Nu får det ta och hetta till tycker jag.

Det är dags att börja upptäcka och ta fram stunsen som finns i våra höfter och kraften i vårt bäcken.

Om du ger dig tid kommer du att upptäcka den vildkvinna som bor inom dig. Den kvinna som är sig själv nog. Kvinna som är utan jämförelse.

Du är inte en kvinna genom att jämföra dig med någon annan. Du blir inte mer eller mindre kvinna genom att jämföra dig med en annan kvinna. Du blir inte mer eller mindre kvinna genom att jämföra dig med en man. Du ÄR en kvinna.

Du är en varm, stark, hetsig, mjuk, kraftfull och öm kvinna oavsett vem som är i närheten av dig. Du kan vara mer eller mindre bra på att utföra vissa saker men det har inget med den person som du är att göra.

Din vildkvinna är den som tar dig med på de resor som du behöver göra. Hon vet din kapacitet. Ibland blir du puffad och knuffad hit och dit för att du själv ska upptäcka vilken styrka och potential du har. Din vildkvinna vet, men inte du.

Som i vargflocken…varje varg blir utmanad som en koll för att säkerställa att den använder sin potential på bästa sätt. Därefter…full tillit. Inte förrän energin minskar, kanske genom skada eller ålder blir den återigen utmanad för att se om den håller sin kraft. Gör den inte det får den flytta på sig till en annan plats i flocken. Det finns ingen hierarki. Ingen plats är bättre än någon annan.

Din vildkvinna vet också att om du blir skadad eller när energin minskar då behöver du förändra eller minska dina åtaganden. Du kanske inte vill eller inser det, men din vildkvinna vet att det är det bästa för dig.

Det är dags att du letar fram den kraft som du är född med, den som är din. Den som gör att du tar kraftfulla steg när det behövs och mjuka som den finaste bomull när det krävs. Använd den intuition som du har inom dig, värna om det som värnas ska, och ta för dig när det är meningen att du ska ha.

Lås inte fast dina höfter och ditt bäcken. Låt dem sjunga så som det är meningen att de ska.

Inspirationsfrö: Ett ekollons sanna och verkliga natur måste baseras på det faktum att det blir en ek.

Visst är det så..och samma är det med våra tankar och funderingar. Tror man på tankens kraft är din tanke samma sak som det där lilla ekollonet.

Och där kan man nöja sig eller? Tyvärr har jag mött en hel del människor som är desillusionerade och de uttrycker sin besvikelse..- Nja, det där med tankens kraft är bara nys,,attraktionslag? – Nej, det fungerar inte. m.m

För att ekollonet ska kunna uppfylla sin potential behövs det jordmån som passar. Det behövs näring. Det behöver ligga där och gro till sig. Det behöver ett visst mått av orörd mark för att dess rötter ska kunna växa sig starka. När väl näringen fått fatt i ekollonets kärna börjar det växa sig stark. Det strävar uppåt och får då också det där tillskottet av ljus på sig för att kunna bli den starka och ståtliga ek som växer stadigt och som då inte så lätt knäcks för vare sig vind och rusk.

Och är det inte samma för oss? En tanke behöver sätta sig. Det behövs förberedas i vårt inre och integreras så att den blir en del av vår självbild. När vi väl börjar förstå, när vi börjar inse att vi är just så där härliga och underbara och att vi kan skapa vårt liv..då börjar tanken bli mer tydlig. Den får tillskott av omgivningens bekräftelse och tillslut växer den sig stark och visar sin egen potential.

Så mitt råd är att förkasta inte din potential, dina önskningar. Förbered och ge dig själv den jordmån som krävs.