att vi är inställda på tävlandet istället för skapandet. Det är tävlingen som blir temat. Om vi inte håller måttet jämfört med andra, varför ska vi då ens försöka?

Idag när vi har det enorma informationsflödet ett klick borta är det inte svårt att upptäcka att det kan vara svårt att vara nyskapande och har vi då behovet av att jämföra oss med andra kan det vara tufft.

Men,,,,det finns bara en av dig! Det finns bara en person som har din energi, din glöd, din tolkning, din fantasi! När du är äkta är ditt verk äkta. Det finns en anledning till varför lusten har kommit just till dig att skapa något.

Lyssna på din själ, ta till dig erbjudandet att skapa som just du har fått. Symboliskt kan du klippa sönder ditt inre måttband och acceptera denna fantastiska möjlighet till att skapa.

Denna text har jag på min hemsida men det är tips som kan vara värt att påminna sig om.

“Vi människor är tvåspråkiga och det är än mer uppenbart att det andra språket, det symboliska bildspråket, är medfött. Det är ingen som lär oss att formulera våra aktuella konflikter i nattliga drömmar. Det bara sker, hos alla människor, varje natt. Denna “språkkunskap” öppnar möjligheter för symbolarbete.”

Åke Högberg

Min drömvärld är inte en utopisk värld. Inte ett luftslott byggt på orimliga fantasier. Inte ett ouppnåeligt mål. Min drömvärld är den värld som jag befinner mig i under de timmar som jag sover. Ibland upplever jag att det inte är riktigt rättvist att kalla det för drömvärld då jag tycker att den världen är mer grundad, mer i verkligheten och mer i fas med mig själv än vad jag någonsin kan vara i mitt vakna liv. Det enda problemet, den enda utmaningen är att jag inte riktigt har full förståelse för språket som jag talar i denna värld. Men för varje dröm jag kommer ihåg, för varje insikt jag får och ju mer jag bekräftar mig själv genom att “se” mina drömmar desto lättare har jag för att översätta detta drömspråk till ett förståligt vakenspråk. Det svåra brukar bara vara att komma igång. Så hur skall man då bära sig åt för att kunna börja nysta i sina drömmar?

En insikt som jag har fått under de år som jag har försökt förstå mig själv, är att mitt undermedvetna aldrig, aldrig jobbar “emot” mig. Det undermedvetna gör allt för att jag ska få en djupare insikt, att jag ska göra de rätta valen för mig. Är jag bara villig att lyssna ger det mig lösningar på problem, tar bort mina hinder så att min kreativitet kan få möjlighet att blomstra och min kropp ger tydligare signaler så att jag lättare vet när det är dags för mig att vila och/eller agera.

Men är det inte så att vi alla oftast går omkring med skygglappar som i olika grad hindrar oss från att se vår vardag på ett någorlunda objektivt sätt? Skygglapparna är oftast våra känslor. Själv ser jag mina skygglappar i olika färger och agerar efter den färg som är rådande för dagen. Vissa dagar är dom röda, andra dagar svarta, allt beroende på mina känslor och mitt humör. Det lustiga är att när jag börjar titta på dessa skygglappar upptäcker jag att dom oftast har en annan färg under den som är mest uppenbar. Det blir några lager att gå igenom innan jag tagit mig förbi mina skygglappar, och kan betrakta olika situationer så som de faktiskt ser ut.

Mina drömmar hjälper mig därför, på ett finurligt sätt, även att förstå vad det är som från början gett mig mina skygglapparna. Ibland behöver jag inte ens förstå orsaken utan det räcker med att jag skriver ner drömmen, tittar på den och bekräftar mina känslor inför drömmen och successivt förändras min inställning och syn i min vardag. På samma gång blir lättare att komma ihåg drömmarna ju mer jag bekräftar dom.

Associationsmetoden

Ett sätt att börja närma sig sina drömmar är att använda sig av den så kallade “associationsmetoden”, som i korthet går till på följande sätt:

• Skriv först upp en titel på din dröm.
• Välj ut 6 – 7 starka symboler ur din dröm och skriv ner dessa.
• Titta på den första symbolen och skriv ner det ord som du först kommer att tänka på.
• Titta på det ord du just skrev ner och skriv snabbt ner vad du associerar till det ordet.
• Därefter gör du en tredje association till det ord du skrev ner i steg nummer två.
• Gå så tillbaka till den första symbolen och gör ytterligare en associationskedja.
• Gör på samma sätt för var och en av de symboler du valt ut från din dröm.

Exempel:

Stark symbolbild: BIL

Tänker på RESA, som får mig att tänka på SEMESTER som får mig att tänka på VILA.

Tänker på FART, som får mig att tänka på HISSNANDE som får mig att tänka på SPÄNNING.

Gör så här med var och en av de symboler du valt ut. Titta sedan på det du skrivit ner. Kan du se ett tema? Finns det saker som har något gemensamt? Tänk även på den titel du valt till din dröm samtidigt som du tittar på ditt tema. På så vis får du oftast god hjälp att förstå vad drömmen försöker tala om för dig.

Är du motiverad och har en stor portion tålamod kommer du snart att skriva ner dröm efter dröm. Själv tycker jag ibland det kan vara enklare att vänta ett tag med att titta på mina drömmar. Särskilt om jag bestämt mig för att skriva ner dom under en längre period. Jag tittar då inte bara på den senaste drömmen, utan väntar ett tag och tittar på alla drömmar samtidigt efter perioden är slut. Det brukar då ofta visa sig ett eller flera teman i drömmarna och därmed någon röd tråd som jag kan ta tag och nysta i.

Det finns många sätt att arbeta med drömmar och om man inte vill eller har möjlighet att sitta i en drömgrupp, kan associationer som bildar ett tema vara till god hjälp. Att använda sig av den röda tråden som ofta visar sig är ett bra sätt att finna en förståelse för sina drömmar. Men har du möjlighet att vara med i en grupp som arbetar med drömmar brukar de flesta tycka att det är det bästa sättet att komma igång. Det är i en grupp, där man kan diskutera och utbyta erfarenheter, betydligt lättare att skaffa sig en första förståelse för drömmarnas språk. Du får i gruppen hjälp och idéer att komma i gång, och samtidigt hjälp med både teknik och tolkning av dina drömbilder.

Det var allt för denna gång. Lycka till med din drömtolkning!